torsdag 31 december 2009
Nytt år nya löften?
Gott nytt år allihop! Jag är sedan två timmar inne på 2010 och har spenderat kvällen tillsammans med trevliga grannar och har hunnit bli nära på sprängd i luften av en fyrverkeripjäs (jag skojar inte, det var som tredje världskriget här på stranden fast med rosa, gröna och blå granater, otroligt vad några amatörer med pyromanådra kan åstadkomma), ätit hemlagade grillspett och chokladtårta och skålat i rosa champagne. Bilder på den fantastiskt goda middagen kommer imorgon. Jag har aldrig avgett några nyårslöften eftersom sådana mest verkar finnas till för att brytas. I år tänker jag inte heller lova någonting eftersom detta är ett år som jag inte vet vad jag ska vänta mig av. I juni tar jag studenten och vad som väntar därefter har jag bara vaga aningar om. En möjlighet är att jag hoppar på planet till det stora landet på andra sidan Atlanten i augusti. Jag ska bara få ett stipendium först. Men jag får ta det som det kommer, innan dess ska jag som sagt ta studenten med månader av fester och tillslut en välförtjänst flaktur runt sergelfontänen. Just nu är jag rätt nöjd med livet och jag vet att det kan vara påverkat av att jag lever i en bubbla på en strand där veckodagar och datum inte existerar just nu men må så vara då. Jag önskar er alla ett gott nytt år och till alla er som envisas med att avge löften önskar jag lycka till, i år kanske det går. Gott nytt år!
tisdag 29 december 2009
Nästan som på restaurang ju

Det jag gjorde var att jag helt enkelt fräste hackad vitlök, klyftad gul lök och några matskedar chilipasta i olja i en wok. Efter någon minut slängde jag i de rensade räkorna som hastigt fick byta sin tråkiga grå färg mot den trevligare rosa. Sedan hällde jag över en eller två deciliter kokosmjölk (som för övrigt har en smak som får mig att undra vad Santa Maria egentligen häller i sina burkar, här smakar det ju som att äta ren kokos fast med gräddens lenhet.Himmel.). I med en matsked fisksås och sedan fick det puttra hastigt. Vi åt grytwoken tillsammans med kokt ris och diverse grönsaker blixtwokade i ostronsås och vitlök. Det enda vi saknade var de små karamellerna man ofta får tillsammans med notan här nere
söndag 27 december 2009
Thailändska varuhus
På juldagen hyrde vi en pickuptruck och lämnade ön för att åka till Krabi och shoppa nödvändigheter till huset (och kanske lite onödigheter också). I Krabi finns det diverse stora varuhus där man kan shoppa allt (utom kökshanddukar för det verkar inte existera i detta landet). Vi satsade mest på Tesco Lotus. Det var till stora delar en galen upplevelse. Det första man möts av är ett stort inferno. Hög musik från olika håll uppblandat med en högtalarskrik från en Thailändare som med gäll röst levererar dagens extrapris. Bottenvåningen är en enda stor matmarknad med rader av färsk frukt, inlagd frukt, diverse suspekta korvar, torkat kött, den thailändska versionen av pizza, fruktjuicer och grillspett. Sedan åker man upp i själva affären och efter att ha gått omkring och kollat på roliga saker som sänglampor och badlakan så öppnar sig plötsligt affärens matavdelning framför en. Jag blev som ett barn på julafton (egentligen var jag ju ett barn på juldagen) och sprang runt bland alla currypastor, chilipastor och neonfärgade bakverk. Mitt i fanns dessutom en slaktare och stora diskar med färsk fisk. Frukt och grönsaksdiskarna var smått fantastiska. Jag ville aldrig gå därifrån och blev alldeles förtvivlad när jag insåg att jag pga. att vi hade ex antal timmars shopping framför oss och tyvärr inget kylskåp i pickupen fick avhålla mig från att köpa hela avdelningen. Med undantag av några färska edamamebönor, en chilipasta och en currypasta. Men thailändska varuhusen är sannerligen värda att besöka, se bara på den fantastiska korvskapelsen nedan!
lördag 26 december 2009
Julafton
Efter diverse förrätter som jag till min stora förtret glömde fota, åt jag bläckfisk wokad i chiliolja och toppad med friterad vitlök. Bläckfisken var inte det minsta seg som bläckfisk har en tendens att vara och jag saknade inte skinkan och rödkålen det minsta. Två drinkar, en flaska vin, en flaska vatten, tre förrätter och tre varmrätter gick på 600 svenska riksdaler. Det är lyxklassen här. Och lyx ska det ju va' på julafton.
torsdag 24 december 2009
God Jul!
tisdag 22 december 2009
Jag har lyckats baka bröd!
Det kanske inte låter som någon större triumf men tro mig vänner, med de resurser jag hade till hands var det en bedrift. När vi är här äter vi alltid frukost hemma och jag skäms lite över hur svenniga vi är men vi har faktiskt släpat med oss ett kilo västerbottenost hemifrån. Men vad ska vi lägga osten på? Det finns flera bagerier här på Koh Lanta, bla. ett franskt tvärs över gatan och även ett tyskt. Det tyska har någolunda goda bröd men det är inte i närheten av de bröd vi är vana vid. Vi är nog lite bortskämda. Så jag bestämde mig för att pröva själv. Jag tog moppen till den lokala mataffären och efter att ha gått igenom de knapra hyllorna med bakingredienser (det tog ett tag eftersom i princip allt stod på thailändska) så kom jag därifrån med några halvt suspekta paket som jag ändå anade kanske skulle gå att göra bröd på
Ett paket vetemjöl som utgav sig för att vara av hög proteinhalt vilket ju lämpar sig för brödbak, ett paket som personalen informerade mig var krossat vete och ett stort, brunt paket som verkade vara någon form av torrjäst (jag vet inte det roligaste men färsk jäst har de inte ens hört talas om här och det finns inget rågmjöl att starta surdeg på, man tager vad man haver!) som ingjöt någon form av förtroende eftersom det var bilder på bröd på framsidan.
Så var det bara att höfta ihop en deg. Jag hade ingen aning om hur mycket jäst som skulle i eller hur vetet skulle funka. Men jag körde safe och slängde i en näve cashewnötter, inget kan väl vara äckligt om det innehåller cashewnötter?
Och se det jäste! Riktigt bra faktiskt och det blev små söta bullar med fint inkråm. De är inte i närheten av resultaten jag får hemma men mycket godare än det de lokala bagerierna har att erbjuda. Har man ett fruktfat som det jag visade i mitt förra inlägg så kan man stå ut med bröd som inte är surdegssaftiga.
Nu håller jag inte koll på veckodagarna längre
Jag har gått in i semesterläge och därmed blir det lite glest mellan inläggen. Datorn är inte riktigt prioriterad här i värmen, dessutom så har jag kommit på mig själv med att vara dålig på det där med fotandet. Men jag kan säga att det inte går någon nöd på mig och rapporterna om en meter snö hemifrån känns avlägsna. Här kommer bilder på några av sakrna jag har käkat.
Räkor med tamarindsås. Tamarind är en sorts frukt som växer i smala, gråbruna skidor på träd. Smakar lite sötsurt fast med mer vitlök och inte alla lika sött.
Som Tam, sallad gjord på omogen papaya, lime, fisksås, socker, torkade räkor, chili, jordnötter, tomater och gröna bönor. En av mina absoluta favoriter, dock äter Thailändarna den oätligt stark så man får be om "just a little chili" då bränner den bara nästan sönder tungan.
fredag 18 december 2009
35 grader i skuggan
Jag menar ju inte att retas eller sukta frusna själar hemma i minusgraderna men detta är vardagen här. Första dagen är avklarad och både massage, strandpromenad och god lunch är avklarade. Eftersom detta är en matblogg fokuserar jag på lunchen som var rysligt het men lika god. "Shrimps with thaicurry and keffir lime". Lite diffust vad som menas med thai curry men enligt min bedömning var det ngon form av gul, aningen söt currypasta toppat med de karaktäristiska keffirbladen. Gott så det förslog men oj vad min näsa rann. Alla har sin egen reaktion på starkmat, min är att näsborrarna öppnar sig i en smärre syndaflod. Men gott vare'!
onsdag 16 december 2009
Om två timmar...
sätter jag mig i taxin till Arlanda och klockan 8 i morgon bitti, svensk tid är jag i Thailand. Jag längtar så obeskrivligt mycket! Räkna med rapporter fyllda med pad thai, panaeng curry och flied lice! Nästa gång vi hörs är jag i sooolen.
tisdag 15 december 2009
Vem har sagt att julklapar bara är till för att ge bort till andra?

måndag 14 december 2009
Kärt återseende
Jag har skrivit om den goda fläskkarrén med vitlök, ingefära, chili och rosmarin tidigare. I helgen återförenades vi och kärleken återuppstod. Sannerligen, den var nästan större denna gången eftersom jag nu använde färsk rosmarin och som jag misstänkte så höjde det rätten ett snäpp till. Den här gången blev det risotto till, men en ny variant. Jag provade att skära en fet skiva citronskal med potatisskalare och lät den fräsa och senare även koka med. Resultate blev en risotto med en anings aning av citronsmak. Den blev liksom liite bättre och fräschare utan att det blev en påtaglig citronsmak. Definitivt värt att lagas igen, dessutom rörde jag ner lite färsk spenat innan servering. Så vart det en mer än god söndagsmiddag, igen.
söndag 13 december 2009
Marulk lindad i lufttorkad skinka med vit bönkräm och belugalinser
Vi åt ju varmrätt igår också. En god en dessutom. Ni kanske tror att jag aldrig äter vit fisk utan att ha någon typ av fläsk till? Tja, det stämmer kanske, det blir ju så gott! Bönkrämen var ett nytt experiment som föll väl ut, den passade bra till de svarta små linserna som nästan ser ut som rysk kaviar i kastrullen.
Marulk lindad i lufttorkad skinka med vit bönkräm och belugalinser 4 portioner
fisken
4 kotletter av marulk
4 stora skivor av valfri, lufttorkad skinka
linserna
Belugalinser
rökt sidfläsk
schalottenlök
vitlök
bouquet garni (Ser ut som en liten te-påse med kryddor, kan ersättas av lite timjan och rosmarin)
kalvbuljong
bönkrämen
1 burk kokta vita bönor
kalvbuljong
1 schallotenlök
1 vitlöksklyfta
0.5 dl crème fraiche (fullfet)
mjölk
o.5 dl riven parmesanost
salt
peppar
Salta och peppra fiskkotletterna och stek dem sedan hastigt i lite smör och olja så att de får fin färg på båda sidorna. Linda sedan skinkskivorna runt varje kotlett och låta dem steka färdig i ugnen på 180 grader. Det tar ungefär en kvart, beroende på kotletternas tjocklek.
Fräs tärnat sidfläsk med den hackade gula löken och vitlöken i lite olja. Tillsätt linserna och låt fräsa med i någon minut eller två. Häll på buljong och kryddor och låt koka under lock tills linserna är mjuka men fortfarande har struktur. Innan servering kan det vara bra att höja värmen rejält, ta av locket och låta linserna ånga av lite vätska så att det inte blir så rinniga.
Skölj bönorna och låt dem sedan koka i kalvbuljongen i ca 10 minuter. Häll av buljongen. Fräs hackad schalottenlök och vitlök långsamt i lite smör och olja. När löken är mjuk låter du bönorna fräsa med i några minuter. Mixa sedan bönorna och löken med crème fraiche och spä med mjölk till önskad konsistens. Rör i parmesanen och smaka av med salt och peppar.
Lägg en klick bönkräm i botten av en djup tallrik. Bre ut den en aning och lägg linserna ovanpå och toppa med en marulkkotlett. Ös lite av den goda skyn som bildas i marulkens ugnsform över anrättningen och servera sedan. Om du vill kan du som jag låta några halverade körsbärstomater gå med fisken i ugnen så har du något rött att dekorera med!
lördag 12 december 2009
Glöggtapas med fuskpepparkaka
Syster var här på middag ikväll och eftersom det är lucia så inledde vi självklart med glögg. Vi bestämde oss för att byta förrätten mot små tilltugg till glöggen - glöggtapas. Det finns ju några klassiska smaker som återkommer år efter år till pepparkakan. Kombinationen pepparkaka/grönmögelost är väl lika folkkär som sill och nubbe numer. Jag valde att använda mig av klassiska smaker i lite nya varianter. Eftersom jag tycker att endast pepparkaka med mögelost kan bli lite väl sött och väl mycket pepparkaka så skapade jag på en av snittarna lite mindre söt fuskpepparkaka. Jag blev helt klart nöjd med resultatet. Löjromen som som står lite vilsen mitt på fatet är med mest för att syster älskar just löjrom. Inte för att den passar speciellt bra till glögg.
Snitt 1: Duetto toppad med Smaskens fikon- och portvinsmarmelad
Snitt 2: Duetto toppad med fuskpepparkaka.
Fuskpepparkaka gör du genom att riva ett halvgrovt bröd på rivjärn och steka det knaprigt i smör med pyttelite socker, kanel, mald ingefära och mald nejlika.
Nej, jag hade inte gjort terrinen själv. Den är en del av fördelen med att ha en farbror som bor i Belgien. Stek skivor av ett päron av en fast sort i lite smör. Toppa kan du göra med lite vad du har tillgång och plånbok till. Anklever för lyxliraren, bakad leverpastej för den dödlige. Förra året provade jag med leverpastej utrörd med en skvätt glögg, det är ett hett tips!
fredag 11 december 2009
Saffransskorpor med vit choklad, mandel och vanilj
Eftersom jag hoppar på planet ner till Thailand på onsdag har jag inte kunnat frossa i julbak. För även om jag är glad i godsaker så har har även jag mina gränser för hur mycket jag förmår äta på kort tid. Jag har alltså fått välja noga vilka godsaker som ska bakas. Jag tröstar mig att det går att göra bakverk med saffran och kanel även efter den 24:e december.
Valet föll i alla fall på saffransskorpor. Låter lite tråkigt kanske. Man tänker lätt på en torr liten skorpa, skapad endast för att hålla lääänge och som man måste doppa i kaffe en smärre evighet för att den ska bli ätbar. Men då tänker man helt fel i det här fallet. Om jag sägerr att mina solgula skorpor innehåller stora bitar av vit choklad, knaprig mandel, muscovadosocker och äkta vanilj. Då låter det väl inte så tråkigt längre? Ska du bara baka en sak i jul så är dessa små guldgula skorporna heta kandidater.
Saffransskorpor med vit choklad och mandel
2 ägg
1 dl strösocker
1 dl muscovadosocker
1 kuvert saffran
1 tsk ekoloogiskt vaniljpulver
100g smör, rumstempererat
100g vit choklad
1 dl mandel
1 tsk bakpulver
5.5 dl vetemjöl
1 nypa salt
Mortla saffran med en tsk av sockret. Vispa ägg, socker och vaniljpulver fluffigt och tillsätt saffranet. Hacka chokladen och mandeln grovt och rör ihop med det mjuka smöret.
Vispa ihop äggvispet och smörblandingen. Sikta i bakpulvret, mjölet och saltet. Rör ihop till en deg.
Dela degen i två och platta ut till två längder på en bakplåtsklädd plåt. Grädda på 200 grader i 15 minuter.
Ta ut plåten och skär längderna i ca 1 cm breda skorpor. Lägg ut skorporna på plåten och sätt in i ugnen. Stäng av ugnen och ställ ugnsluckan på glänt. Låt plåten stå i ugnen tills den är helt sval och skorporna har torkat till spröda små saker.
torsdag 10 december 2009
Serbisk bönsoppa
Föräldrarna har dragit på julbord och lämnat mig hemma. Men inte tycker jag synd om mig själv över en Gorby's pirog för det. Nä! Jag gör det över en mustig bönsoppa istället.
Det här blev riktigt, riktigt gott. Men man måste gilla smaken av rökt sidfläsk, det låter väl inte så jobbigt? Mustig och smakrik var den perfekt nu när jag känner att jag håller på att bli förkyld och armen värker av svinis-vaccinet. Jag ger absolut inga garantier för att soppan verkligen är serbisk men jag har någonstans i bakhuvudet att jag har ätit en soppa några gånger som kallades just serbisk bondsoppa och om jag inte minns helt fel smakade ungefär såhär. Dessutom är det mycket roligare när man kan fantisera om de råbarkade serberna som sitter och sörplar soppa på den kalla, serbiska landsbygden. Jag vet, jag har en livlig fantasi.
Serbisk Bondsoppa
Jag anger inga mängder för det här är en soppa som du kan slänga ner det du har hemma och välja proportionerna och portionerna själv
Rökt sidfläsk
Rotfrukter, ta det du har hemma; morötter, kålrot, palsternacka, rotselleri - rubbet!
Gul lök
Vitlök
Kokta vita bönor, gärna den stora varianten
Torkad svamp
Vatten
Fond, jag använde mig återigen av en klump av det geléartade spadet från julskinkekoket
Salt
Peppar
Tärna rotfrukterna smått och tärna sidfläsket. Hacka lök och finhacka vitlök.
Fräs rotfrukterna, fläsket, löken och vitlöken i smör på låg värme tills löken är mjuk och genomskinlig.
Häll på vatten, fond, bönor och smula ner en liten mängd torkad svamp. Lägg på ett lock och låt koka ca 15 minuter tills rotfrukterna är mjuka.
Ta av locket och smaka av soppan med salt och peppar. Kör runt i soppan med en slev så att du mosar en del av bönorna.
Jag åt soppan med några stekta slantar av tjeckiska korvar, mycket gott med soppan klarar sig fint på egen hand med en liten brödbit.
onsdag 9 december 2009
Laxwok med tahini och soja
Ikväll satt jag och mamma i bilen påväg hem klockan 17.50. Hungern var redan ett faktum och vi konstaterade att ingen av oss orkade handla. Vi skulle alltså vara tvungna att rena kyl och frys. Klockan 18.30 stod maten på bordet. Och det var gott. Så det förslog om jag får säga det själv. Jag återanvände upptäckten av vinnarparet soja och tahini som jag gjorde för ett tag sedan
och den passade utmärkt även till lax. Sojans sälta och tahinins nötighet tillsammans med syran från citronen och sötman från honungen är helt enkelt riktigt bra. Hela paketet ovanpå nudlar och jag blev nöjd.
Laxwok med tahini och soja 2 portioner
300g laxfilé
1 vitlöksklyfta
1 rödlök
0.5 mild röd chili
1 tsk sesamfrön
1 krm socker
3 msk svampsoja
1 msk tahini
1 tsk saft från citron eller lime
1 tsk flytande honung
Börja med att blanda alla ingredienser till såsen: soja, tahini, citrussaft och honung.
Skär laxen i kuber och finhacka chilin och vitlöken. Skär rödlöken i båtar. Hetta upp en wok med olja, gärna jordnötsolja.
Stek laxkuberna med rödlöken, vitlöken och chilin. Låt det steka tills laxen har fått fin yta och strö sedan sesamfröna och ett tunnt lager av socker över. Låt det steka någon minut till.
Häll på såsen och låt det bara bli genomvarmt. Servera gärna ovanpå kokta äggnudlar, den som vill kan garnera med några korianderblad.
tisdag 8 december 2009
Julklappstips till alla (oss) matglada

Jag är världens sämsta julklappsköpare. Jag får verkligen kämpa för att komma på minsta lilla gåva. Min mor däremot, är begåvad med en riktig talang. Hon lyckas år efter år att pricka sådär rätt. Förra året prickade hon lite extra rätt, då hade hon införskaffat "Eat Sweden" till mig. Vilket är en söt, liten bok som ger dig rätten att äta på 12 utvalda restauranger i Stockholm och få två varmrätter för en. Nu är året snart slut och vi har tyvärr inte lyckats äta oss igenom alla men vi har ändå klarat av 8 av 12. Flera av restaurangerna var helt nya bekanskaper och det har varit många positiva överraskningar. Bland annat var Pontus! som jag skrev om förra veckan, en av de 12. Priset på boken är något förhöjd i år och du får betala strax över 300-lappen (om det fanns en sådan) vilket är intjänat efter 2 middagar. Det här är den perfekta julklappen till alla oss som gillar mat eller att äta ute, eller båda två. I år finns en bok för Stockholm, en för Göteborg och en för Skåne. Det är mitt tips i år, och inte ens det kan jag ta åt mig äran för, som sagt jag är världens sämsta julklappsköpare.
måndag 7 december 2009
Lånat lååångkok
Kvällen innan hackar du helt enkelt fyra schallotenlökar och en solovitlök, häller en bottenskyla med olivolja i en ugnstålig gryta (jag använder vår gutjärnsgryta) och tippar i löken. Lägger en bit fläskkarré på ca 1 kg, den får gärna vara med ben, ovanpå löken och häller över 2 dl vitt vin och en burk krossade tomater. Muttis blir som vanligt bäst. I med ett par kvistar timjan, lägg på locket på grytan och ställ in i kylskåpet. På morgonen sätter du ugnen på 85 grader, saltar och pepprar i grytan, tippar i 2 msk skinkspad från julskinkekoket (kan uteslutas) och ställer sedan in den i ugnen. Åk hem hemifrån och kom sedan hem när arbetsdagen är slut. Ta ut grytan ur ugnen och ta upp köttstycket. Reducera tomatsåsen på spisen med en msk socker och 2 msk tomatpuré. Köttet river du i bitar. Koka pasta, papardelle rekommenderar Annika och den tycker även jag blir bra. Värm upp köttet i tomatsåsen och server sedan till pastan toppad med m a s s o r av parmesanost.
Laga det här, det är så ofattbart gott.
söndag 6 december 2009
(galet goda) Thaistekta Räkor
Jag har, som många andra matlagningsintresserade, en hel drös med kokböcker hemma. Jag älskar att köpa dem och ägnar sedan några dagar åt att lusläsa dem från pärm till pärm. Det är däremot sällan jag faktiskt lagar något ur alla dessa kokböcker. Visst lagar jag mycket mat som undermedvetet är inspirerat från någon av alla mina böcker, men sällan står jag med boken bredvid grytan in action. Det här receptet är undantag. Den kommer från Leila Lindholms "Guldkant på vardagen". De här räkorna lagade jag för första gången för ungefär två år sedan då vi hade en överblivna räkor från fredagsfrossan. Efter det har jag återkommit till dem ex antal gånger. De är nämligen precis som Leila själv hävdar "galet goda". Smakkombinationerna är perfekta och räkorna blir salta och goda. Dessutom så är det ju lite mysigt att få bli sådär kladdig om fingrarna av att skala de dressade räkorna och sedan inse att dressingen är för god för att inte - lite i smyg - slicka dem.
Thaistekta räkor
Räkorna passar som tapasrätt eller som förrätt
500g räkor med skal
2 keffir limeblad
0.5 röd mild chili
0.5 citron
1 vitlöksklyfta
olja
1 msk socker
1 msk japansk soja
2 tsk fisksås
Finhacka vitlöken och chilin. Strimla limebladen så fint du kan. Riv skalen från citronhalvan.
Blanda soja, fisksås och saften från citronhalvan.
Hetta upp en stekpanna med olja på hög värme. Strö sockret i ett jämnt lager i panna. Fräs vitlök, chili, citronskal, limeblad och räkor snabbt, ca 30-45 sekunder. Ta av panna från plattan och häll över sojablandingen.
Vänd runt räkorna lite i dressingen och servera sedan.
Jullunch med mammas rödkål
Mammas rödkål
1 mellanstort rödkålshuvud
smör
0.5-3/4 dl
1 dl skinkspad
salt
Strimla rödkålen fint. Stek hälften av kålen i smör, när den börjar mjukna ringlar du över hälften av sirapen strör över lite salt.
Flytta över kålen till en liten kastrull och gör sedan samma sak med resten av kålen.
När all kål är i kastrullen tillsätter du skinkspadet. Låt kålen koka tills den är helt mjuk och smaka sedan av om det behövs mer salt.
Enligt mamma är kålen godast när man värmer upp den för tredje gången då den är så där "riktigt gojjsig".
onsdag 2 december 2009
Fyra nyanser av beige (och lite grönt)
Om det nu skulle vara någon som undrar vad det gröna till höger i bild är som bryter av den gräddvita orgien så kan jag meddela att det är ett litet bok choy-huvud som behövdes rädda. Jag wokade den blixtsnabbt med lite vatten, lite ostronsås, lite socker och mycket vitlök. Superenkelt och supergott. Dock gör den sig nog bättre i annat sällskap än piggvar med pepparrot. Men vad gör man inte för att inga små kålhuvuden ska gå till spillo?
måndag 30 november 2009
Tips på kamera?
Jag kan meddela en god nyhet för alla dem som har för vana att se på bilderna i mina inlägg. Nu kan ni sluta förfasas över de tråkiga anrättningarna på grå tallrikar. Jag har nämligen beslutat mig för att införskaffa en redig kamera! Jag vill ha en digital systemkamera som är relativt lättanvänd och undrar nu om ni har några tips på bra sådana. Vilken kamera använder du eller vilken kamera skulle du vilja använda?
Ugnsbakad lax med knaprigt parmesantäcke
Ugnsbakad lax med knaprigt parmesantäcke 2 portioner
300g laxfilé
1 dl riven parmesan
rivet skal från en halv citron
1 vitlöksklyfta
1 näve basilikablad
2 msk solrosfrön eller pumpakärnor
olivolja
havssalt
peppar
Lägg den rivna osten i en hög på en skärbräda. Riv vitlöksklyftan fint. Lägg zestat citronskal, vitlöksrivet, basilikablad och fröna ovanpå osten.
Strö salt och peppar på högen och kör sedan igen några gånger med en vass kniv så att det blir som ett grovt smul.
Häll några droppar olivolja i smulet och rör runt. Det ska inte vara så mkt olja att det blir en kräm utan det ska mer vara som ett fuktigt smul.
Salta och peppra lätt ovanpå laxen och strö sedan över ostsmulet. Ugnsbaka i 12-15 minuter på 190 grader.
söndag 29 november 2009
Sanningen om den skamlige julbloggaren
Jag måste erkänna en sak. Under juletider blir jag en värdelös matbloggare. Det är nämligen så att jag och min familj varje år lämnar landet halvvägs in i julmånaden. Den 16 december så kliver vi på planet ner till vårt älskade Thailand, där vi är lyckliga nog att ha ett nybyggt hus väntande på oss. Det där flyget har vi klivit på sedan 2000 då vi för första gången förälskade oss i folket, maten och stränderna. Och nu har vi alltså byggt ett eget hus på den lilla ön Koh Lanta.
Därför blir det aldrig särskilt mycket julmat här i stugan. Ingen egeninlagd sill, ingen janssons, inga hemgjorda köttbullar och definitv ingen Ris ala Malta (det tycker nämligen ändå ingen av oss om). Så de som har gått och väntat på alla dessa recept får se sig svikna. Dessutom blir det ännu mer knapert i år eftersom vi brukar ha ett glöggmingel med massor av glögg-tapas och julgodis men detta år hölls den på annan ort. Och visst åt jag årets första lussebulle idag men jag måste generat erkänna att den togs från frysen och var en rest från förra årets julbak.....okej du som trodde att jag var en riktig matbloggare och nu får alla din illusioner raserade får sluta läsa nu det är ok. Men erkänn att det är lite coolt att lussebullar håller sig i ett år i frysen, efter några sekunder i mikron smakade den som nybakad!
MEN, vi har gjort en julskinka och inhandlat apotekets julsenap så nu äter vi vörtmackor med julskinka i tid och otid här hemma. Och kanske blir det liiiite julgodis i alla fall, vi är ju hemma i 2.5 veckor till faktiskt. Jag tänkte att det var bäst att förvarna, ni som väntar på ris ala malta kan sluta vänta. Men ni som vill ha lite mattips från en solig Thai-ö (vi har både eget kök och galet många bra restauranger i närheten) får gärna hålla ut.
Men fram tills dess ska jag jula så mycket det bara går, det vill jag lova!
Pontus!
Igårkväll var vi på restaurang Pontus! på Brunnsgatan i Stockholm. Pontus är just nu aktuell som en av de tre nominerade restaurangerna till DNs Gulddrake i lyxklassen. Det första man slås av när man kommer dit är den fantastiska lokalen; det känns som att det är massor av olika våningar och väggarna är tapetserade så att de ser ut som gigantiska bokhyllor. Dessutom så ligger restaurangen under jord så den har inga fönster vilket innebär att det bara är dem som har besökt restaurangen som vet hur den ser ut innuti. Jag tyckte i alla fall att det kändes spännande när jag satt där.
Väl där bestämde vi oss för att slå på stort och ta avsmakningsmenyn med fem rätter valda av köket "utifrån vad som är bäst för dagen" enligt menyn. Jag hade faktiskt med mig kameran men när vi väl satt där på restaurangen så kändes det bara fel att dra upp kameran och dra av en rejäl blixt så ni får tyvärr måla upp egna bilder i huvudet utifrån mina beskrivningar. Överlag så var det vackra uppläggningar i fantasifullt porslin.
Efter en fantastisk brödkorg och en amuse bestående av blomkål på tre olika vis; picklad, puré och rostad (amusen var mindre fantastisk men purén föll mig i smaken) fick vi första rätten so bestod av en gräddstinn jordärtskockssoppa med tartar på persika, gurka och hummer samt en liten klick krabbsmör. Jag älskar Jordärtskockssoppa och skulle vilja kunna göra den lika krämig och smakintensiv som Pontus. Tartaren fungerade som ett knaprigt, friskt komplement. Fantastiskt gott.
Rätt nr. 2 var en puré på gräddkokt majs toppad med röd chili och majs tllsammans med en bit kalv stekt till perfektion och en klick dragonmajjonäs. Kalvköttet var verkligen, ursäkta klyschan, to die for. Saftigt, mört och som en smakbomb. Dragonmajjonäsen till var genialiskt, majskrämen var god men ingen sensation.
Rätt nr. 3 bekräftade min tes att bästa kryddan till vit fisk är fläsk. Här fick vi en bit sotad sejrygg vilandes på en vit bönkräm i chorizobuljong med räkor, bläckfisk och edamamebönor. Enligt beskrivningen skulle sejen även vara ankleverbakad men detta kände jag inte det minsta spår av. Däremot chorizobuljongen. Åh chorizobuljongen. Sprakande av smak och vacker eldröd. Sejryggen, bönkrämen, och buljongen var tillsammans perfekta. Både smakmässigt och konsistensmässigt. Det skulle jag vilja kunna laga.
Rätt nr. 4 var rådjur. Rätten bestod egentligen av två rätter i en. Dels en bit rådjursstek perfekt rosastekt om än något seg och svårskuren. Till den polenta- och svampkräm samt en tranbärsketchup. Detta var för övrigt krämernas afton, de fanns i nästan alla rätterna. Inte mig emot, jag är en krämig person. Åter till rådjuret. Krämen var fantastiskt god och jag vill verkligen lära mig reducera krämer och puréer så att de blir så där fantastiskt koncentrerade i smaken. Tranbärsketchupen var ganska god i sig men den smakade lite för mycket lingonsylt och tog helt över rådjuret om man åt den i samma tugga. Den andra delen av rätten var en liten skål med en gryta på rådjursköttbullar. Här snackar vi smaksensation. I botten låg en klick av polenta/svampkrämen och själva grytan var en skummig, otroligt mäktig gräddmättad sak små miniminiköttbullar av rådjur. Huvudsmakerna var spiskummin och Cayenne. Så förbaskat gott men jag skulle aldrig kunnat äta en hel tallrik med grytan eftersom smakerna var så intensiva och den var så mäktig. Men den lilla smakportionen med köttbullar stora som större ärtor var bättre än bra.
Rätt nr. 5 var väl egentligen den enda besvikelsen under kvällen. Desserten "Äpple". Men så är det ju också vanskligt att servera något annat än choklad till sånda missbrukare som vi är. Efterrätten bestod av en kräm (återigen) på Åkeröäpple och äppelterrin med en kula gräddfilsglass och rågbrödskrokant. Det smakade absolut inte illa men kombinationen av att jag var rejält mätt och att krämen smakade förvillande likt Kiviks äppelmos (vilket i och för sig inte är illa) samt att den inte var gjord av kakaobönor gjorde att den helt enkelt inte riktigt föll mig på läppen. Det smakade helt enkelt äpple. Gräddfilsglassen smakade som yoghurtglass, och det gillar jag dessutom hade de lyckats riktigt bra med krokanten; den var liksom karamelliserad så den smakade knäck.
Summa sumarum så är Pontus! helt klart värt ett besök. Det är en sån där lyxkrog som man blir inspirerad av. Går jag och äter lyx och blir serverad knaperstek skinn från svart anka med benmärgsemulsion och rökt mjölkpulver så blir jag inte direkt lockad att springa hem och försöka återskapa det hela. Hos Pontus var det liksom inte så konstlat men ändå så gott! Som det ska va'. Menyn kostade 800 kronor per person och jämför man med a la carte-priserna så är det prisvärt, jämför man med vad man får så är det helt klart prisvärt. Dessutom är Pontus! sympatiskt eftersom man kan gå dit och äta fem-rätters men precis lika gärna gå dit för en burgare med sidfläsk för 190 spänn och jag betvivlar inte att man blir behandlad sämre av den vänliga personalen för det.
Vankas det restaurangbesök snart så kan jag rekommendera Pontus!
Slutligen vill jag ge en eloge till alla er som har orkat läsa ända ner hit, ni är tålmodigheten personifierad!
Väl där bestämde vi oss för att slå på stort och ta avsmakningsmenyn med fem rätter valda av köket "utifrån vad som är bäst för dagen" enligt menyn. Jag hade faktiskt med mig kameran men när vi väl satt där på restaurangen så kändes det bara fel att dra upp kameran och dra av en rejäl blixt så ni får tyvärr måla upp egna bilder i huvudet utifrån mina beskrivningar. Överlag så var det vackra uppläggningar i fantasifullt porslin.
Efter en fantastisk brödkorg och en amuse bestående av blomkål på tre olika vis; picklad, puré och rostad (amusen var mindre fantastisk men purén föll mig i smaken) fick vi första rätten so bestod av en gräddstinn jordärtskockssoppa med tartar på persika, gurka och hummer samt en liten klick krabbsmör. Jag älskar Jordärtskockssoppa och skulle vilja kunna göra den lika krämig och smakintensiv som Pontus. Tartaren fungerade som ett knaprigt, friskt komplement. Fantastiskt gott.
Rätt nr. 2 var en puré på gräddkokt majs toppad med röd chili och majs tllsammans med en bit kalv stekt till perfektion och en klick dragonmajjonäs. Kalvköttet var verkligen, ursäkta klyschan, to die for. Saftigt, mört och som en smakbomb. Dragonmajjonäsen till var genialiskt, majskrämen var god men ingen sensation.
Rätt nr. 3 bekräftade min tes att bästa kryddan till vit fisk är fläsk. Här fick vi en bit sotad sejrygg vilandes på en vit bönkräm i chorizobuljong med räkor, bläckfisk och edamamebönor. Enligt beskrivningen skulle sejen även vara ankleverbakad men detta kände jag inte det minsta spår av. Däremot chorizobuljongen. Åh chorizobuljongen. Sprakande av smak och vacker eldröd. Sejryggen, bönkrämen, och buljongen var tillsammans perfekta. Både smakmässigt och konsistensmässigt. Det skulle jag vilja kunna laga.
Rätt nr. 4 var rådjur. Rätten bestod egentligen av två rätter i en. Dels en bit rådjursstek perfekt rosastekt om än något seg och svårskuren. Till den polenta- och svampkräm samt en tranbärsketchup. Detta var för övrigt krämernas afton, de fanns i nästan alla rätterna. Inte mig emot, jag är en krämig person. Åter till rådjuret. Krämen var fantastiskt god och jag vill verkligen lära mig reducera krämer och puréer så att de blir så där fantastiskt koncentrerade i smaken. Tranbärsketchupen var ganska god i sig men den smakade lite för mycket lingonsylt och tog helt över rådjuret om man åt den i samma tugga. Den andra delen av rätten var en liten skål med en gryta på rådjursköttbullar. Här snackar vi smaksensation. I botten låg en klick av polenta/svampkrämen och själva grytan var en skummig, otroligt mäktig gräddmättad sak små miniminiköttbullar av rådjur. Huvudsmakerna var spiskummin och Cayenne. Så förbaskat gott men jag skulle aldrig kunnat äta en hel tallrik med grytan eftersom smakerna var så intensiva och den var så mäktig. Men den lilla smakportionen med köttbullar stora som större ärtor var bättre än bra.
Rätt nr. 5 var väl egentligen den enda besvikelsen under kvällen. Desserten "Äpple". Men så är det ju också vanskligt att servera något annat än choklad till sånda missbrukare som vi är. Efterrätten bestod av en kräm (återigen) på Åkeröäpple och äppelterrin med en kula gräddfilsglass och rågbrödskrokant. Det smakade absolut inte illa men kombinationen av att jag var rejält mätt och att krämen smakade förvillande likt Kiviks äppelmos (vilket i och för sig inte är illa) samt att den inte var gjord av kakaobönor gjorde att den helt enkelt inte riktigt föll mig på läppen. Det smakade helt enkelt äpple. Gräddfilsglassen smakade som yoghurtglass, och det gillar jag dessutom hade de lyckats riktigt bra med krokanten; den var liksom karamelliserad så den smakade knäck.
Summa sumarum så är Pontus! helt klart värt ett besök. Det är en sån där lyxkrog som man blir inspirerad av. Går jag och äter lyx och blir serverad knaperstek skinn från svart anka med benmärgsemulsion och rökt mjölkpulver så blir jag inte direkt lockad att springa hem och försöka återskapa det hela. Hos Pontus var det liksom inte så konstlat men ändå så gott! Som det ska va'. Menyn kostade 800 kronor per person och jämför man med a la carte-priserna så är det prisvärt, jämför man med vad man får så är det helt klart prisvärt. Dessutom är Pontus! sympatiskt eftersom man kan gå dit och äta fem-rätters men precis lika gärna gå dit för en burgare med sidfläsk för 190 spänn och jag betvivlar inte att man blir behandlad sämre av den vänliga personalen för det.
Vankas det restaurangbesök snart så kan jag rekommendera Pontus!
Slutligen vill jag ge en eloge till alla er som har orkat läsa ända ner hit, ni är tålmodigheten personifierad!
lördag 28 november 2009
Biff Lindström 2.0
När vi gjorde vardagsbiffarna i onsdags så fick jag en ingivelse att blanda i en finriven rödbeta. Fetaost skulle i biffarna och fetaost + rödbeta = riktigt sant så jag tänkte det kan väl inte bli alltför osmakligt resultat. Rödbetan gjorde biffarna otroligt saftiga och vackert röda, jag tyckte mig kunna ana en viss sötma som balanserade ut den syrliga feta. Några större under för smaken gjorde den väl annars inte. Men saftiga, rubinröda färsbiffar är ínte fy skam! Man skulle kunna kalla dem Biff Lindström 2.0, även om dem kanske inte har så mycket mer gemensamt än köttfärs och den röda färgen. Eftersom jag inte är någon större fan av inlagda rödbetor så föredrar jag nog 2.0-versionen. Vi åt dem med klyftpotatis och guacamole (var tvungen att rädda en avokado som höll på att gå till spillo i grönsakskorgen).
Det är viktigt att du river rödbetan på den fina sidan av rivjärnet så att du inte får biffar med bitar av rå rödbeta.
500g köttfärs
1 liten gul lök eller 0.5 stor
1 vitlöksklyfta
1 stor rödbeta
100g fetaost
salt
peppar
Riv den gula löken på den grova sidan av rivjärnet och riv vitlöken och rödbetan på den fina sidan av rivjärnet.
Skär fetaosten i små kuber och blanda samman alla ingredienser. Forma till små biffar.
Salta och peppra lite extra på biffarnas ytor och stek dem i en klick smör.
fredag 27 november 2009
Det vankas restaurangbesök
Imorgon har vi bokat bord på Pontus! som en försenad födelsedagsmiddag för mamma. Jag har såklart inte kunnat hålla mig utan spanat in menyn på hemsidan, mycket tyder på att jag kommer sitta med beslutsångest klockan 19 imorgon kväll.
Kvällens middag blev en gammal favorit som jag inte nog kan understryka hur god den är! På söndag är det första advent och jag har inte så mycket som närmat mig en endaste saffranspåse eller kanelstång. Däremot har jag tjuvstartat med Blossas årgångsglögg smaksatt med clementin. Smakar glögg och ger julkänsla. Ungefär så mycket som mina mindreåriga, icke-glöggälskande smaklökar kan drista sig till i omdöme. Inte äcklig i alla fall. 

torsdag 26 november 2009
Sherry- och vaniljmarinerat ankbröst med portobellorisotto och sesam-balsamicosirap
Innan chokladorgien i tisdags åt jag och mamma denna goda anka. Sist jag lagade ankbröst blev det svamprisotto till även då. Men vad kan jag säga annat än att min familj gillar risotto, svamp och ankbröst? Lite variation blev det i alla fall. Marinaden var jag lite tveksam till först, vanilj i mat har en tendens att blir lite parfymig men jag tillsammans med sherryn blev den bra och gav bara en liten aning av vaniljsmak.
Balsamicosirapen med sesamolja låter vedervärdig men fungerar otroligt bra! Kan definivt tänka mig att använda den i någon mer asiatiskt klingande rätt. Den nötiga sesamoljan rundar fint av den spetsiga syran i vinägern.
Vanilj- och sherrymarinerat ankbröst med portobellorisotto och sesam-balsamicosirap 3 pers
1 ankbröst
0.5 vaniljstång
0.5 dl torr sherry
1 msk socker
2 vitlöksklyftor
risotton - följ detta receptet men byt ut kantarellerna mot två st portobellosvampar
sirapen
2 dl balsamvinäger, ju finare desto godare
några droppar sesamolja
1 tsk honung
1 tsk kalvfond
Skrapa ur fröna ur vaniljstången och blanda med sherryn och sockret. Finhacka vitlöken och blanda med sherryn. Häll marinaden i en plastpåse tillsammans med ankbröstet. Knyt påsen och lägg in i kylen över dagen.
Ta upp ankbröstet ur marinaden och torka av det. Salta och peppra runt om. Lägg bröstet med fettkappan neråt i en torr, het panna så att lite av fettet får smälta bort i några minuter. Vänd och stek i ytterliggare två minuter.
Lägg över bröstet i en ugnsfast form och låt bröstet steka klart i ugnen på 150 grader tills bröstet har en innertemperatur på 56 grader, använd stektermometer. Ta då ut det och linda in i alufolie och låt det vila en stund innan servering.
Gör risotton enligt detta recept
Reducera balsamvinägern tills ungefär halva mängden kvarstår. Rör då i honungen, fonden och sesamoljan. Smaka av om det behövs mer av någon ingrediens.
Servera gärna tillsammans med någon grönsak som typ sparris eller sockerärtor.
tisdag 24 november 2009
Födelsedagsdessert till en chocoholic: Fransk chokladtårta med dulce de leche och nötter
Fransk Chokladtårta med dulche de leche och nötter
1 ganska liten kaka för 8-10 personer
125g smör
125g mörk choklad (Jag använde 90%-ig)
2 stora ägg eller 3 små
1 dl socker
2 msk mjöl
1 tsk havssalt
1 dl vispgrädde
0.5 dl mjölk
3 msk ljus sirap
100g mörk choklad
Till servering
Dulche de leche
Salta nötter, tex. cashew eller jordnötter
Smält smöret och chokladen i vattenbad.
Vispa äggulorna och sockret tills det är ljusgult och fluffigt. Vispa äggvitorna till ett styvt skum.
Rör ihop äggulorna med chokladsmöret. Vänd ner chokladsmeten i äggvitorna och rör till en jämn smet. Sikta ner mjölet och tillsätt saltet i hela flingor.
Klä en form med smörpapper. Jag använde en mindre form ca 20x20. Häll i smeten och grädda i 20-25 minuter på 175 grader. Ta ut kakan och låt den svalna och ställ sedan in den i kylen.
Koka upp grädden, mjölken, och sirapen. Hacka chokladen fint. Dra av kastrullen från plattan och tillsätt chokladen och låt den smälta i gräddmjölken.
Häll glasyren över kakan och ställ in i kylen igen. Låt den stå över natten så blir den godast.
Vid servering skär du portionsbitar och ringlar över dulche de leche och strör över hackade nötter.
Tillfredsställer även det värsta chokladbegäret!
måndag 23 november 2009
Marinerad lammfilé med chorizoströssel. fetaost och fuskratatouille
Marinerad lammfilé med chorizoströssel, fetaost och fuskratatouille. 3 portioner
400g lammfilé
2 vitlöksklyftor
0.5 röd chili¨
några kvistar färsk timjan
2 msk olivolja
1 aubergine
0.5 squash
2 klyftor vitlök
1 rödlök
1 paprika
10 körsbärstomater
olivolja
1 chorizokorv
50-100g fetaost
Börja med att marinera lammet. Riv vitlöken. Kärna ur och finhacka chilin. Blanda alla ingredienser till marinaden i en plastpåse och lägg i lammet. Knyt till påsen och massera in marinaden i köttet. Låt ligga i kylskåpet i minst 2 timmar.
Skala auberginen och skär i ca 1 cm tjocka skivor. Skär sedan varje skiva i fyra bitar. Lägg ut på hushållspapper och salta rikligt. Låt auberginen ligga och vattnas ur i en halvtimme.
Finhacka vitlöken, skala och skär squashen i halvmånar, skär paprikan i bitar ca 2x2 cm. Klyfta rödlöken.
Torka av auberigen med papper och hetta upp rikligt med olivolja i en stekpanna på medelvärme. Stek auberginen i oljan ca 10 minuter. Tillsätt sedan resten av grönsakerna och salta och peppra. Stek i några minuter och sänk sedan värmen och lägg på ett lock. Låt puttra medan du förbereder chorizon.
Skär upp skinnet på korven och ta ut innanmätet. Hacka innanmätet och stek i en torr panna tills korvsmulet är knaperstekt. Ta upp och låt rinnna av på hushållspapper.
Salta och peppra lammfilén rikligt runtom och stek i smör några minuter på varje sida. Den ska fortfarande vara lite röd i mitten.
Lägg upp en slev av grönsaksfräset på tallriken, lägg filén ovanpå och smula över fetaost. Toppa med chorizoströsslet.
söndag 22 november 2009
Älgfärsjärpar med torkad svamp och ädelost
Vi åt rostade rotfrukter till järparna, allra helst skulle jag velat ha haft en potatispuré till, kanske även gräddig svampsås. Men nu behöver vi ju inte överdriva, det var faktiskt bara en torsdagsmiddag. Men jag kan tänka mig att en röra på crème fraice och lingon skulle passat till, även på en torsdag.
Älgfärsjärpar med torkad svamp och ädelost 3 portioner
400g älgfärs
0.5dl torkad svamp (de flesta sorter går bra men kantareller eller karljohan passar förmodligen allra bäst)
1 tsk enbär
0.5 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 ägg
50g ädelost
salt
peppar
Mortla svampen tillsammans med enbären till ett fint pulver.
Riv löken och vitlöken och smula ädelosten fint.
Blanda färsen, svamp- och enbärspulvret, de båda sorterna lök, ägg, ost, salt och peppar. Forma järpar och stek i smör.
fredag 20 november 2009
Gittos Creamed Corn
Det här är en rätt som liksom inte kan bli äcklig med sådana ingredienser. Det är dessutom genialiskt att låta löken till stuvningen först ta smak i lite utav fläsk-fettet. Det söta i majsen balanseras av det syrliga vinet och det hela lindas in i len grädde. Till och med mamma som egentligen är en majshatare skrapade tallriken. Som tillbehör - för det känns som att det var majsen som var huvudnumret här - åt vi parmalindad kycklinglårfilé. Kanske lite överdrivet med dubbelt fläsk i en rätt men ärligt talat så tyckte jag inte att det smakade det minsta överdrivet. Kika in hos Gitto och prova det här, ett lite annorlunda recept på comfort food.
onsdag 18 november 2009
Fiskfärsbiffar med thaibasilika och mangosalsa
Fiskfärsbiffar är tacksamma små krabater. Man kan använda i princip vilken fisk som helst, dem är otroligt kryddtåliga och går därmed att variera och dessutom så brukar de övertyga även den mest inbitne, inbillade fiskhataren att fisk faktiskt är fantastisk gott. Den här gången blev det små rara biffar med asiatiska inslag i form av thaibasilika och några små stänk av sesamolja. Jag stod länge och velade om jag skulle peta ner basilikan eller limeblad i biffarna. Tillslut blev det basilikan och jag blev mycket nöjd, nästa gång ska jag prova limebladen eller kanske en mix av de två?
Mangosalsan är en klassiker här hemma plus minus några ingredienser från gång till gång, idag fick salsa ett tillskott av en halv burk cannelinibönor för att salsan skulle bli matig nog som ensamt tillbehör till biffarna.
Fiskfärsbiffar med thaibasilika och mangosalsa 2 pers
200g vit fiskfilé (jag hade en bit hällefilé i frysen)
200g laxfilé
1 vitlöksklyfta
1 tsk urkärnad, finhackad röd chili
1 ägg
ca 4-5 blad thaibasilika
4-5 droppar sesamolja
saft från en halv lime
salt
svartpeppar
Salsan
1 mango
1 avokado
4 salladslökar
0.5 röd chili
200g cannelinibönor
1 lime
1 tsk socker
olivolja
salt
Tärna de båda fisksorterna och riv vitlöken. Lägg samtliga ingredienserna till biffarna i en mixer och kör till en fin smet. Smaka en liten klutt för att känna om kryddningen är bra. Forma till fyra biffar.
Tärna mangon och avokadon. Skiva salladslöken i tunna ringar, kärna ur chilin och hacka den fin. Blanda mango, avokado, lök, chili och bönor i en skål.
Blanda saften från limen, sockret, en liten skvätt olja och salt till en dressing. Här är det viktigt med balansen mellan sött, surt och salt så smaka av ordentligt. Häll sedan dressingen över salsan och låt den stå och dra medan du steker biffarna i en klick smör.
Servera biffarna med salsan och en klyfta lime att pressa över biffarna.
tisdag 17 november 2009
Bosses Trattkantarellsoppa med palsternacka och sherry
På sistone har jag lagat flera recept som jag har snappat upp på någon av alla de matbloggar jag läser. Detta beror som tur var inte på att den egna inspirationen tryter utan helt enkelt på att jag läser recept som låter alltför goda för att stå emot. När jag läser ett recept med en så fantastiskt lockande beskrivning som de recept jag har provat, och när man dessutom upptäcker att man har de flesta ingredienserna hemma i kylen så finns det liksom inga ursäkter att inte prova. Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag hade vi en drös trattisar här hemma som krävde matlagning. Jag säger hade för nu är de förvandlade till Bosses Trattkantarellsoppa. Jag kan inte annat än hålla med receptmakarens egna ord; han är himla bra den där Bosse.
Ska jag vara ärlig så väcktes intresset för receptet från början pga. att jag läste Bosses lite halvmalliga beskrivning av hur han lyckats pressa priset på trattkantareller på Hötorget från 199kr/kg till 80kr/kg....naturligtvis blev jag då övermallig eftersom jag i lördags köpte nära nog ett kilo av de svärtade svamparna för 30 riksdaler. Nå, tänkte jag, jag kan väl trösta den stackaren med att i alla fall laga hans soppa.
Just idag var det faktiskt mamma som stod vid spisen och fick ge liv åt soppan. Receptet får ni läsa hos Bosse och någon bild får ni inte för svampsoppa kan man lovorda så mycket man vill men estetiskt tilltalande är det inte. Den här soppan fick tummen upp av hela familjen, den har en kraftig smak av trattisarna, med en knorr av sherryn som tillsätts på slutet. Utöver detta innehåller soppan bla. parmesan och både stekpannesvettad och ugnsrostad palsternacka för att ge olika smakdimensioner. För att ge en lite annorlunda soppa kan jag tänka mig att byta ut parmesanosten mot en bit grönmögelost.
Tja, kort och gott rekommenderar jag härmed att torsdagssoppan blir en trattissoppa och Bosses version är definitivt inget dåligt val.
Ska jag vara ärlig så väcktes intresset för receptet från början pga. att jag läste Bosses lite halvmalliga beskrivning av hur han lyckats pressa priset på trattkantareller på Hötorget från 199kr/kg till 80kr/kg....naturligtvis blev jag då övermallig eftersom jag i lördags köpte nära nog ett kilo av de svärtade svamparna för 30 riksdaler. Nå, tänkte jag, jag kan väl trösta den stackaren med att i alla fall laga hans soppa.
Just idag var det faktiskt mamma som stod vid spisen och fick ge liv åt soppan. Receptet får ni läsa hos Bosse och någon bild får ni inte för svampsoppa kan man lovorda så mycket man vill men estetiskt tilltalande är det inte. Den här soppan fick tummen upp av hela familjen, den har en kraftig smak av trattisarna, med en knorr av sherryn som tillsätts på slutet. Utöver detta innehåller soppan bla. parmesan och både stekpannesvettad och ugnsrostad palsternacka för att ge olika smakdimensioner. För att ge en lite annorlunda soppa kan jag tänka mig att byta ut parmesanosten mot en bit grönmögelost.
Tja, kort och gott rekommenderar jag härmed att torsdagssoppan blir en trattissoppa och Bosses version är definitivt inget dåligt val.
måndag 16 november 2009
Lägesrapport och ett rop på hjälp
Just nu är det full rusch i skolan och följdaktligen mindre rusch på bloggen som ni kanske har märkt. Annars så sitter jag på drygt ett halvt kilo trattisar inhandlade till brakpris på Hötorget som jag funderar på vad jag ska göra av. Tips någon? De svärtade små skönheterna förgås snart och jag kan inte koncentrera mig på plugget när de ligger där ute i köket och skriker efter att bli tillagade.
fredag 13 november 2009
Fredagspasta al frutti di mare
Mina fredagar är vanligtvis ganska så väldigt sköna dagar. Jag slutar skolan vid lunch. Tar en tur på stan eller åker hem och slappar eller förbereder middag. Sen möter jag upp min kära mamma för ett pass på Friskis Sen har man gjort det nyttiga för dagen och kan komma hem till en färdig middag tack vare min käre far. Sen kan hela kvällen ägnas åt frosseri i tv-soffan, jag har ju varit duktig på Friskis i en hel timme. Fredagsmys i ordets rätta bemärkning. Idag var ett skolexempel på en Frida-fredag och just idag kom jag och mamma hem till en skaldjurspasta (vi blev inte såå förvånade eftersom det var vad vi hade beställt) med en sås som pappa stolt meddelade hade fått puttra i över 40 minuter. Men stop nu. Det var ju faktiskt bara en fredagspasta, det får ju inte bli för extravagant. Nej, lugn. Vi använde till största del en färdig skaldjursmix i lake, någon måtta får det vara. Men vi strödde även lite färska räkor över pastan när den låg på tallrik för att undvika risken att de blir sega i den puttrande såsen.
Skaldjurspasta 3 portioner
250g färsk pasta
6 msk olivolja
2 vitlöksklyftor
1 dl vitt vin
1 burk krossade tomater, gärna Muttis
1 tsk råsocker
170g skaldjursmix
500g orensade räkor
1 lime i klyftor
Parmesanost
Finhacka löken och vitlöken och stek i olivoljan på medelvärme tills löken är mjuk.
Häll på vinet och låt det puttra tills ungefär hälften återstår. Häll på tomaterna och smaka av med socker, salt och peppar.Koka upp och låt såsen sedan puttra i ca 45 minuter. Om du tycker att såsen ser för tjock ut spär du bara med lite vatten.
Koka pastan i saltat vatten.
Häll i skaldjursmixen och låt det bli genomvarmt i några minuter. Rensa räkorna.
Häll i den kokta, avrunna pastan i såsen och vänd runt. Servera pastan toppad med räkorna, en klyfta lime och rikligt med parmesanost (strunta i Italienarnas protester mot att skladjuro och parmesan inte går ihop).
Ät och övertyga dig själv om att du nog borde ta en portion till, du var ju faktiskt på jympa idag, musklerna riskerar ju att brytas ner utan tillräckligt med kolhydrater. Du riskerar ju att bli undernärd. Skynda fylla på tallriken!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)