Pontus!

Igårkväll var vi på restaurang Pontus! på Brunnsgatan i Stockholm. Pontus är just nu aktuell som en av de tre nominerade restaurangerna till DNs Gulddrake i lyxklassen. Det första man slås av när man kommer dit är den fantastiska lokalen; det känns som att det är massor av olika våningar och väggarna är tapetserade så att de ser ut som gigantiska bokhyllor. Dessutom så ligger restaurangen under jord så den har inga fönster vilket innebär att det bara är dem som har besökt restaurangen som vet hur den ser ut innuti. Jag tyckte i alla fall att det kändes spännande när jag satt där.

Väl där bestämde vi oss för att slå på stort och ta avsmakningsmenyn med fem rätter valda av köket "utifrån vad som är bäst för dagen" enligt menyn. Jag hade faktiskt med mig kameran men när vi väl satt där på restaurangen så kändes det bara fel att dra upp kameran och dra av en rejäl blixt så ni får tyvärr måla upp egna bilder i huvudet utifrån mina beskrivningar. Överlag så var det vackra uppläggningar i fantasifullt porslin.

Efter en fantastisk brödkorg och en amuse bestående av blomkål på tre olika vis; picklad, puré och rostad (amusen var mindre fantastisk men purén föll mig i smaken) fick vi första rätten so bestod av en gräddstinn jordärtskockssoppa med tartar på persika, gurka och hummer samt en liten klick krabbsmör. Jag älskar Jordärtskockssoppa och skulle vilja kunna göra den lika krämig och smakintensiv som Pontus. Tartaren fungerade som ett knaprigt, friskt komplement. Fantastiskt gott.

Rätt nr. 2 var en puré på gräddkokt majs toppad med röd chili och majs tllsammans med en bit kalv stekt till perfektion och en klick dragonmajjonäs. Kalvköttet var verkligen, ursäkta klyschan, to die for. Saftigt, mört och som en smakbomb. Dragonmajjonäsen till var genialiskt, majskrämen var god men ingen sensation.

Rätt nr. 3 bekräftade min tes att bästa kryddan till vit fisk är fläsk. Här fick vi en bit sotad sejrygg vilandes på en vit bönkräm i chorizobuljong med räkor, bläckfisk och edamamebönor. Enligt beskrivningen skulle sejen även vara ankleverbakad men detta kände jag inte det minsta spår av. Däremot chorizobuljongen. Åh chorizobuljongen. Sprakande av smak och vacker eldröd. Sejryggen, bönkrämen, och buljongen var tillsammans perfekta. Både smakmässigt och konsistensmässigt. Det skulle jag vilja kunna laga.

Rätt nr. 4 var rådjur. Rätten bestod egentligen av två rätter i en. Dels en bit rådjursstek perfekt rosastekt om än något seg och svårskuren. Till den polenta- och svampkräm samt en tranbärsketchup. Detta var för övrigt krämernas afton, de fanns i nästan alla rätterna. Inte mig emot, jag är en krämig person. Åter till rådjuret. Krämen var fantastiskt god och jag vill verkligen lära mig reducera krämer och puréer så att de blir så där fantastiskt koncentrerade i smaken. Tranbärsketchupen var ganska god i sig men den smakade lite för mycket lingonsylt och tog helt över rådjuret om man åt den i samma tugga. Den andra delen av rätten var en liten skål med en gryta på rådjursköttbullar. Här snackar vi smaksensation. I botten låg en klick av polenta/svampkrämen och själva grytan var en skummig, otroligt mäktig gräddmättad sak små miniminiköttbullar av rådjur. Huvudsmakerna var spiskummin och Cayenne. Så förbaskat gott men jag skulle aldrig kunnat äta en hel tallrik med grytan eftersom smakerna var så intensiva och den var så mäktig. Men den lilla smakportionen med köttbullar stora som större ärtor var bättre än bra.

Rätt nr. 5 var väl egentligen den enda besvikelsen under kvällen. Desserten "Äpple". Men så är det ju också vanskligt att servera något annat än choklad till sånda missbrukare som vi är. Efterrätten bestod av en kräm (återigen) på Åkeröäpple och äppelterrin med en kula gräddfilsglass och rågbrödskrokant. Det smakade absolut inte illa men kombinationen av att jag var rejält mätt och att krämen smakade förvillande likt Kiviks äppelmos (vilket i och för sig inte är illa) samt att den inte var gjord av kakaobönor gjorde att den helt enkelt inte riktigt föll mig på läppen. Det smakade helt enkelt äpple. Gräddfilsglassen smakade som yoghurtglass, och det gillar jag dessutom hade de lyckats riktigt bra med krokanten; den var liksom karamelliserad så den smakade knäck.

Summa sumarum så är Pontus! helt klart värt ett besök. Det är en sån där lyxkrog som man blir inspirerad av. Går jag och äter lyx och blir serverad knaperstek skinn från svart anka med benmärgsemulsion och rökt mjölkpulver så blir jag inte direkt lockad att springa hem och försöka återskapa det hela. Hos Pontus var det liksom inte så konstlat men ändå så gott! Som det ska va'. Menyn kostade 800 kronor per person och jämför man med a la carte-priserna så är det prisvärt, jämför man med vad man får så är det helt klart prisvärt. Dessutom är Pontus! sympatiskt eftersom man kan gå dit och äta fem-rätters men precis lika gärna gå dit för en burgare med sidfläsk för 190 spänn och jag betvivlar inte att man blir behandlad sämre av den vänliga personalen för det.

Vankas det restaurangbesök snart så kan jag rekommendera Pontus!

Slutligen vill jag ge en eloge till alla er som har orkat läsa ända ner hit, ni är tålmodigheten personifierad!