torsdag 31 december 2009

Nytt år nya löften?

Gott nytt år allihop! Jag är sedan två timmar inne på 2010 och har spenderat kvällen tillsammans med trevliga grannar och har hunnit bli nära på sprängd i luften av en fyrverkeripjäs (jag skojar inte, det var som tredje världskriget här på stranden fast med rosa, gröna och blå granater, otroligt vad några amatörer med pyromanådra kan åstadkomma), ätit hemlagade grillspett och chokladtårta och skålat i rosa champagne. Bilder på den fantastiskt goda middagen kommer imorgon. Jag har aldrig avgett några nyårslöften eftersom sådana mest verkar finnas till för att brytas. I år tänker jag inte heller lova någonting eftersom detta är ett år som jag inte vet vad jag ska vänta mig av. I juni tar jag studenten och vad som väntar därefter har jag bara vaga aningar om. En möjlighet är att jag hoppar på planet till det stora landet på andra sidan Atlanten i augusti. Jag ska bara få ett stipendium först. Men jag får ta det som det kommer, innan dess ska jag som sagt ta studenten med månader av fester och tillslut en välförtjänst flaktur runt sergelfontänen. Just nu är jag rätt nöjd med livet och jag vet att det kan vara påverkat av att jag lever i en bubbla på en strand där veckodagar och datum inte existerar just nu men må så vara då. Jag önskar er alla ett gott nytt år och till alla er som envisas med att avge löften önskar jag lycka till, i år kanske det går. Gott nytt år!

tisdag 29 december 2009

Nästan som på restaurang ju

Även om vi går ut och äter nästan varje kväll när vi är här i Thailand så är det roligt att ibland när händerna börjar darra så smått av abstinens att få laga sin egen middag. Dessutom när råvarepriserna är så skrattretande låga. Vi köpte ett halv kilo färska jätteräkor för 95 baht vilket är under 20 kronor. Det blev ett enkelt recept där en av mina nyfunna favoritingredienser fick spela huvudrollen. En rostad chilipasta från märket Mae Pranom som består av torkad, rostad chili, olja, torkade räkor, lök, vitlök, tamarind, räkpasta, socker och salt. Den är inte alls särskilt stark utan har en söt sjukligt god smak. I smyg äter jag den direkt ur burken. Jag tror nog att den finns hemma i de asiatiska affärerna. Annars blir jag ledsen.
Det jag gjorde var att jag helt enkelt fräste hackad vitlök, klyftad gul lök och några matskedar chilipasta i olja i en wok. Efter någon minut slängde jag i de rensade räkorna som hastigt fick byta sin tråkiga grå färg mot den trevligare rosa. Sedan hällde jag över en eller två deciliter kokosmjölk (som för övrigt har en smak som får mig att undra vad Santa Maria egentligen häller i sina burkar, här smakar det ju som att äta ren kokos fast med gräddens lenhet.Himmel.). I med en matsked fisksås och sedan fick det puttra hastigt. Vi åt grytwoken tillsammans med kokt ris och diverse grönsaker blixtwokade i ostronsås och vitlök. Det enda vi saknade var de små karamellerna man ofta får tillsammans med notan här nere

söndag 27 december 2009

Thailändska varuhus


På juldagen hyrde vi en pickuptruck och lämnade ön för att åka till Krabi och shoppa nödvändigheter till huset (och kanske lite onödigheter också). I Krabi finns det diverse stora varuhus där man kan shoppa allt (utom kökshanddukar för det verkar inte existera i detta landet). Vi satsade mest på Tesco Lotus. Det var till stora delar en galen upplevelse. Det första man möts av är ett stort inferno. Hög musik från olika håll uppblandat med en högtalarskrik från en Thailändare som med gäll röst levererar dagens extrapris. Bottenvåningen är en enda stor matmarknad med rader av färsk frukt, inlagd frukt, diverse suspekta korvar, torkat kött, den thailändska versionen av pizza, fruktjuicer och grillspett. Sedan åker man upp i själva affären och efter att ha gått omkring och kollat på roliga saker som sänglampor och badlakan så öppnar sig plötsligt affärens matavdelning framför en. Jag blev som ett barn på julafton (egentligen var jag ju ett barn på juldagen) och sprang runt bland alla currypastor, chilipastor och neonfärgade bakverk. Mitt i fanns dessutom en slaktare och stora diskar med färsk fisk. Frukt och grönsaksdiskarna var smått fantastiska. Jag ville aldrig gå därifrån och blev alldeles förtvivlad när jag insåg att jag pga. att vi hade ex antal timmars shopping framför oss och tyvärr inget kylskåp i pickupen fick avhålla mig från att köpa hela avdelningen. Med undantag av några färska edamamebönor, en chilipasta och en currypasta. Men thailändska varuhusen är sannerligen värda att besöka, se bara på den fantastiska korvskapelsen nedan!

Sugen på en korvbakelse? Inte?

Någon annan korv då?

Dem kan det där med chili- och currypastor, Thailändarna

Från matmarknaden på Tescos bottenvåning

Jag har gjort det igen...

...fast denna gången med solrosfrön, pumpakärnor och honung.

lördag 26 december 2009

Julafton

Så har det redan hunnit bli annandag jul, dagarna bara flyter ihop och iväg här tycker jag. Julafton spenderades på ett av mina favoritställen här på Koh Lanta: Costa Lanta. Det är ett designhotell som har legat här i flera år och som vi har återvänt till varje år vi kommer hit. Hit kommer man framförallt för miljön, det är nog en av de vackraste restauranger jag har varit på. Minimalistisk design med grå betong och mörkt trä, väggarna är gigantiska träportar som slås upp vid sol och stängs vid regn. Dessutom är maten god, vilket är ett plus när man går på restaurang. Inget extraordinärt men elegant och lite annorlunda än strandrestaurangerna som mest har samma repertoar.
Efter diverse förrätter som jag till min stora förtret glömde fota, åt jag bläckfisk wokad i chiliolja och toppad med friterad vitlök. Bläckfisken var inte det minsta seg som bläckfisk har en tendens att vara och jag saknade inte skinkan och rödkålen det minsta. Två drinkar, en flaska vin, en flaska vatten, tre förrätter och tre varmrätter gick på 600 svenska riksdaler. Det är lyxklassen här. Och lyx ska det ju va' på julafton.

torsdag 24 december 2009

God Jul!

Visst hittar tomten även till Koh Lanta, han måste bara dra på sig ett bar solbrillor först. Jag önskar er alla en otroligt god jul och ett stort tack till alla er som har hittat till min lilla sida och haft orken att återkomma, mina besökarsiffror stiger sakta men säkert och jag är otroligt glad och stolt! Hoppas att Kalle Anka är lika bra som vanligt och att skinkan är god även i år, själv ska jag slurpa vidare på min mangoshake och njuta av att det är jul. Hoppas att ni gör detsamma.

tisdag 22 december 2009

Jag har lyckats baka bröd!


Det kanske inte låter som någon större triumf men tro mig vänner, med de resurser jag hade till hands var det en bedrift. När vi är här äter vi alltid frukost hemma och jag skäms lite över hur svenniga vi är men vi har faktiskt släpat med oss ett kilo västerbottenost hemifrån. Men vad ska vi lägga osten på? Det finns flera bagerier här på Koh Lanta, bla. ett franskt tvärs över gatan och även ett tyskt. Det tyska har någolunda goda bröd men det är inte i närheten av de bröd vi är vana vid. Vi är nog lite bortskämda. Så jag bestämde mig för att pröva själv. Jag tog moppen till den lokala mataffären och efter att ha gått igenom de knapra hyllorna med bakingredienser (det tog ett tag eftersom i princip allt stod på thailändska) så kom jag därifrån med några halvt suspekta paket som jag ändå anade kanske skulle gå att göra bröd på
Ett paket vetemjöl som utgav sig för att vara av hög proteinhalt vilket ju lämpar sig för brödbak, ett paket som personalen informerade mig var krossat vete och ett stort, brunt paket som verkade vara någon form av torrjäst (jag vet inte det roligaste men färsk jäst har de inte ens hört talas om här och det finns inget rågmjöl att starta surdeg på, man tager vad man haver!) som ingjöt någon form av förtroende eftersom det var bilder på bröd på framsidan.

Så var det bara att höfta ihop en deg. Jag hade ingen aning om hur mycket jäst som skulle i eller hur vetet skulle funka. Men jag körde safe och slängde i en näve cashewnötter, inget kan väl vara äckligt om det innehåller cashewnötter?

Och se det jäste! Riktigt bra faktiskt och det blev små söta bullar med fint inkråm. De är inte i närheten av resultaten jag får hemma men mycket godare än det de lokala bagerierna har att erbjuda. Har man ett fruktfat som det jag visade i mitt förra inlägg så kan man stå ut med bröd som inte är surdegssaftiga.

Nu håller jag inte koll på veckodagarna längre

Jag har gått in i semesterläge och därmed blir det lite glest mellan inläggen. Datorn är inte riktigt prioriterad här i värmen, dessutom så har jag kommit på mig själv med att vara dålig på det där med fotandet. Men jag kan säga att det inte går någon nöd på mig och rapporterna om en meter snö hemifrån känns avlägsna. Här kommer bilder på några av sakrna jag har käkat.

Räkor med tamarindsås. Tamarind är en sorts frukt som växer i smala, gråbruna skidor på träd. Smakar lite sötsurt fast med mer vitlök och inte alla lika sött.

Som Tam, sallad gjord på omogen papaya, lime, fisksås, socker, torkade räkor, chili, jordnötter, tomater och gröna bönor. En av mina absoluta favoriter, dock äter Thailändarna den oätligt stark så man får be om "just a little chili" då bränner den bara nästan sönder tungan.

Här är ett stående inslag i vår frukost; gudagod mango, bananer från vår egen trädgård och i bakgrunden skymtar man en söt liten apelsin och det som ser ut som en vitlök är en mangostine. Lyx.

Det här var utsikten från vår balkong ikväll. Den snygga sladden som går tvär igenom den pittoreska bilden är temporär men är även det som gör att jag kan uppdatera bloggen.

fredag 18 december 2009

35 grader i skuggan


Jag menar ju inte att retas eller sukta frusna själar hemma i minusgraderna men detta är vardagen här. Första dagen är avklarad och både massage, strandpromenad och god lunch är avklarade. Eftersom detta är en matblogg fokuserar jag på lunchen som var rysligt het men lika god. "Shrimps with thaicurry and keffir lime". Lite diffust vad som menas med thai curry men enligt min bedömning var det ngon form av gul, aningen söt currypasta toppat med de karaktäristiska keffirbladen. Gott så det förslog men oj vad min näsa rann. Alla har sin egen reaktion på starkmat, min är att näsborrarna öppnar sig i en smärre syndaflod. Men gott vare'!

onsdag 16 december 2009

Om två timmar...

sätter jag mig i taxin till Arlanda och klockan 8 i morgon bitti, svensk tid är jag i Thailand. Jag längtar så obeskrivligt mycket! Räkna med rapporter fyllda med pad thai, panaeng curry och flied lice! Nästa gång vi hörs är jag i sooolen.

tisdag 15 december 2009

Vem har sagt att julklapar bara är till för att ge bort till andra?

Idag sprang jag runt som en galning i snöyran på stan halvt ihjälstressad. Då stod den där mitt framför mig: boken som utger sig för att vara "en oumbärlig bok för alla chokladfantaster". Så det var praktiskt taget boken som köpte mig och inte tvärtom. Detta var min julklapp till mig själv och från vad jag har hunnit läsa i eftermiddag så är det en riktigt lovande bok med fina bilder, bra indelning av recept och framförallt: chokladrecept som jag verkligen vill pröva. Så till alla chokladfantaster som är bosatta i Stockholm kan jag ge tipset att den oumbärliga boken just nu finns till det överkomliga priset 79 kronor på Bokia i PK-huset vid NK. Nu ska jag bläddra vidare i boken och njuta, för imorgon vid den här tiden sitter jag på ett flyg till Thailand. Lycka.

måndag 14 december 2009

Kärt återseende


Jag har skrivit om den goda fläskkarrén med vitlök, ingefära, chili och rosmarin tidigare. I helgen återförenades vi och kärleken återuppstod. Sannerligen, den var nästan större denna gången eftersom jag nu använde färsk rosmarin och som jag misstänkte så höjde det rätten ett snäpp till. Den här gången blev det risotto till, men en ny variant. Jag provade att skära en fet skiva citronskal med potatisskalare och lät den fräsa och senare även koka med. Resultate blev en risotto med en anings aning av citronsmak. Den blev liksom liite bättre och fräschare utan att det blev en påtaglig citronsmak. Definitivt värt att lagas igen, dessutom rörde jag ner lite färsk spenat innan servering. Så vart det en mer än god söndagsmiddag, igen.

söndag 13 december 2009

Marulk lindad i lufttorkad skinka med vit bönkräm och belugalinser


Vi åt ju varmrätt igår också. En god en dessutom. Ni kanske tror att jag aldrig äter vit fisk utan att ha någon typ av fläsk till? Tja, det stämmer kanske, det blir ju så gott! Bönkrämen var ett nytt experiment som föll väl ut, den passade bra till de svarta små linserna som nästan ser ut som rysk kaviar i kastrullen.
Marulk lindad i lufttorkad skinka med vit bönkräm och belugalinser 4 portioner
fisken
4 kotletter av marulk
4 stora skivor av valfri, lufttorkad skinka
linserna
Belugalinser
rökt sidfläsk
schalottenlök
vitlök
bouquet garni (Ser ut som en liten te-påse med kryddor, kan ersättas av lite timjan och rosmarin)
kalvbuljong
bönkrämen
1 burk kokta vita bönor
kalvbuljong
1 schallotenlök
1 vitlöksklyfta
0.5 dl crème fraiche (fullfet)
mjölk
o.5 dl riven parmesanost
salt
peppar
Salta och peppra fiskkotletterna och stek dem sedan hastigt i lite smör och olja så att de får fin färg på båda sidorna. Linda sedan skinkskivorna runt varje kotlett och låta dem steka färdig i ugnen på 180 grader. Det tar ungefär en kvart, beroende på kotletternas tjocklek.
Fräs tärnat sidfläsk med den hackade gula löken och vitlöken i lite olja. Tillsätt linserna och låt fräsa med i någon minut eller två. Häll på buljong och kryddor och låt koka under lock tills linserna är mjuka men fortfarande har struktur. Innan servering kan det vara bra att höja värmen rejält, ta av locket och låta linserna ånga av lite vätska så att det inte blir så rinniga.
Skölj bönorna och låt dem sedan koka i kalvbuljongen i ca 10 minuter. Häll av buljongen. Fräs hackad schalottenlök och vitlök långsamt i lite smör och olja. När löken är mjuk låter du bönorna fräsa med i några minuter. Mixa sedan bönorna och löken med crème fraiche och spä med mjölk till önskad konsistens. Rör i parmesanen och smaka av med salt och peppar.
Lägg en klick bönkräm i botten av en djup tallrik. Bre ut den en aning och lägg linserna ovanpå och toppa med en marulkkotlett. Ös lite av den goda skyn som bildas i marulkens ugnsform över anrättningen och servera sedan. Om du vill kan du som jag låta några halverade körsbärstomater gå med fisken i ugnen så har du något rött att dekorera med!

lördag 12 december 2009

Glöggtapas med fuskpepparkaka


Syster var här på middag ikväll och eftersom det är lucia så inledde vi självklart med glögg. Vi bestämde oss för att byta förrätten mot små tilltugg till glöggen - glöggtapas. Det finns ju några klassiska smaker som återkommer år efter år till pepparkakan. Kombinationen pepparkaka/grönmögelost är väl lika folkkär som sill och nubbe numer. Jag valde att använda mig av klassiska smaker i lite nya varianter. Eftersom jag tycker att endast pepparkaka med mögelost kan bli lite väl sött och väl mycket pepparkaka så skapade jag på en av snittarna lite mindre söt fuskpepparkaka. Jag blev helt klart nöjd med resultatet. Löjromen som som står lite vilsen mitt på fatet är med mest för att syster älskar just löjrom. Inte för att den passar speciellt bra till glögg.


Jag gjorde två snittar med grönmögelost, som idag var en duetto alltså gorgonzola och mascarpone varvad till en ost. Brödet som jag använde till bas var ett hembakt frukt och nöt-bröd.

Snitt 1: Duetto toppad med Smaskens fikon- och portvinsmarmelad

Snitt 2: Duetto toppad med fuskpepparkaka.
Fuskpepparkaka gör du genom att riva ett halvgrovt bröd på rivjärn och steka det knaprigt i smör med pyttelite socker, kanel, mald ingefära och mald nejlika.



Snitt 3: Stekta päron toppad med Armagnac-terrin.
Nej, jag hade inte gjort terrinen själv. Den är en del av fördelen med att ha en farbror som bor i Belgien. Stek skivor av ett päron av en fast sort i lite smör. Toppa kan du göra med lite vad du har tillgång och plånbok till. Anklever för lyxliraren, bakad leverpastej för den dödlige. Förra året provade jag med leverpastej utrörd med en skvätt glögg, det är ett hett tips!

fredag 11 december 2009

Saffransskorpor med vit choklad, mandel och vanilj


Eftersom jag hoppar på planet ner till Thailand på onsdag har jag inte kunnat frossa i julbak. För även om jag är glad i godsaker så har har även jag mina gränser för hur mycket jag förmår äta på kort tid. Jag har alltså fått välja noga vilka godsaker som ska bakas. Jag tröstar mig att det går att göra bakverk med saffran och kanel även efter den 24:e december.
Valet föll i alla fall på saffransskorpor. Låter lite tråkigt kanske. Man tänker lätt på en torr liten skorpa, skapad endast för att hålla lääänge och som man måste doppa i kaffe en smärre evighet för att den ska bli ätbar. Men då tänker man helt fel i det här fallet. Om jag sägerr att mina solgula skorpor innehåller stora bitar av vit choklad, knaprig mandel, muscovadosocker och äkta vanilj. Då låter det väl inte så tråkigt längre? Ska du bara baka en sak i jul så är dessa små guldgula skorporna heta kandidater.

Saffransskorpor med vit choklad och mandel

2 ägg
1 dl strösocker
1 dl muscovadosocker
1 kuvert saffran
1 tsk ekoloogiskt vaniljpulver
100g smör, rumstempererat
100g vit choklad
1 dl mandel
1 tsk bakpulver
5.5 dl vetemjöl
1 nypa salt

Mortla saffran med en tsk av sockret. Vispa ägg, socker och vaniljpulver fluffigt och tillsätt saffranet. Hacka chokladen och mandeln grovt och rör ihop med det mjuka smöret.

Vispa ihop äggvispet och smörblandingen. Sikta i bakpulvret, mjölet och saltet. Rör ihop till en deg.

Dela degen i två och platta ut till två längder på en bakplåtsklädd plåt. Grädda på 200 grader i 15 minuter.

Ta ut plåten och skär längderna i ca 1 cm breda skorpor. Lägg ut skorporna på plåten och sätt in i ugnen. Stäng av ugnen och ställ ugnsluckan på glänt. Låt plåten stå i ugnen tills den är helt sval och skorporna har torkat till spröda små saker.


torsdag 10 december 2009

Serbisk bönsoppa


Föräldrarna har dragit på julbord och lämnat mig hemma. Men inte tycker jag synd om mig själv över en Gorby's pirog för det. Nä! Jag gör det över en mustig bönsoppa istället.

Det här blev riktigt, riktigt gott. Men man måste gilla smaken av rökt sidfläsk, det låter väl inte så jobbigt? Mustig och smakrik var den perfekt nu när jag känner att jag håller på att bli förkyld och armen värker av svinis-vaccinet. Jag ger absolut inga garantier för att soppan verkligen är serbisk men jag har någonstans i bakhuvudet att jag har ätit en soppa några gånger som kallades just serbisk bondsoppa och om jag inte minns helt fel smakade ungefär såhär. Dessutom är det mycket roligare när man kan fantisera om de råbarkade serberna som sitter och sörplar soppa på den kalla, serbiska landsbygden. Jag vet, jag har en livlig fantasi.

Serbisk Bondsoppa
Jag anger inga mängder för det här är en soppa som du kan slänga ner det du har hemma och välja proportionerna och portionerna själv
Rökt sidfläsk
Rotfrukter, ta det du har hemma; morötter, kålrot, palsternacka, rotselleri - rubbet!
Gul lök
Vitlök
Kokta vita bönor, gärna den stora varianten
Torkad svamp
Vatten
Fond, jag använde mig återigen av en klump av det geléartade spadet från julskinkekoket
Salt
Peppar

Tärna rotfrukterna smått och tärna sidfläsket. Hacka lök och finhacka vitlök.

Fräs rotfrukterna, fläsket, löken och vitlöken i smör på låg värme tills löken är mjuk och genomskinlig.

Häll på vatten, fond, bönor och smula ner en liten mängd torkad svamp. Lägg på ett lock och låt koka ca 15 minuter tills rotfrukterna är mjuka.

Ta av locket och smaka av soppan med salt och peppar. Kör runt i soppan med en slev så att du mosar en del av bönorna.
Jag åt soppan med några stekta slantar av tjeckiska korvar, mycket gott med soppan klarar sig fint på egen hand med en liten brödbit.


onsdag 9 december 2009

Laxwok med tahini och soja


Ikväll satt jag och mamma i bilen påväg hem klockan 17.50. Hungern var redan ett faktum och vi konstaterade att ingen av oss orkade handla. Vi skulle alltså vara tvungna att rena kyl och frys. Klockan 18.30 stod maten på bordet. Och det var gott. Så det förslog om jag får säga det själv. Jag återanvände upptäckten av vinnarparet soja och tahini som jag gjorde för ett tag sedan
och den passade utmärkt även till lax. Sojans sälta och tahinins nötighet tillsammans med syran från citronen och sötman från honungen är helt enkelt riktigt bra. Hela paketet ovanpå nudlar och jag blev nöjd.

Laxwok med tahini och soja 2 portioner

300g laxfilé
1 vitlöksklyfta
1 rödlök
0.5 mild röd chili
1 tsk sesamfrön
1 krm socker
3 msk svampsoja
1 msk tahini
1 tsk saft från citron eller lime
1 tsk flytande honung

Börja med att blanda alla ingredienser till såsen: soja, tahini, citrussaft och honung.

Skär laxen i kuber och finhacka chilin och vitlöken. Skär rödlöken i båtar. Hetta upp en wok med olja, gärna jordnötsolja.

Stek laxkuberna med rödlöken, vitlöken och chilin. Låt det steka tills laxen har fått fin yta och strö sedan sesamfröna och ett tunnt lager av socker över. Låt det steka någon minut till.

Häll på såsen och låt det bara bli genomvarmt. Servera gärna ovanpå kokta äggnudlar, den som vill kan garnera med några korianderblad.

tisdag 8 december 2009

Julklappstips till alla (oss) matglada


Jag är världens sämsta julklappsköpare. Jag får verkligen kämpa för att komma på minsta lilla gåva. Min mor däremot, är begåvad med en riktig talang. Hon lyckas år efter år att pricka sådär rätt. Förra året prickade hon lite extra rätt, då hade hon införskaffat "Eat Sweden" till mig. Vilket är en söt, liten bok som ger dig rätten att äta på 12 utvalda restauranger i Stockholm och få två varmrätter för en. Nu är året snart slut och vi har tyvärr inte lyckats äta oss igenom alla men vi har ändå klarat av 8 av 12. Flera av restaurangerna var helt nya bekanskaper och det har varit många positiva överraskningar. Bland annat var Pontus! som jag skrev om förra veckan, en av de 12. Priset på boken är något förhöjd i år och du får betala strax över 300-lappen (om det fanns en sådan) vilket är intjänat efter 2 middagar. Det här är den perfekta julklappen till alla oss som gillar mat eller att äta ute, eller båda två. I år finns en bok för Stockholm, en för Göteborg och en för Skåne. Det är mitt tips i år, och inte ens det kan jag ta åt mig äran för, som sagt jag är världens sämsta julklappsköpare.

måndag 7 december 2009

Lånat lååångkok

Jag har återigen lånat en receptidé från en av mina favoritbloggar. Det här är faktiskt andra gången jag gör Annikas fläskkarré och det lär blir fler. Det fantastiskt smakrika och mustiga fläsken har nämligen blivit en riktig favorit hos alla tre familjemedlemmar här hemma. Första gången tillagade jag grytan i tre timmar på ungefär 150 grader men den här gången provade jag att marinera över natten och ställa in grytan innan jag åkte hemifrån på morgonen på 85 grader. När jag kom hem nio timmar senare var det bara att riva kött, reducera sås och koka pasta. Jag märkte ingen större skillnad på mörhet i köttet men jag inbillar mig att smaken var snäppet mustigare den här gången men det kan bero på att jag hade turen att denna gången kunna pimpa grytan med skinkspad från julskinkekoket. Tio-timmarsvarianten gör ju dessutom att otåliga jag slipper vanka av och an framför ugnen.

Kvällen innan hackar du helt enkelt fyra schallotenlökar och en solovitlök, häller en bottenskyla med olivolja i en ugnstålig gryta (jag använder vår gutjärnsgryta) och tippar i löken. Lägger en bit fläskkarré på ca 1 kg, den får gärna vara med ben, ovanpå löken och häller över 2 dl vitt vin och en burk krossade tomater. Muttis blir som vanligt bäst. I med ett par kvistar timjan, lägg på locket på grytan och ställ in i kylskåpet. På morgonen sätter du ugnen på 85 grader, saltar och pepprar i grytan, tippar i 2 msk skinkspad från julskinkekoket (kan uteslutas) och ställer sedan in den i ugnen. Åk hem hemifrån och kom sedan hem när arbetsdagen är slut. Ta ut grytan ur ugnen och ta upp köttstycket. Reducera tomatsåsen på spisen med en msk socker och 2 msk tomatpuré. Köttet river du i bitar. Koka pasta, papardelle rekommenderar Annika och den tycker även jag blir bra. Värm upp köttet i tomatsåsen och server sedan till pastan toppad med m a s s o r av parmesanost.
Laga det här, det är så ofattbart gott.

söndag 6 december 2009

(galet goda) Thaistekta Räkor


Jag har, som många andra matlagningsintresserade, en hel drös med kokböcker hemma. Jag älskar att köpa dem och ägnar sedan några dagar åt att lusläsa dem från pärm till pärm. Det är däremot sällan jag faktiskt lagar något ur alla dessa kokböcker. Visst lagar jag mycket mat som undermedvetet är inspirerat från någon av alla mina böcker, men sällan står jag med boken bredvid grytan in action. Det här receptet är undantag. Den kommer från Leila Lindholms "Guldkant på vardagen". De här räkorna lagade jag för första gången för ungefär två år sedan då vi hade en överblivna räkor från fredagsfrossan. Efter det har jag återkommit till dem ex antal gånger. De är nämligen precis som Leila själv hävdar "galet goda". Smakkombinationerna är perfekta och räkorna blir salta och goda. Dessutom så är det ju lite mysigt att få bli sådär kladdig om fingrarna av att skala de dressade räkorna och sedan inse att dressingen är för god för att inte - lite i smyg - slicka dem.

Thaistekta räkor

Räkorna passar som tapasrätt eller som förrätt

500g räkor med skal
2 keffir limeblad
0.5 röd mild chili
0.5 citron
1 vitlöksklyfta
olja
1 msk socker
1 msk japansk soja
2 tsk fisksås

Finhacka vitlöken och chilin. Strimla limebladen så fint du kan. Riv skalen från citronhalvan.

Blanda soja, fisksås och saften från citronhalvan.

Hetta upp en stekpanna med olja på hög värme. Strö sockret i ett jämnt lager i panna. Fräs vitlök, chili, citronskal, limeblad och räkor snabbt, ca 30-45 sekunder. Ta av panna från plattan och häll över sojablandingen.

Vänd runt räkorna lite i dressingen och servera sedan.

Jullunch med mammas rödkål

Nej jag har inte dött, jag har varit i Finland. En helg med helsingforskryssning har orsakat tystnad på bloggen men nu är jag tillbaka. Trots ett halvbra julbord på viking line blev det jullunch när jag kom tillbaka idag. Mamma hade gjort en av sina (få (förlåt mamma)) specialiteter: Rödkål. Den här kålen blir söt och god. Jag har väldigt svårt för sötsurt, den rödkålen som oftast finns på julbord gillar jag inte speciellt mycket. Det finns nog dem som tycker att detta är alltför sött men jag älskar att man förstärker kålens egna söta smak med den karamelliga sirapen. Dessutom är det perfekt att kunna använda skinkspadet från julskinkekoket.

Mammas rödkål

1 mellanstort rödkålshuvud
smör
0.5-3/4 dl
1 dl skinkspad
salt

Strimla rödkålen fint. Stek hälften av kålen i smör, när den börjar mjukna ringlar du över hälften av sirapen strör över lite salt.

Flytta över kålen till en liten kastrull och gör sedan samma sak med resten av kålen.

När all kål är i kastrullen tillsätter du skinkspadet. Låt kålen koka tills den är helt mjuk och smaka sedan av om det behövs mer salt.

Enligt mamma är kålen godast när man värmer upp den för tredje gången då den är så där "riktigt gojjsig".


onsdag 2 december 2009

Fyra nyanser av beige (och lite grönt)

Ja, kvällens middag kan man verkligen inte kalla vacker. Däremot var det precis vad jag behövde en sådan här dag när minusgraderna har lamslagit stan. Mjäll piggvar (som aldrig verkade vilja bli klar i ugnen), pepparrot och gräddig vitkål. Det här kräver knappast något recept. Du ugnsbakar helt enkel piggvaren. Förväller strimlad vitkål och kokar den sen färdig i vispgrädde och lite av kokvattnet från förvällningen. Sedan öser du på med riven pepparrot och några flingor havssalt.

Om det nu skulle vara någon som undrar vad det gröna till höger i bild är som bryter av den gräddvita orgien så kan jag meddela att det är ett litet bok choy-huvud som behövdes rädda. Jag wokade den blixtsnabbt med lite vatten, lite ostronsås, lite socker och mycket vitlök. Superenkelt och supergott. Dock gör den sig nog bättre i annat sällskap än piggvar med pepparrot. Men vad gör man inte för att inga små kålhuvuden ska gå till spillo?