Thanksgiving del 2: Alla dessa ändlösa casserolls

Jag har upptäckt en fascination hos södernborna. Blanda alla möjliga sorters ingredienser, gärna flera halvfabrikat, tillsätt generösa mängder grädde eller smör eller brödsmulor eller gärna alla tre. Stjälp upp allt i en ugnssäker form och toppa med lite mer smör. Grädda i ugnen och ta da! A Casserole! De kommer i alla möjliga former och färger, i princip allt som är bakat i ugn kallas casserole. Något jag skulle kalla ugnsomelett med spenat kallas här för egg and spinach casserole.

Det verkar som att Thanksgiving är högtiden då södernborna verkligen får utlopp för sin besatthet. Jag tror jag plöjde igenom ett tiotal olika casseroles under denna helg. Jag är väl måttligt förtjust i dessa anrättningar. Speciellt eftersom de ofta framstår vara komponerade av en sju-åring som har fått rumstera runt i köket och girigt har fått kombinera alla möjliga ingredienser. Casseroles är i alla fall inte de mest finstämda gourmet-anrättningar du kommer att stöta på under ditt gourmetliv. Jag börjar även störa mig på södernbornas förkärlek för att ständigt kombinera diverse halvfabrikat för att laga nya rätter. Generellt är det inget fel alls med halvfabrikat men när i princip varje rätt innehåller en burk Campbells soppa, ett paket jell-o eller en påse ostkex så är det lite trist. Dessutom så får det inte direkt mina smaklökar att dansa polka. Med det sagt vill jag ändå inflika att jag åt en och annan casserole under helgen som föll mig i smaken.

Ovan ser ni en av de verkliga klassikerna bland casseroles: Green Bean Casserole. Överkokta haricot verts eller sockerärtor blandat med en burk svampsoppa toppat med friterad lök.

Ja, jag varnade er ju!

Behold: Broccoli Casserole. Broccoli är dock inte huvudingrediensen, skulle snarare säga att ost står för majoriteten av innehållet. Grädde, smör, ägg, mjöl hjälper till. Rubbet är toppat med Ritz Crackers vilket är små saltade kex.

Denna var my least favourite, Potato Casserole. Hackad delikatesspotatis (ni vet sådan där perfekt rund, inlagd på burk) blandat med hackad burkananas och paprika. Hela klabbet täckt med en blandning av crème fraiche, cream cheese, ägg och cheddarost.

Här är en söt casserole som definitivt är en dessert men som södernborna propsade på att ställa fram bland varmrätterna. Sweet Potato Casserole. I princip en purée på sötpotatis täckt med muscovadosocker (ett ungefär 1 cm tjockt täcke), blandade nötter och riven kokos. Den här tyckte jag faktiskt om, hade en nästan övermäktigt sötma men i små portioner var det riktigt gott. Otroligt mäktig dock.

En casserole som jag inte fick med på bild som jag ändå tyckte var bland de bättre var en Corn and Bacon Casserole. Majskorn blandat med lök, bacon och grädde toppat med Ritz Crackers än en gång. Gott på ett extremt comfort food-aktigt vis.

Jag kommer inte att äta casseroles än på ett tag.

Thanksgiving del 1: Turkey and Cornbread Dressing

Om jag trodde att jag skulle äta mycket mat under Thanksgiving så trodde jag fel. Jag åt kopiösa mängder mat. Jag lyckades till och med klämma in två stora Thanksgivingmåltider under själva torsdagen eftersom vissa familjer kör på lunch och vissa på middag och jag spenderade dagen hos två olika familjer som båda hade olika traditioner. Sedan dess har i princip varje måltid bestått av rester från denna dag av frosseri. Eftersom jag åt fler rätter än vad jag kan räkna på mina tio fingrar, och jag vill naturligtvis dela med mig av allt, så delar jag upp festen på flera inlägg. Först ut är det mest esentiella: Turkey and Cornbread Dressing. Kalkonen har ju sin givna plats under denna högtid. Dressing är söderns stuffing. Jag hade förmånen att fira med ett sällskap där några New York-bor ingick så jag fick smaka både stuffing och dressing och jag måste säga att den här gången var det nog dressingen som föll mig mest i smaken.

Dressing är ett missledande namn på detta tillbehör, det liknar ingenting vad vi vanligtvis kallar dressing. I princip är det majsbröd blandat med lök, celleri, ägg, och kycklingbuljong - traditionellt ska det vara vätskan man får över från att ha bakat kalkonen men det verkar som att de flesta bekväma amerikaner idag bara kör på färdigblandad fågelbuljong - och kryddor bakat i ugn. Det blir en saftig gratäng med ungefär samma konsistens som väldigt fast, lite grynigt potatismos. Ja, i princip inte alls som potatismos alltså men jag kan inte hitta något bättre att beskriva det med. Sedan jag kom hit har jag ätit kilovis med majsbröd, södernborna är smått galna i detta söta bröd. Vad jag förstår så bakar de brödet på majsmjöl, vetemjöl, buttermilk - som väl är kärnmjölk men lite långsökt kan liknas vid filmjölk - ägg, olja, bakpulver och varierande mängder socker. Bröden ska gräddas i jutjärnspannor. Det kan vara fantastiskt gott, det kan också vara totalt menlöst eller alldeles för sötsliskigt. Hursomhelst så passar det Georgia att byta ut stuffingen mot denna majsbrödbaserade "dressing"

Smulat majsbröd och ungefär en fjärdedel vitt bröd.

Snabbmixar kycklingbuljong med några stavar celleri, en lök och några ägg.

I med buljongblandingen i brödsmulet. I med salt, peppar och en kryddblandning som går under namnet Pultry Seasoning. Består mest av timjan och framförallt salvia. Sedan är det bara att tillsätta buljong tills rätt konsistens, enligt min värdmamma ska det vara som kaksmet eller en ganska tjock soppa.

Efter gräddning i 45 minuter ser det ut såhär. En ganska märklig rätt men jag tyckte faktiskt om det. Det är något speciellt med den smöriga, djupa smaken som majsbrödet ger.

Förbereder mig för frossa

Det första Amerikanerna säger så fort man nämner thanksgiving är att det kommer vara sååå mycket mat. Imorgon smäller det. Här hemma hos min värdfamilj har vi kalkonen i ugnen och vi har gjort söderns motsvarighet till stuffing: Corn Bread Dressing. Den kommer jag faktiskt att slänga upp receptet på snart. Imorgon samlas 27 familjemedlemmar och knytkalaset kommer att bjuda på 12 timmar-rökt fläsk, sweet potato casserole, broccoli casserole, black-eyed peas, green bean casserole, pumpkin pie, corn bread, chokladbollar (mitt bidrag) och massor av annat. Tumregeln är tydligen att det är, och bör vara, mer mat än vi någonsin kommer att kunna äta. Söderborna är förtjusta i sina casseroles, vilket är i princip vad somhelst i en ugnsform ofta toppat med brödsmulor, ost eller smör. Eller alla tre. Så jag räknar med många sådana.

Thanksgiving verkar ju vara guld för en matbloggare som vill fånga söderns mattraditioner. Så jag kommer att vara limmad till kameran imorgon. Önska mig lycka till!

Inget skitsnack, bara ren BBQ

Under Halloweenhelgen fick jag äntligen erfara äkta södernbarbeque. Visserligen har jag käkat bbq flertalet gånger sedan jag kom hit, och med bbq menar södernborna allt som är tillagat långsamt över eld smaksatt med bbqsås, men inte the real thing. The real thing innebär att man åker till ett av de bbqställen som lokalborna godkänner, och tro mig det finns en lista på 5 ställen - varken mer eller mindre - med ställen som kommer att nämnas vilken lokalbo du än frågar. Här i Macon begav vi oss till Fresh Air Bbq. I princip ett litet hål i väggen som inte lägger några resurser på inredning, sådant där skit som porslin och bestick eller någar speciella krusiduller på tallriken. Här går omsorgen till fläsket.

Jag beställde en komplett bbq plate. Pulled pork som de intresant nog täckte med bbqsås efter uppläggning på tallriken. Bbq beans som är en riktig favorit hos mig, ungefär som baked beans fast utan den överdrivna sötman och rökigheten från bbqsås. Brunnswick stew, som ingen verkar kunna förklara vad det är eftersom alla gör den på olika sätt. I princip en köttgryta, i det här fallet var köttet malet, här klassas grytan som ett tillbehör till bbqköttet. Coleslaw. Inlagd gurka. Bröd och crackers. Så var tallriken komplett.

Jag älskar långlagat kött, så är det bara. Intressant var att Fresh Airs bbqsås knappt alls hade den sötman som jag förknippar med bbqsås utan den mest framträdande smaken var vinäger. Nu är jag inte en jättefan av vinäger så jag använde mest mina bönor som bbqsås. Det finns tydligen en hel vetenskap byggd på det ultimata bbqsåsreceptet.

Mycket bra upplevelse, bbq är helt klart en av mina favoritdelar av södernköket. Mer pulled pork åt folket!

Små, runda, bruna glimtar av hemma

Titta vad jag lagade till Halloweenmiddag! Säga vad vill om landet Brunsås, efter två månader i konstant närvaro av fried chicken är smaken av hemma riktigt bra. Jänkarna blev upp över öronen förtjusta de med. Förutom i lingonsylten från IKEA som de skuldmedvetet gömde under några salladsblad.

Fair food

Nej, inte rättvis mat. Fair food som i mat man äter på Georgia State Fair, vilket innebär att de slår upp ett megativoli ute på ett fält, ett lika stort område med matstånd och har lite boskapstävlingar, lapptäckestävlingar etc. En stor händelse här i Georgia. Framförallt därför att - enligt säkra (amerikanska) källor - "Fair food is the shit!".

Jag fick uppleva hela grejen och jag skulle nog säga att matmarknaden är den amerikanska södern fångad i ett enda nötskal.


Ber om ursäkt för den något osmakliga bilden, men jag och mina vänner har något tveksam humor. Ni ser den klassiska corndogen. En varmkorv insvept i majsbrö och friterad. Detta är den minsta storleken, den fanns även i halvmeterstora versioner. Ni ser även lemonad som södernborna är väldans förtjusta. Ni får även ett smakprov av vad som anses vara normal storlek på en dricksmugg.


En av mina favoriter var rökta kalkonklubbor som de grillade live. Saftigt kött med rejäl röksmak. Doppades i Lousiana hot sauce. Gott och en av de få sakerna som inte var friterade.

Kalkonklubbor på grillen

Här är min absoluta favorit på the fair. Nej inte min vän Kayla, även om jag tycker mycket om henne också. Nej det är en genialisk liten sötsak som inte kunde ha uppstått någon annanstans än i staterna. Jag ger er: Chocolate Covered Cheesecake on a Stick! Milda makter vad gott. Tänk er en bit riktigt god cheesecake, halvfrusen så att den får konsistensen av den perfekta mixen av seg och krämig. Sedan doppar du hela paketet i god choklad och sätter det på en pinne så att det blir mycket roligare att äta. Ja du, himmelen på ett litet träspett.

Andra saker som jag inte fick med i bild men som fanns över allt är Funnel Cake - Kakor gjorda av friterad pannkakssmet. Curlyfries with cheese sauce - Krulliga nästen av pommes frites, dränkta i ostsås. Italian Sausage - Stora korvar rullade som spiraler, grillade live. Förmodligen korv nog för fem personer.

En riktigt bra upplevelse för en matnörd som jag. Jag kommer länge att drömma om cheesecaken på pinne. Hallelujah.

Whole Grain & Calcium Guranteed

Detta är alltså frukostflingor. That's America for you right there.

Fritos in a bag

Tidigare i veckan så var ett av lunchallternativen i matsalen "Fritos in a bag". Killen på matstationen tog helt enkelt en påse Fritos (ett utav de miljoner märken av olika sorters snacks de har här, dessa är kryddade, friterade majschips) öppnade, i med en klick tacokryddad färs, en näve riven cheddar, en klick salsa, en klick gräddfil och till sist en klick guacamole. Jag är svag för alla former av nachos. Och lunch i en påse, hur genialt är inte det? Eller? Mina vänner tyckte jag var knäpp som ens testade. Om någon stod på stan och sålde små Fritospåsar med tillbehör så skulle i alla fall inte jag banga på att plocka upp den mitt i en hektiskt shoppingrunda eller liknande.

Dessutom fascineras jag av att det balanser på gränsen mellan riktigt äckligt och mysigt att äta en måltid ur en snackspåse.

Fördelarna med en vietnames i rummet bredvid

Ikväll blev det en variant av färska vårrullar, rispapperslösa sådana. När den lokala mataffären inte erbjuder rispapper så får man göra det bästa utav situationen. Risnudlar, räkor, friterad tofu, böngroddar, koriander, sallad, fisksås, soya, chili, lime och vitlök. Dessutom förstärkte vi med lite äggröra smaksatt med soya.

Friterad Vovve

Jarå, det är sant som de säger, i södern friterar de allt. På en festival i helgen åt mitt sällskap friterad varmkorv. Med bröd och hela kittet. Jorå.

Ett kärt återseende

Low Country Boil

Spenderade helgen på stranden i South Carolina i hjärtat av det så kallade Low Country. Fick äntligen äta skaldjur, även om jag som alla svenskar som åker utomlands förfäras över saltbristen i tillagningen av skaldjur, så var det efterlängtat. Jag bjöds även på denna regionala specialitet. Enkel, robust surf n' turf. Inte det mest sofistikerade kanske men gott var det i alla fall efter en dag med strandpromenad och kajakpaddling med delfiner.

Jänkarna tar helt sonika den största grytan de har, fyller den med vatten, slänger i ett gäng hela potatisar, några delade majskolvar och några kilo blandade korvar. Det var mycket korv. Vi hade alla möjliga varianter: spicy, beef, turkey, smoked you name it. Sedan fuskas det naturligtvis lite och några tepåseliknande saker slängs i som ska ge smak av räka och krabba:

De sista minuterna slängs även ett gäng jumbo shrimps i. Resultatet är att korvarna har spridit sin rökiga, fläskiga smak i grytan. Allting antar nästintill samma smak, men what the heck, korv är gott!

Georgia efter två veckor

Nu har jag varit två veckor här i södern, det känns dock som betydligt längre för jag har hunnit med så otroligt mycket. Jag börjar bli ganska installerad i min studentkorridor och jag har äntligen köpt ett litet kylskåp till mitt rum så nu känner jag mig civiliserad igen. Mat serveras i skolan dining hall. Första dagen blev jag överförtjust över utbudet. Det finns olika stationer att välja mellan och jag tänkte att det här är ju inte alls som svenska skolmatsalar där det serveras en maträtt och that's it. Men vid det här laget kan jag konstatera att skenet bedrar, utbudet är definitivt inte så varierat som det vill ge intrycket av. De i princip stående inslagen är salladsbaren, pizza, friterad kyckling och mac&cheese. Vissa dagar finns det t.ex en wrapstation men då används i huvudsak ingredienser från salladsbaren därmed är som sagt utbudet inte så varierat som det först verkar. För att undvika Freshmen Fifteen (de 15 pounds=8 kilona som alla förstaårselever på college sägs lägga på sig) så har jag hängt mest vid salladsbaren som tyvärr har samma ingredienser vaarje dag. Smått trött på fetaost vid det här laget. Måste se till att fixa lite köksredskap så att jag kan utnyttja köket i min korridor. Jag har i alla fall fixat ett bonuskort på den lokala mataffären. Alltid en början.

Vad annars? Jo, jag har noterat att vissa familjer helt enkelt aldrig lagar mat. Man åker till Subway eller Chick Fil A eller Wendy's eller Moe's eller....ja listan är lång. Lite sorgligt men framförallt jäkligt tråkigt! Jag har även noterat att så gott som alla produkter går att få i fettfria versioner men det finns extremt få produkter som är sockerfria utom godis. Jag har letat som en galning efter müsli utan socker tillsatt. För det första fanns det till en början ingen müsli utan bara granola. De granolamärkena som vill framställa sig som hälsosamma skryter om fullkorn och flingor och gryn från femtioelva olika sädesslag. Men vad hjälper det när de sedan dränker in allt i ett ton socker? Jag vill ju att det ska smaka något annat än sött. Tillslut hittade jag på en undangömd hylla en liten påse osötad müsli som naturligt vis var dubbelt så dyr som alla andra flingsorter. Yoghurtar finns det i alla möjliga varianter som är fettfria men även de har otroligt mycket socker i sig. Jag har absolut ingen sockerskräck men det är annorlunda mot hemma där var och varannan produkt numera marknadsför sig genom "inget tillsatt socker" och "fettfri" har fått ett ganska dåligt rykte.

När vi ändå pratar om socker, i matsalen här på skolan serveras det dessert till varje måltid. No kidding, glassbaren står framme även under frukosten. Amerikanernas frukostvanor är förresten något jag ska ägna ett eget inlägg om senare. There is a lot to be said.

Än så länge har Georgia levt upp till mina förväntningar om friterad mat, den finns överallt hela tiden. Däremot har jag till min stora besvikelse inte sett mycket av den berömda barbequematen. Dock har min ena värdpappa lovat att ta mig till Fresh Air Barbeque som tydligen ska vara en riktig instution här i trakten. Ser fram emot det riktigt mycket, hittils kan jag inte påstå att jag har ätit en riktigt god måltid sen jag kom hit. What the heck I'm just gonna say it: Jag saknar min egen matlagning!

To be continued....

Peanut butter and jelly sandwich, check

Har äntligen ätit min första peanut butter and jelly sandwich. Denna macka som alla amerikaner verkar hålla allra närmast hjärtat näst efter the star spangled banner. Ingen hit direkt. Kruxet låg i jellyn tror jag, a l d e l l e s f ö r s ö t. Konstgjord och sliskig smak. Jordnötssmör tror jag annars kan vara något för mig, fast hellre i bakverk eller maträtter än på mackan. Naj, det var inte början på en kärlekshistoria.

1 år! ....och en vecka

Jag har varit så upptagen med att flytta in på college här i Georgia att jag totalt missade att för en vecka sedan fyllde Jättegott! ett år. Jag får snoka reda på en godsak (det är inte precis brist på söta saker häromkring) som jag kan fira mig själv med. Jag ångrar inte för en sekund att jag började blogga, det har givit mig själv en receptbank men också öppnat upp mina ögon för alla medbloggare som dagligen inspirerar. Nu ska jag försöka hålla igång bloggen här på andra sidan Atlanten. Det kommer förmodligen inte bli särskilt tät bloggning men hang in there guys, jag kan klara det ett år till!

Tack för att ni läser :)

Midnight Breakfast

Jag har just ätit midnight breakfast. Först hade vi utomhusbio och vid midnatt sprang vi till cafetrian där hela ledningen stod och gjorde äggröra, stekte bacon och hackade fruktsallad. Varför har vi inte midnight breakfast i Sverige?!

The Fluffernutter

Jag är på plats i min college dorm. Jag har haft späckat schema sen jag kom hit med introduktion av alla oss förstaårselever matbloggning har inte varit top of my list precis. Men jag måste bara berätta om en underbar sak. Två av tjejerna som bor i samma byggnad som jag har ett litet skafferi med nödvändigheter (?) som nutella, vitt bröd, jordnötssmör, kex osv. ikväll erbjöd de mig en Fluffernutter. Jag var först redo att springa därifrån för att undvika vad det nu var hon var på väg att göra med mig. Men det visade sig vara en macka gjord på vitt bröd med jordnötssmör och marshmallowsfluff. Man kunde också få nutella på men då är det tydligen inte en äkta Fluffernutter. I'm in America folks.

På Plats

Nu är jag äntligen på plats i Amerikat. Sedan i tisdags bor jag i Washington DC hos min farbror. Hittils har jag mest ätit indisk mat eftersom min farbrors fru är från Calcutta. Jag klagar inte. Dessutom är deras hushållerska från Sri Lanka och jag kan meddela att lankesisk auberignecurry är en av mina favoriträtter. Jag blir bortskämd och rund, men inte av pommes frites som kunnat tro. På tisdag flyger jag till Atlanta och åker sedan en timme söder ut till Macon, Georgia. Det är då det börjar på riktigt. Det är då jag hoppas på att få invigas i the southern barbecue. Som en kille jag pratade med här som är från södern sa: "Southern Barbecue is not really a way of cooking it's more a way of living"

Jättegott! goes to Georgia

Jag har nämnt det förut men snart är det verklighet. Om tre dagar sätter jag mig på planet som tar mig till Amerikat där jag ska spendera 10 månader. Jag kommer att inleda det hela med en vecka hos släkten i Washington DC men därefter åker jag till Macon, Georgia där jag ska gå på Wesleyan College ett år. Jag ska läsa första året av en major i Political Science. Jag kommer att bo i studentkorridor så tillgången till kök kommer förmodligen att vara något begränsad MEN bloggen handlar ju om mat, inte bara om mat som jag lagat. Därmed är den goda nyheten att jag inte behöver sluta blogga för att jag flyttar over there. Jag föreställer mig inlägg om friterad snickers, beans and grits och soul food. Jag är beredd på det mesta, det är ju ändå till södern jag ska.

Jag hoppas att ni följer med mig över Atlanten. Det kan jag behöva.

Sommarmat - Chorizo med parmesan- och vitlökssvängda bondbönor

För mig är sommarmat mat som inte kräver så lång tid vid spisen, inte är alltför tung och mastig och som dessutom gärna innehåller råvaror som det är säsong för. Idag hade mataffären billiga bondbönor och vi hade tre chorizokorvar från Latinska Livsmedel i frysen. Det ledde fram till denna barnsligt enkla middagen. Den innehåller verkligen få ingredienser vilket funkar eftersom det handlar om så fina råvaror. Det gäller alltså att använda fina bondbönor, inte några halvruttna saker. Korven ska hålla hög kvalitet, bor du i Stockholm och vill vara säker så rekommenderar jag ett besök i Hötorgshallen hos Latinska.

Chorizo med parmesan- och vitlökssvängda bondbönor 3 pers

3 chorizokorvar

1 gul lök

1 kg bondbönor

olivolja

1 vitlöksklyfta

0.5 dl riven parmesanost

Havssalt

Svartpeppar

Börja med att skala bondbönorna och koka dem i välsaltat vatten. Stick i en böna, det ska gå lätt att sticka igenom bönan men det ska inte bli mos av den när man gör det. Kort sagt, den ska vara färdigkokt men fortfarande ha lite bett kvar i sig. Skölj bönorna i kallt vatten och skala sedan bort det mjölkvita höljet som omsluter varje böna. Lägg tillbaka bönorna i kastrullen och ringla över olivolja. Ställ tillbaka kastrullen på plattan och pressa över vitlöksklyftan. Fräs en stund men se upp så att det inte bli bönmos av det hela! Salta och peppra och vänd ner den rivna parmesanen.

Skär varje korv i tre bitar och stek i en stekpanna. När korvarna börjar släppa ifrån sig fett slänger du i löken, klyftad. Stek tills korven har fått fin färg runt om. Sänk värmen och lägg på ett lock, stek tills korven är genomlagad.

Lägg upp bondbönor på en tallrik, toppa med korvbitarna och den stekta löken. Om du vill kan du ringla över lite av den smakrika oljan som blir kvar i pannan från korvarna.

Lite vildsvin, lite glass och lite antipasti

Jag kör på med bilder från Italien, vi var på en bra restaurang som utmärkte sig, faktiskt i michelinklassen. Den får nästa inlägg helt för sig själv. Tills dess ger jag de återstående glimtarna av allt det goda jag smällde i mig under de tio dagarna i Toscana och Rom. Toscana är vildsvinsland så det blev vildsvin i en hel massa olika former. Absolut inte mig emot. Glass blev det också en hel del av. Den italienska versionen av den svalkande sötsaken är min absoluta favorit. Med sin krämiga, nästan lite sega konsistens och äkta smak - jordgubbsglass smakar som att verkligen jordgubbe inte den mystiska frukten GB BigPack-jordgubbe. Min stora favorit blev hasselnötsglassen. Nougat i svalkande form utan sötsliskigheten som godisformatet tenderar att ha. Se och njut, eller vad du nu vill göra.

Låååångkokt vildsvinsgryta med bönor. Fanns på menyn på i princip alla restauranger vi åt på i Toscana. Denna intogs i den bildsköna byn San Gimignano.

En av de otaliga glassarna, här med smakerna yoghurt, pistache och choklad.

Salsiccia con fagiole - Korv och bönor med tomat och salvia. Jag vill kunna laga sådan bönor!

Papardelle med färssås gjord på vildsvin. Betydligt mindre sås än vad jag är van vid att ha på pastan men den smakade fantastiskt mycket och gott att det inte gjorde så mycket.

Salami och lufttorkad skinka, även de gjorda på vildsvin.

En av de godaste antipastirätterna under resan - hela sardeller inlagda i persiljepesto. Både dessa, pastan med vildsvin och vildsvinssalamin åt vi på en enkel restaurang 1 mil utanför orten Casteglione della Pescaia på västkusten. Torre Vecchia heter den. Enkelt och billigt men gott, gott, gott. Det vara bara vi och lokala italienare där och den obligatoriska ljugarbänken för stammisherrarna fanns på plats. Den var befolkad även morgonen efter när vi körde förbi. Helt klart värt ett besök om du är i krokarna.

Bildbevis från Toscana och Rom

Tio dagar i Italien, sju på rundresa i Toscana och tre i (ett 40-gradigt) Rom. Det var verkligen en fantastisk resa både ur mat-synpunkt och ur upplevelsesynpunkt (antar att de två aspekterna flyter ihop ganska mycket för min del). Vi har svettats, ätit god mat, sett fantastiska vyer, ätit god mat, övernattat i mysiga byar och svettats. Perfekt, helt enkelt. Vi har varit i byar och städer som Greve in Chianti, Montalcino, Volterra, San Gimignano, Montepulciano, Sienna, Florence (där tillbringade jag nog den kortaste tid någon turist någonsin har tillbringat i staden, typ två timmar - kulturstädernas kulturstad. Föör mycket folk) och Castigliano della Pescaia. Det finns så mycket att skriva att jag just nu inte orkar skriva något alls. Men ni får bilder! Det här är en liten del av allt gott vi har ätit, det kommer inlägg senare med fler bilder och även ett och annat skriftligt tips. Njut så länge av mina (inte alltför) fagra bilder.

En fantastiskt enkel men ofattbart god pasta som intogs på Elba - Sardeller (en masse), vitlök och persilja och så olivolja såklart.

Brushcetta i två former: en klassisk med tomat och den Toscanska verisionen med en varm, grov leverpastej

En av de otaliga charketuri och ostbrickor vi har satt i oss under resan. Lyx.

En av de godaste sakerna på hela resan - en skiva av denna gigantisk porchetta på en marknad i Greve in Chianti.

Överallt dessa fantastiska frukter och grönsaker som vi bara kan drömma om här i norden. Persikor stora som grapefrukter och söta som godis.

Caprese med rejält med buffelmozzarella. Färsk buffelmozzarella är en aha-upplevelse varje gång jag äter det och påminns om att mozarella faktiskt kan smaka något.

Pizza i Rom med salsiccia och zucchini

Den klassiska Rom-pastan - Bucatini al Amatriciana. Kindfläsk (Guanciale?) med tomatsås och pecorino. Mmmm.

Första lunchen: Tortelli fylld medricotta och spenat, toppad med smör och salvia och parmesan

I nästa inlägg utlovas mycket toscanskt vildsvin!

På plats i Toscana

Det var bara hem från Visby och packa om väskan för igårkväll hoppade vi på flyget till Rom. Nu är vi äntligen på plats för en veckas rundresa i Toscana och några dagar i Rom innan vi far hem igen. Just nu är vi på västkusten vid nationalparken Maremman. Jag hoppas på att få äta mycket lokaltillverkad olivolja, vildsvin, färsk mozarella, tryffel och andra äckliga saker. Kommer nog inte blogga så mycket här men jag har kameran med mig så räkna med rapport när jag kommer hem. Ha det bra i värmeböljan!

Från ett kök i Almedalen

Det har varit tyst här ett tag. Det beror på att jag har spenderat veckan i Almedalen. Anställd av mammas företag har jag i princip fixat catering till ett antal seminarier och mingel (ord som jag efter sex dagar nu är smått allergisk mot). Det har varit en slitsam men rolig vecka. Jag har tillverkat 300 snittar, 160 lunchmackor och gjort pulled pork till 100 pers som sedan visade sig vara 300 pers så jag fick ställa mig och tillverka nattmackor istället. Jag har träffat massor av trevliga människor och lyssnat på ett och annat intressant seminarium. Säga vad man vill om Almedalsveckan, jippo eller inte, det är något helt unikt och jag gillar det.

Sallad à la rivieran (aka Niçoise)

Idag när jag blundade och kände att till och med vindarna var varma så kändes det nästan som att jag satt på ett café på rivieran. Sånt här väder finns liksom inte i mitt schema för vad Svensk sommar är. Men underbart är det. Då kan man ju lika gärna passa på att äta mat som om manär på rivieran också.

Sallad Niçoise med färsk tonfisk

Färsk tonfisk
Vitlök
Citron
Olivolja
salt o peppar

Valfri sallad, jag gillar ruccola här
Rödlök
Kokta färskpotatisar
Goda svarta oliver (inga urkärnade blaskkopior här inte)
Sardeller
Ägg kokta tills gulan precis har stannat
God olivolja och balsamvinäger allternativt din bästa vinegrett

Skär tonfisken i ca 2 cm stora kuber. Skiva vitlöken tunnt och riv skalet av halva citronen, pressa ur saften och blanda med olivolja, vitlök och citronskal. Tillsätt salt och peppar. Marinera tonfisken i dubbla plastpåsar i 2-3 timmar.

Arrangera salladen på ett fat, en skål eller på tallrik. Skär rödlöken i tunna båtar och kvarta potatisarna, fördela över salladen. Strö över oliver och delade sardeller. Jag tycker att man ska vara generös med sardellerna eftersom det är så gott men se upp så att allt inte bara smakar sardell. Kvarta äggen och fördela även dem på salladen. Fräs tonfiskkuberna hastigt i en het panna. Det är verkligen bara fråga om minter, de får gära ha en rå kärna i mitten. Toppa salladen med tonfisken. Jag föredra att bara stänka över min godaste olivolja och ytterst lite balsamvinäger men det blir även gott med vinegrett om du har receptet på en god sådan. Salladen smakar allra bäst i 30-gradig värme.

Toscanatips någon?

Om drygt en vecka hoppar jag och mina föräldrar på flyget till Rom där vi hyr en bil för att sedan bila i Toscana i 10 dagar. Jag undrar därför om det möjligtvis är någon av mina läsare som har varit i regionen förut och vill dela med sig av sina erfarenheter? Mysiga byar, trevliga hotell/B&Bs och bra restauranger. Ge mig! Om du har något bra tips i Rom tar jag emot det också eftersom de två sista dagarna kommer att spenderas i huvudstaden.

Studentbuffé del 6: Passionsfruktpaj

Jag har fortfarande några guldklimpar kvar att lägga upp från min studentbuffé. Desserterna har jag ju inte nämnt ännu. De var nog faktiskt mina favoriter på buffén....men så är jag också något av en gottegris. Jaag gjorde två olika bakverk: mörktryffeltårta med salta jordnötter och passionsfruktpaj. Passionsfruktpajen gjorde jag efter ett recept av Jens Linder som jag snappade upp veckan innan studenten som jag bara var tvungen att pröva. Och tänk sicken tur att jag gjorde det också. Resultatet blev en krämig paj med vansinnigt koncentrerad passionsfruktsmak utan att bli föör mycket. Konsistensen blir nästan som en crème brûlée i pajskal (utan det brända täcket, så inte särskilt brûlée kanske). Faktum är att pajen gick åt i ett nafs, jag hann inte ta en bit själv. Tur då att jag tjuvsmakade lite under själva pajmakeriet. Men ännu en passionsfruktpaj kommer att göras inom en snar framtid och då ska jag ta en stor fet bit åt mig själv. Så det så.

Jens Linders Passionsfruktspaj

Deg

150g smör

3 dl vetemjöl

2 äggulor

1 dl socker

Fyllningen

5 dl vispgrädde

2 dl socker

8 passionsfrukter

2 msk pressad citron

8 äggulor

Kör alla ingredienser till degen i en mixer tills dem precis har gått ihop till en deg. Kör inte för länge, då blir degen smulig. Ta upp degklumpen, slå in i plastfilm och låt vila i kylen minst 1 timme. Tryck ut degen i en pajform och grädda 10-12 minuter på 200 grader.

Koka upp grädde och socker och låt sjuda under omrörning några minuter. Låt svalna något innan du gröper i passionsfruktsköttet ner i grädden. Pressa också i citronen. Vispa äggulorna och tillsätt till gräddblandningen. Blanda om noga. Häll fyllningen i det svalnade pajskalet och grädda färdigt på 175 grader i ungefär 1 timme.

Jag grämer mig fortfarande över att jag inte knäppte några bilder av buffén, ni får hålla till godo med mig

Lax med knaprigt asiattäcke och krispig sallad

Igårkväll såg jag på Anne Mat, ett danskt matprogram som sänds i SVT på onsdagar. Temat för kvällen var asiatiskt och en av rätterna Anne lagade var en lax med ett knaprigt sesam/solrosfrötäcke. Jag tyckte det såg himla gott ut det där, dessutom gick det inte att stå emot Annes breda danska som betonade flera gånger hur gott det knapriga täcket kontrasterar mot den feeeede lakkssen. Så ikväll fick det helt enkelt bli lax. Jag la till lite grejjer i det knapriga täcket för att jag skulle gilla det ännu mer och det blev riktigt gott. Till detta gjorde jag en knaprig sallad med en av mina favoritdressingar. Jag har skrivit om det tidigare men det förtjänar upprepning för har du inte provat att blanda tahini, soja, lime och lite vitlök så gör det nu! Det blir så rackarns gott att jag vet inte vad. Jag gillade salladen lite extra eftersom den gav mig tillfälle att utnyttja min nya baby. Nämligen en stor, vacker mandolin som min käre bror med fru förärade mig på min studentdag. En stor robust stålsak som strimlar, skivar och räfflar som den aldrig har gjort annat (vilket den förmodligen inte har gjort heller). Den är så fin att jag nästan vill ha den stående framme på köksbänken. Här har ni i alla fall receptet på en god middag.

Lax med knaprigt asiattäcke och krispig sallad 2 portioner

400g laxfilé

2 msk sesamfrö

2 msk solrosfrö

1 msk ketjap manis

2 msk sweet chili

saft från en halv lime

1 vitlöksklyfta

2 tsk fisksås

Rosta båda frösorterna i en torr stekpanna tills det börjar dofta gott i köket och fröna börjar se gyllene ut. Låta svalna i en skål. Riv vitlöken och blanda alla ingredienser till täcket. Fördela fröblandningen på laxen och stek i ugnen på 200 grader i ca 10 minuter.

salladen

1 stor morot

1 näve färska böngroddar

1 dm gurka

1 näve babyspenat

1 liten rödlök

1 näve sockerärtor

dressingen

o.5 dl soja

1 msk tahini

saft från en halv lime

1 riven vitlöksklyfta

Börja med att blanda alla ingredienser till dressingen. Skala sedan moroten och strimla den fint antingen för med hederlig kniv eller på mandolin. Kärna ur och strimla även gurkan. Förväll sockerärtorna snabbt så att de fortfarande är krispiga. Strimla rödlöken. Blanda alla salladsingredienserna och slå dressingen över.

Studentbuffé del 5: Sparris- och parmesanpaj (och matbloggarens dödssynd)

Paj är jag egentligen ingen fan av, tycker oftast att det blir för mycket pajskal och antingen är skalet alldeles för degigt och undergräddat eller så smular det bara sönder och blir en enda oreda på tallriken. Ja, det är nog just pajskalet som är det stora abret i min relation till pajen. Men det går inte att komma ifrån att det är en fantastiskt tacksam bufférätt. När jag så kom över detta pajrecept i en bok här hemma "odlarens kokbok" så lät det ju så gott, sparris och parmesan låter betydligt lyxigare än vad jag associerar med paj. Men, det där med pajdegsabret kvarstod ju. Nu måste jag erkänna en synd, i matbloggskretsar kanske till och med en dödssynd. Jag köpte färdig mördeg. Förlåt men den låg där i affären så lockande färdigkavlad. Det pinsammaste av allt är att jag gillade den. Den blev inte alls som klassisk pajbotten, den blåstes liksom upp längskanterna och blev spröd men ändå inte smulig och precis lagom tjock. Lite som en hybrid av mördeg och filodeg. Ni får sluta läsa min blogg nu om ni tycker att jag är förkastlig som inte bakar egen mördeg. Men, jag drog en lättnadens suck när jag plockade på mig mördegsrullarna i affären och en klump i magen försvann, en klump av okavelbar mördeg. Pajen då? Den blev riktigt god, inte bäst på buffén men fantastisk för att vara paj.

Sparris- och parmesanpaj

En sats mördeg

250g sparris
1 knippe salladslök
3 ägg
2 dl grädde
75g riven parmesanost
salt
peppar

Tryck ut degen i en pajform och förgrädda på 200 grader i 10 minuter. Skär av det grövsta på sparrisen längst ner. Skär sparrisen och salladslöken i 5 cmbitar och förväll i en minut. Fördela sparris och lök i pajformen. Blanda samman äggen, grädden, osten och kryddorna. Häll över stanningen i formen och grädda i ugnen ca 20 minuter eller till pajen har stannat och fått fin färg.

Och förresten, jag ändrade mig, sluta inte läsa min blogg är ni snälla. Jag ska bättra mig, snart kommer en passionsfruktspaj som jag faktiskt vågade mig på att göra pajskalet till, helt själv. Så hang in there.

Frihet!

Jag kunde inte låta bli att gå off topic och berätta att jag numer är stolt körkortsinnehavare. Frihet på hög nivå!

Studentbuffé del 4: Alspånsrökt lax

Varmrökt lax är en klassiker på buffébordet. Någon vecka innan studenten stötte jag på ett recept i en tidning som inspirerade att röka sin egen lax med kolgrillen som substitut för en riktig rök. Med lite alspån och några hickoryspån så blev det riktigt god smak på laxen. Inte alls som dess varmröka motsvariget, inte det minsta lik faktiskt. Utan en helt annan rökt smak, kolgrillsrökt och med grovsaltet på toppen som bildar en god skorpa så blev det en riktigt god bufférätt även kallt. Jag kommer definitivt att alspånsröka min lax igen, snabbt går det och gott blir det!

Alspånsrökt lax på grillen

En hel laxsida
Grovsalt
Alspån
Eventuellt några hickoryspån

Om du använder hickoryspån så måste du blötlägga dem några timmar i förväg. Riv av ca en meter ugnsfolie och lägg alspån och hickoryspån i ena änden. Vik över folie och lägg laxsidan med skinsidan neråt, ovanpå. Strö grovsalt över laxen och vik folien ännu ett varv, nu över laxen. Se till att foliepaketet är ordentligt förslutet. Lägg sedan hela paketet på glödbädden i en kolgrill. Låt det ligga där i ca 20 minuter tills laxen inte längre har någon rå kärna.

Studentbuffé del 3: Hemgjord färskost med basilika och vitlök

Till focaccian serverade vi lite olika röror på buffén. En klassisk fetaoströra med honung, den libanesiska aubergineröran Baba Ganough och dessutom provade jag på att för första gången göra hemgjord färskost. Jag har förstått att det vanligaste är att man gör färskost på en blandning av filmjölk och gräddfil, jag använde mig istället av mild yoghurt och crème fraiche. Det blir förmodligen ett något syrligare resultat än om man använder sig av den förstnämnda kombinationen men jag tyckte att det var en pigg, fräsch syrlighet som passade väl till det oljiga brödet och konsistensen blev perfekt krämig. Färskosten kan man ju smaksätta med i princip vadsomhelst. Den här gången valde jag en klassiker som jag gissade skulle gå hem hos alla. Annars kan jag tänka mig tillsätta lite citronzest och gräslök eller varför inte lite pepparrot.

Färskost med basilika och vitlök

1 liter mild, naturell yoghurt med en fetthalt på 2-3%
2.5 dl fullfet crème fraiche
1 kruka färsk basilika
2-3 vitlöksklyftor beroende på storlek
1 msk olivolja
2 tsk flingsalt
Svartpeppar

Upphetta yoghurt och crème fraiche i en kastrull till 37 grader. Låt det rinna av genom silduk över natten eller från morgon till kväll.

Mixa eller mortla vitlök, basilika och olivolja. För över färskosten i en skål och rör ner basilikakrämen, salt och peppar. Ställ kallt i några timmar innan servering så att smakerna får en chans att gifta sig.

Studentbuffé del 2: Focaccia med tomat, vitlök och rosmarin

Jag lånade en bild av Food Mayhem eftersom våra bröd såg ut att ha samma mamma

Jag hade aldrig bakat focaccia innan det skulle bakas till studentbuffén. Det kanske verkar vågat att satsa på oprövade kort inför en stor buffé. Vad gör man liksom om degen vägrar jäsa och allting resulterar i en plåt plat, degigt misslyckande? Det här tänkte jag inte alls på vid det tillfället, då verkade de som en toppen idé att baka stor, lite matigare focacciabröd som alla kunde bryta sig en bit av. Tur att jag inte alltid tänker praktiskt för bröden blev kanon förutom när jag höll på att rårbränna ytan av det ena bröden under grillen i ugnen men det räddades precis i sista sekund. Focaccia visade sig turligt nog vara superenkelt att baka. Verkligen barnsligt enkelt, och inga långa jäsningstider. Visst är långjäst bröd gudomligt men när man ska göra buffé för 50 pers så är det rätt skönt när brödet bara behöver jäsa i en halvtimme. Tricket är att inte snåla på olivoljan. Den gör att brödet får sin karaktäristiska smak och gör det dessutom löjligt saftigt. Så där så att man blir lite syndigt oljig om fingrarna när man har nypt en bit av brödet. Brödet är dessutom tacksamt på det sättet att man kan smaksätta det med i princip vad som helst och på så sätt göra det mer eller mindre matigt. Släng på grillade grönsaker och smulad fetaost innan gräddning och du har i princip färdiga mackor när det tas ut ut ugnen. Eller håll dig mer spartansk som jag i detta fallet och strö över lite örter och havssalt. Havssaltet tycker jag dock att du inte ska skippa oavsett vilken smaksättning du väljer, halva grejjen är kombinationen av saltkristallerna på ytan och den goda olivoljan. Kan vara det ultimata buffébrödet.

Focaccia med tomat, vitlök och rosmarin Ett plåtstort bröd

50g jäst
1 liter fingervarmt vatten
900g vetemjöl
0.5 dl olivolja
1 tsk salt

En näve färsk rosmarin
4-5 vitlöksklyftor
2 tomater
Flingsalt
Olivolja

Rör ut jästen i vattnet, rör i oljan och saltet. Arbeta i vetemjölet. Degen kommer att vara mer som en tjock smet än en vanlig bröddeg, alltså lösare än vad du är van vid när du bakar bröd. Arbeta degen några minuter och smörj sedan en plåt med höga kanter med en rejäl skvätt olivolja. Ös över degen på plåten och låt jäsa ungefär en halvtimme.

Grovhacka rosmarinen, skiva vitlöken tunnt och skär även tomaten i skivor. Strö över rosmarin, vitlök och tomat över brödet och tryck ner det något i degen. Strö över flingsalt och ringla över olivolja. Grädda i ugnen på 175 grader i ungefär 45 minuter.

Studentbuffé del 1: Asiatisk Rostbiff

Jag bestämde mig tidigt för att min studentbuffé inte skulle bli ett cateringhaveri bestående av pastasallader, potatissallader och överpepprad rostbiff. Jag vet att det finns många bra cateringfirmor men för att inte riskera besvikelse så beslöt jag mig för att det var bäst att ta det säkra före det osäkra. Att helt enkelt göra det själv. Efter ett tag fick jag klart för mig att det skulle bli ungefär 50 gäster till mottagningen och jag blev lite förtjust över utmaningen. Inspiration inhämtades och en dag avsattes helt till matlagning sedan stod den där uppdukad när jag kom hem dränkt i öl efter flakåkning i city. God blev den, faktiskt mer än god. Jag kunde nog inte önskat mig bättre mat på min lyckliga dag. En gäst belönade buffén med 5 studenthattar utav 5 möjliga. Mission acomplished.

Varken pastasallad eller potatissallad fanns på bordet däremot smet en rostbiff in. Den blev lite otippat allas favorit, den gick t.o.m. hem hos de lite mer konservativa matgästerna (läs: de som inte tycker att en buffé är komplett utan sill och potatis). Så långt ifrån den färdiggrillade grå saken man köper i affären - som jag tycker bara smakar svartpeppar - som man kan komma. Marinaden gjorde den fantastiskt smakrik och inte det minsta tråkig som annars kallt kött riskerar att bli. Jag rekommenderar den varmt, inspirationen kommer ursprungligen från ett reportage i Uppsala Nya Tidning.

Asiatisk rostbiff ca 50 bufféportioner

2.5 kg rostbiff

1dl sesamolja

2dl rapsolja

2dl soja

1 fisksås

3 lime

4 vtilöksklyftor

1 urkärnad röd chili

1.5 dl flytande honung

Grovhackade jordnötter till servering

Sätt in rostbiffen i ugnen på 100 grader och stek tills innertemperaturen är 58 grader. Ta ut den, vira in i folie och låt svalna helt. Nu kommer den jobbiga delen, nu ska köttet skivas så tunnt som möjligt. Min familj är tack och lov välsignade med en skärmaskin men har du ingen sådan får du helt enkelt köra för hand. Det kan vara att föredra att samla ihop ett skära-rostbiff-team och lösa av varandra när muskeln i handen lägger sig ner och dör.

Riv vitlöken och finhacka chilin. Blanda samman alla ingredienser till marinaden och häll över den skivade rostbiffen. Ställ in i kyl över natten. När det är dags för servering så är det gott att ha en skål med hackade jordnötter bredvid som alla icke-allergiker kan strö över köttet.

Som sagt blev inte buffén förevigad med kameran så istället för en rostbiffsbild får ni mig. Både den 18-åriga och den fyraåriga versionen.

Ljuset i tunneln

Jag har tagit studenten! Igår kl 13.30 sprang jag ut från min älskade gymnasiumskola med en vit mössa på huvudet. Mycket känslor. Blandade känslor. Mottagningen var i alla fall fantastisk och till min stora lycka gav onsdagens tolvtimmarspass i köket resultat och buffén blev både uppskattad och så långt ifrån trist italiensk buffé man kan komma. Räkna med flera bufféinlägg framöver. Desvärre så blev den inte förevigad med kameran. Fokuset låg liksom på annat håll. Just nu är jag ganska lycklig. Ljuset på andra sidan stresstunneln börjar skönjas, nu ska bara körkortet tas också sen ska det bli fart på bloggen!

Mösskrivning kräver koncentration

Tiden räcker inte till allt, men i alla fall till en sparrissoppa med lax och västerbottenost

Som ni säkert har märkt så har det varit rätt lugnt här på bloggen den senaste tiden. Det är faktiskt lindrigt uttryckt, i sanning har det varit dött. Det händer för mycket annat just nu. Om en vecka tar jag studenten. Om tre veckor har jag uppkörning. I augusti åker jag till USA för att plugga på college i ett år. Jag hinner bara inte med att blogga samtidigt som studentklänning ska inhandlas, visum ska utfärdas och körlektioner ska tas. För tillfället är jag även mitt uppe i att planera min studentbuffé. Kära läsare, ge mig era bästa bufférecept! Jag behöver dem.

Ikväll vill jag i alla fall bjuda er på en receptskiss från vår middag. Vi kokade soppa på sparris, lök, vitlök, kycklingbuljong och grädde. Soppan åts sedan med strimlad, kallrökt lax, riven västerbottenost och riven pepparrot. Det tyckte jag passade en solig kväll som denna. Håll tummarna för att solen är på lika bra humör nästa torsdag. Och håll dem även för att jag den kommande veckan hittar en fin, vit klänning. Jag har provat ett par stycken vid det här laget.