Halloumipanerad kycklingfilé med basilika- och vitlöksolja

Inhandling av middagsmat vid 18-tiden med blodsockret och energinivån på noll brukar kunna resultera i både diverse konflikter och konstigt ihopplockade måltider pga. impulsiv nerplockning av varor i korgen. Men ibland så blir det tvärtom, att det blir som allra bäst när man inte tänker så himla mycket och klurar på smakkombinationer i flera dygn (jo, jag kan faktiskt göra det, till och med ofta) utan går på enkla smaker som man vet är gott. Förra veckan resulterade kvällsshoppingen i mataffären i just en sådan måltid. Med lite olika recept i bakhuvudet som jag har snappat upp någonstans, ett extrapris på kycklingfilé och ett rejält sug efter halloumi blev till en halloumipanerad kycklingfilé smaksatt med en rejält vitlöksspetsad basilikaolja. Halloumin bildade en riktigt bra panering som stängde inne fukten i filén och gav en saftig kycklingfilé. Kycklingen åts med tsatziki och kokt sparris - som för övrigt hamnar på tallriken vi de flesta måltider nuförtiden eftersom det känns som en ren förlustaffär att inte köpa ett knippe när de kostar 10 spänn styck. Den fick mer än godkänt av alla tre familjemedlemmar så den lär återkomma här hemma. Jag anger inga mängder eftersom det inte är så noga utan du kan helt enkelt anpassa det till mängden mat du ska laga. Men ett riktmärke är att det går åt ungefär en halv halloumiost på fyra kycklingfilé.

Halloumipanerad kycklingfilé smaksatt med basilika- och vitlöksolja

Kycklingfilé

Basilika

Vitlök

God olivolja

Salt o peppar

Halloumiost

Smör

Mixa Basilika, riven vitlök, olivolja och salt o peppar till en konsistens som är ett mellanting av pesto och olja. Gnid in kycklingfiléerna ordentlig med basilikaoljan. Grovriv halloumin och vänd runt filéerna så att det blir täckta runtom av riven ost. Bryn kycklingen runtom i en klick smör och flytta sedan över dem i till en ugnsform. Låt dem gå färdigt i ugnen på 225 grader i ungefär 10-15 minuter eller tills köttsaften är klar. Se upp med att låta dem gå för länge, kycklingfilé blir som bekant lätt torr även om ostpaneringen hjälper till att skydda i det här fallet. Tsatziki passade riktigt bra, förutsatt att man är lika vitlökstogig som jag.

T&J: Duck with orange och Oak Smoked Bacon

Så till korvarna som åts till pappas linsgryta. Jag och mamma hade en riktig heldag på stan förra veckan då vi till min stora lycka hann med både ett besök i Winjas Ostkällare på Bergsgatan och hos korvmakarna Taylor & Jones på Hantverkargatan. Hos Winjas inhandlades ost och marmelad till fyndpris. Jag läste för ett tag sedan en liten notis där Winjas kallades "Ostarnas Ullared". Billigt är det, men utan att kvaliteten är det minsta tummad på för det - besök rekommenderas! Hos Taylors var jag tvungen att prova på ankkorven (till vänster i bild) med apelsinskal. God var den definitivt, jag har hittils inte smakat en dålig korv från det stället. Den hade inte en väldigt distinkt anksmak, men apelsinen var desto mer påtaglig och då och då bet man i en liten bit apelsinzest. Men den stora stjärnan var deras klassiska Oaksmoked Bacon (följdaktligen den högra korven) som jag inte har provat förrän nu. Där snackar vi delikat korv mina damer och herrar. Otroligt smakrik med en perfekt sälta (annars tycker jag ofta att korvar tenderar vara undersaltade) och en balanserad rökighet. Hittils är det min favoritkorv från T&J, jag ämnar testa mig igenom hela sortimentet. Så kära brittiska korvmakare, ni får inte slå igen än på några år!

Koreansk Shoppinglunch i Bangkok

Sista dagen av semestern spenderades i den fantastiska staden Bangkok. Shopping stod på schemat och en dag flyger verkligen förbi i de gigantiska köpcentren om man har minsta antydan till shoppingintresse. Lite lunch hann vi i alla fall få i oss, på den Koreanska restaurangen Aka i den enorma gallerian Central World. Jag slogs av att det generellt sett nästan bara var japansk eller koreansk mat i köpcentren. Väldigt få Thailändska restauranger. Det är kanske inte vad Thailändarna vill ha?

Koreanskt blev det alltså för oss. Jag åt stekt ankbröst i restaurangens egna specialsås. Såsen var fantastisk! Svårt att beskriva smaken men den var definitivt åt det söta hållet, lite av Teryakikaraktär men otroligt smakrik och god. Till det kokt ris och kryddig kimchi, den koreanska surkålen. Sedan klarade jag ytterligare några timmars shopping.

En liten skål kimchi

Tom Kha Gai på biff!

Du vet den där kokosmjölkgrytan som är så populär bland alla Thailandsturister, den där med kyckling, kokosmjölk, citrongräs, chili, lime och fisksås - Tom Kha Gai. Och så tänker du dig alla dem smakerna konscentrerade i en saftig liten färsbiff med enn knaprig stekyta som bonus. Då har du en ungefärlig bild av kvällens middag.

Jag tänkte till ordentligt för att kunna utnyttja kokosgrädden som blev kvar från laxgrytan häromdagen och detta resulterade i riktigt goda kycklingbiffar med en ton av citrongräs, lite tuggmotstånd av vårlök, lite sting av chili och allting ömt inlindat i den gräddiga kokosen. Gott så det förslår och det passade perfekt till en sallad på mango, körsbärstomater, vårlök, lime, fisksås och en nypa socker.

Kycklingbiffar med kokos och citrongräs 4 portioner

500g kycklingfärs

1 stång citrongräs

4 vårlökar

0.5 röd chili, mediumstark

1 vitlöksklyfta

ca 1 dl kokosgrädde (det översta tjockare lagret när kokosmjölken har skiktat sig i burken)

Saften från en halv lime

2 msk fisksås

salt

Banka sönder citrongrässtången och strimla den så fint som möjligt. Då snackar vi fint för det är inte gott att tugga på en citrongräsklump. Strimla vårlöken i 3 mm tjocka ringlar. Kärna ur och finhacka chilin. Riv vitlöksklyftan fint.

Blanda samman alla ingredienser till en färs. Forma till biffar av önskad storlek, jag föredrar ganska små så att man kan ta flera! Salta lite extra på ytan av biffarna och stek dem sedan i en skvätt olja.

Serranolindad kycklingfilé fylld med dijon- och citronkräm

Kycklingfilé brukar jag oftast fylla med någon typ av ost, linda in i skinka eller bacon, bryna och sedan skicka in i ugnen. Som här. Men ibland kan man ju vilja göra lite utsvävningar från rutinen. De här kycklingfiléerna fylldes med en kräm som får smak av framförallt dijonsenap, vitlök och citron. För att det inte skulle bli alltför spännande nytt smög jag ner lite ost i krämen och lindade till sist in paketet i skinka. Men krämen kan definitivt få ersätta ost fler gånger framöver. Just det, ugnsmomentet fick jag hoppa över eftersom jag saknar ugn för tillfället, resultatet blev bra även i stekpanna med lock men för dig med ugn rekommenderar jag att använda den. Ugnen är oslagbar för saftiga kycklingfiléer.

Serranolindad kycklingfilé fylld med dijon- och citronkräm 2 personer

2 kycklingfiléer
4 msk crème fraiche (fullfet)
2 tsk dijonsenap
0.5 citron
1 vitlöksklyfta
0.5 dl finriven parmesanost
1 krm timjan
1 tsk honung
salt
peppar
2 skivor serranoskinka (går att byta ut mot valfri lufttorkad skinka)

Finriv vitlöken och skalet från citronhalvan. Blanda samman vitlöken, citronskal, parmesan, dijon, crème fraiche, timjan och honung till en kräm. Pressa i saften från citronen och smaka av med salt och peppar.

Salta och peppra varje kycklingfilé. Skär sedan en ficka i varje filé och fyll med krämen. Linda en skiva skinka runt filén så att fickan med fyllning täcks av skinkan.

Bryn kycklingen i lite olja och lite smör, börja steka med skinkskarven neråt så att den fäster litegrann. Bryn filéerna runtom tills de har fin färg och låt dem sedan gå färdigt i ugn på 185 grader.

Vi åt kycklingen med latmanstillbehöret bönsallad, absolut skönast när man saknar spis och ugn. Dagen till ära dressad med en dressing på olivolja, dijon och citron för att matcha kycklingen.

Sherry- och vaniljmarinerat ankbröst med portobellorisotto och sesam-balsamicosirap

Innan chokladorgien i tisdags åt jag och mamma denna goda anka. Sist jag lagade ankbröst blev det svamprisotto till även då. Men vad kan jag säga annat än att min familj gillar risotto, svamp och ankbröst? Lite variation blev det i alla fall. Marinaden var jag lite tveksam till först, vanilj i mat har en tendens att blir lite parfymig men jag tillsammans med sherryn blev den bra och gav bara en liten aning av vaniljsmak.

Balsamicosirapen med sesamolja låter vedervärdig men fungerar otroligt bra! Kan definivt tänka mig att använda den i någon mer asiatiskt klingande rätt. Den nötiga sesamoljan rundar fint av den spetsiga syran i vinägern.

Vanilj- och sherrymarinerat ankbröst med portobellorisotto och sesam-balsamicosirap 3 pers

1 ankbröst

0.5 vaniljstång

0.5 dl torr sherry

1 msk socker

2 vitlöksklyftor

risotton - följ detta receptet men byt ut kantarellerna mot två st portobellosvampar

sirapen

2 dl balsamvinäger, ju finare desto godare

några droppar sesamolja

1 tsk honung

1 tsk kalvfond

Skrapa ur fröna ur vaniljstången och blanda med sherryn och sockret. Finhacka vitlöken och blanda med sherryn. Häll marinaden i en plastpåse tillsammans med ankbröstet. Knyt påsen och lägg in i kylen över dagen.

Ta upp ankbröstet ur marinaden och torka av det. Salta och peppra runt om. Lägg bröstet med fettkappan neråt i en torr, het panna så att lite av fettet får smälta bort i några minuter. Vänd och stek i ytterliggare två minuter.

Lägg över bröstet i en ugnsfast form och låt bröstet steka klart i ugnen på 150 grader tills bröstet har en innertemperatur på 56 grader, använd stektermometer. Ta då ut det och linda in i alufolie och låt det vila en stund innan servering.

Gör risotton enligt detta recept

Reducera balsamvinägern tills ungefär halva mängden kvarstår. Rör då i honungen, fonden och sesamoljan. Smaka av om det behövs mer av någon ingrediens.

Servera gärna tillsammans med någon grönsak som typ sparris eller sockerärtor.

Gittos Creamed Corn

Vad är detta för ett ufo med små svarta tentakler tänker du? Jo, det är ännu en rätt som jag har lagat med inspiration från en av våra duktiga matbloggare. Innan jag förvandlade hela vår trattkantarelldrös till soppa så användes några till Gittos creamed corn. Majs stuvad med grädde och vitt vin. Toppad med rökt sidfläsk och smörfrästa trattkantareller. Vi följde Gittos recept ganska precist utom att vi inte hade i någon rosmarin eftersom vi saknade färsk sådan hemma och jag var rädd att den torkade skulle ta över för mycket. Och så hade vi ungefär trippla mängden svamp mot Gittos angivelse, vi hade ju faktiskt 1 kilo att göra av med.

Det här är en rätt som liksom inte kan bli äcklig med sådana ingredienser. Det är dessutom genialiskt att låta löken till stuvningen först ta smak i lite utav fläsk-fettet. Det söta i majsen balanseras av det syrliga vinet och det hela lindas in i len grädde. Till och med mamma som egentligen är en majshatare skrapade tallriken. Som tillbehör - för det känns som att det var majsen som var huvudnumret här - åt vi parmalindad kycklinglårfilé. Kanske lite överdrivet med dubbelt fläsk i en rätt men ärligt talat så tyckte jag inte att det smakade det minsta överdrivet. Kika in hos Gitto och prova det här, ett lite annorlunda recept på comfort food.

Serranolindad kycklingfilé med parmesan och fikonmarmelad

Just nu sitter jag och sörjer att jag inte fick någon bild på kvällens middag. Den var ju så fantastiskt god att jag sprang efter kameran för att föreviga den sötsalta pippin. Så när den lilla manicken vägrade vakna till liv såg jag det lovande blogginlägget flyga ut ur fönstret och vinka hånfullt till mig. Men nu tänkte jag trotsa kameran och slänga in en kort beskrivning av kycklingfilén, utan bild.

För den var inte bara ruskigt god utan också ruskigt enkel. Ta helt sonika en kycklingfilé och skär ett snitt i den så att det bildas en ficka. Bred på ett lager fikonmarmelad, jag använder St. Dalfour den är riktigt god med kraftig, bra smak av fikon.

Fyll sedan fickan med två sorters riven ost: Riktigt lagrad parmigiano reggiano och en lite krämigare ost men som fortfarande gärna är lagrad, jag använde en långlagrad cheddar. Fyll fickorna med så mycket ost som går i. Salta och peppra runtom filéerna och linda in dem i en skiva serrano eller någon annan lufttorkad skinka. Stek kycklingen några minuter på varje sida i en stekpanna med smör eller olja tills de får fin färg. Låt dem sen steka färdigt i ca 8-10 minuter i ugnen på 180grader.

Perfekt kombination av kontrasterande konsistenser; saftigt kyckling, krämig ost och krispig skinka. Perfekt kombination av smaker; salt ost och skinka, söta fikon och den milda kycklingen som rundar av hela kalaset. Och ja, det är precis så gott som du föreställer dig i din fantasi.

Medelhavs(ish)kyckling

Idag känns det på allvar att vi går mot kallare tider. Här i huvudstaden, har det varit isande kallt. Då kan det vara skönt att drömma sig bort till varmare breddgrader, och hur gör man det bättre än med oliver, fetaost och (kan man ju i alla fall önska) solmogna tomater. Mmm, medelhavet tänker du direkt! Ja, medelhavskyckling är det lite (enligt mig) töntiga namnet jag gav denna anrättning. Medelhavsmat är ett rätt slitet uttryck à la 80-talet men eftersom det var det första som slog mig när mig jag stod vid spisen och jag försöker lära mig gå mer på intuition (så jag slipper grubbeldagar som den här) så fick det bli medelavsischkyckling, för jag kan inte svära på att den är helt genuint medelhavsk. Vad det nu är.


Men faktum är att det här blev en oväntat god kycklingrätt som jag inte hade några högre förväntningar på. Kyckling i tomatsås, hur spännande kan det bli? Tänkte jag. Men se där misstog jag mig. Stjärnan i rätten var helt klart auberginen som liksom nästan smälte ner och sög åt sig av alla olika smaker. Kanske berodde det på att jag lät den ligga och vattnas ur lääänge. Vad vet jag.


Medelhavsishkyckling med oliver och fetaost för 2 hungriga personer.

1 aubergine
salt
300g kycklingfilé
Marinad:
2 msk olivolja
1 klyfta vitlök
1tsk rosmarin
1tsk oregano
1tsk basilika
1krm paprikapulver
1 skvätt citronsaft

1.5 paprikor
7 körsbärstomater
1 vitlöksklyfta
havssalt
olivolja

1 näve goda oliver (jag använde vitlöksoliver från Pierias livs i Hötorgshallen)
50g fetaost


Skär auberginen i ca 0.5 cm tjocka skivor. Lägg på en skärbräda och strö över rikligt med salt. Låt sen dra så länge du har tid med (min aubergine fick dra i 3 timmar).

Börja med att skära kycklingen i stora tärningar och blanda med marinaden. Låt dra i minst en timme.

Gör sedan den ugnsrostade såsen: Lägg halverade tomater, halverade, urkärnade paprikor samt en vitlöksklyfta skuren i skivor i en ugnsfast form. Se till att vitlöksskivorna ligger på tomaternas snittytor. Ringla över olivolja och salt och rosta sedan högst upp i ugnen på 200grader i 15-20 minuter.

Dra av skalen på paprikan och mixa sen paprika, tomat och vitlök till en sås. Smaka av med salt och peppar.

Hetta upp en panna med en rejäl skvätt olivolja. Stek kycklingen i ngn minut och tillsätt sedan den avtorkade auberginen. Låt det steka i ca 5 minuter. Häll över paprika/tomatsåsen och låt den puttra i två minuter till. Dra några varv med pepparkvarnen och vänd ner oliverna och låt dem bli genomvarma.

Dra bort panna från plattan och smula över fetaosten. Om du som vi är lat, kan du servera pannan med ruccolasallad, det blir jättegott. Njut och dröm dig bort ner till Medelhavet(ish).

Mammas honungsglaserade ankbröst och kantarellrisotto med sherry

I fredags kväll var det för ovanlighetens skull min mammas som ansvarade för att vi fick middagsmat på bordet. Klockan 2 när jag satt på tunnelbanan ringer min mobil och på andra sidan linjen frågar mamma om jag har något bra recept på ankbröst. Javisst säger jag och drar genast fram min receptsamling från skolväskan och langar fram en två, tre varianter av ankbröst. Njae, inte riktigt. Men efter hänvisningar till den eviga källan av kunskap google och lite mummel om att något med honung nog är gott så kom vi tillslut hem till en riktig festmåltid. Lyxigt och gott. Jag gillar min mamma, jag menar; varför köra på trygga spagetti och köttfärssås när man kan laga honungsglaserat ankbröst och kantarellrisotto?

Sherryn är absolut inget måste i risotton men om du prövar kommer du att märka att svamp och sherry är en ovanligt lyckad kombination. Den uppmärksamme ser också att vi lite udda nog har använt purjolök i risotton, det beror bara på att den gula löken var slut hos oss. Men nu vet ni det; det går utmärkt att göra risotto på purjolök!

Honungsglaserat ankbröst och Kantarellrisotto med sherry 4 personer

2 ankbröst

salt

peppar

3 msk flytande honung

Risotton

En eller två stora nävar kantareller

smör

1 purjolök

1 klyfta vitlök

olivolja

2 dl arvorioris

1 dl vitt vin

5 dl hönsbuljong

2 msk sherry

1 dl riven parmesan

salt

peppar

Ankan

Sätt ungnen på 150°. Skär ett rutmönster i ankbröstens fettkappa och salta och peppra på båda sidorna. Lägg brösten i en kall stekpanna med fettkappan neråt. Värm till medelvärme.

Det kommer bli otroligt mycket fett i stekpannan som det kan vara bra att hälla av efter hand. SLÄNG INTE FETTET. Spara det i en liten skål så kan du njuta i några dagar av att ha det absolut bästa och godaste stekfettet att förgylla diverse maträtter med.

Stek med fettsidan neråt i ungefär 5 minuter vänd sen på brösten och stek på andra sidan i ungefär 2 minuter till. Pensla med honung runt hela ankbrösten och flytta över dem till en ungsform. Stick in en stektermometer och låt brösten gå klart i ugnen tills de når en temperatur på 56°. Slå in brösten i alufolie och låt dem vila i en kvart.

Risotton

Stek kantarellerna i en torr panna tills all vätska är borta, tillsätt då en klick smör och salta o peppra lite.

Värm hönsbuljongen i en kastrull.

Stek hackad lök och vitlök mjuk i olivolja. Tillsätt riset och låt det fräsa med i några minuter. Slå på vinet och låt det puttra in i någon minut. Slå på lite av hönsbuljong och rör tills den nästan har kokat in, tillsätt då lite till buljong och fortsätt så tills riset är färdigkokt men fortfarande har en liten kärna. Tillsätt sherryn och låt även den puttra in under någon minut.

Innan du tillsätter parmesanen är det viktigt att risotton inte är för fast eftersom osten kommer att göra den ännu fastare. Risotton ska alltså vara liite lösare än vad du vill ha den, om inte så får du spä med lite buljong. Rör i osten och kantarellerna och smaka av med salt och peppra.

Skär upp anbrösten i skivor och servera med en rejäl klick risotto. Bli överraskad över att även din mamma kan vara så kreativ i köket!