Vardagslyx med torsk, sparris och pocherat ägg

Det är väl ingen nyhet att det allra enklaste ofta är det allra godaste och lyxigaste. Häromkvällen blev det riktig vardagslyx i stugan när mamma hade köpt med sig en rejäl bunt med sparris från Hötorget och mataffären sålde torskfilé för 89kr/kilot. Knappt någon matlagning alls, smakerna från råvarorna får helt enkelt ha huvudrollen utan en massa andra störande inslag. Dock kan jag konstatera att jag behöver jobba på mina äggpochering-skills. Nu blev resultatet mer ett perfekt kokt ägg, inte alls äckligt men inte heller den där aha-upplevelsen som när man skär itu ett ägg pocherat till perfektion och en liten bit av solen rinner ur och bildar den enklaste men finaste av såser. Äsch, man kan väl inte vara bäst på allt.


Torsk med räkor, pepparrot, sparris och pocherat ägg.


Jag tillagade torsken i ångugn men det går lika bra att ugnsbaka den i vanlig ugn. Jag rev förutom pepparroten även över lite parmesan bara för att det är så gott till sparris. Jag begår säkert något matbrott som blandar pepparrot och parmesan men i mun smakade det långt ifrån illa. Riktigt angenämnt faktiskt. Men du väljer ju själv om du är den traditionella typen eller den lite mer knäppa.


Torskfilé eller torskrygg
Sparris
ägg
Färska räkor
Färsk pepparrot
Skirat smör
Salt o Peppar
Eventuellt parmesanost

Dela fisken i portionsbitar och salta och peppra dem rikligt. Baka fisken i ugnen på 200 grader tills fiskköttet inte längre är genomskinligt. Koka sparrisen lätt i välsaltat vatten så att den fortfarande har lite stuns i sig. Sjud vatten med en skvätt ättika. Knäck i ett ägg i en kopp, bilda sedan en virvel i vattnet med en sked eller liknande och släpp försiktigt ner ägget i vattnet och låt det pochera i några minuter innan du fiskar upp dem med en hålslev. Skala räkorna och skira smöret.


Montera hela köret på en tallrik och toppa med skirat smör och nyriven pepparrot. O så möjligen lite parmesan då också. Och just det, några flingor havssalt och ett par varv med pepparkvarnen också.

Invigning och lyx

Jag är tillbaka! Och det med pompa och ståt, igår invigdes nämligen spisen. Premiär för induktion hos oss. Lite krångligt i början med touch screen på knapparna men det ger sig nog med tiden. Snabbt går det i alla fall. Det kändes rätt att den efterlängtade spisen fick inviga sin tillvaro i vårt kök med en lyxig klassiker som Biff Rydberg. Inte vilken Rydberg som helst utan en gjord på hängmörad oxfilé och rotsakspytt. Vi fick tag på ändbitar av svensk, hängmörad oxfilé för 149kr/kg istället för 599. Ett riktigt fynd eftersom köttet var läskigt gott.

Rotfrukter plus potatis tärnades, förvälldes och stektes i smör. Gula lökar hackades och fick sedan steka lååångsamt tills den nästan smälte. Köttet tärnades i munnsbitar och stektes tills de fortfarande var rosa. Alltsammans toppades med en äggula och lite riven pepparrot. Senapsgrädden (som jag inte är så förtjust i) byttes mot fullfet crème fraiche som smaksattes med en rejäl sked dijonsenap och en nypa salt och peppar. Nu börjar jag komma upp på banan igen känner jag. Lägg även märke till att jag kunde fota i dagsljus när vi åt middag. Det finns hopp!

Fyra nyanser av beige (och lite grönt)

Ja, kvällens middag kan man verkligen inte kalla vacker. Däremot var det precis vad jag behövde en sådan här dag när minusgraderna har lamslagit stan. Mjäll piggvar (som aldrig verkade vilja bli klar i ugnen), pepparrot och gräddig vitkål. Det här kräver knappast något recept. Du ugnsbakar helt enkel piggvaren. Förväller strimlad vitkål och kokar den sen färdig i vispgrädde och lite av kokvattnet från förvällningen. Sedan öser du på med riven pepparrot och några flingor havssalt.

Om det nu skulle vara någon som undrar vad det gröna till höger i bild är som bryter av den gräddvita orgien så kan jag meddela att det är ett litet bok choy-huvud som behövdes rädda. Jag wokade den blixtsnabbt med lite vatten, lite ostronsås, lite socker och mycket vitlök. Superenkelt och supergott. Dock gör den sig nog bättre i annat sällskap än piggvar med pepparrot. Men vad gör man inte för att inga små kålhuvuden ska gå till spillo?

En bringa värdig världens bästa pappa

Jag vet att det är väldigt många här i världen som har världens bästa pappa. Men jag undrar om min inte är liiite vassare än de andra. Åtminstone när han får mat han tycker om, då är han i sitt esse. Och bringa, det gillar han. Från oxe ska den komma och den ska vara rimmad och sedan bräckt. Till ska det serveras pytt på rotfrukter och en rejäl klick senapsgrädde. Då blir han lycklig, min pappa. Jag var inte heller så missnöjd, fast jag upptäckte att jag föredrar ren skånsk senap till framför senapsgrädden. Det känns lite onödigt att lägga ut recept på detta. Det är simpelt som en plätt och skulle du tveka så är det bara att slå upp Bonniers eller Vår Kokbok.

Såklart fick han lite efterrätt också. Det är ju det roligaste att göra ju! Ikväll blev det Päron-och kolapannacotta med karamelliserade nötter och en superenkel fransk chokladmousse med havssalt. Jag blev faktiskt nöjd med pannacottan trots att den skapades utifrån förutsättningen skafferirensning. Moussen är en gammal klassiker här hemma, simplaste simpla men godaste goda och faktiskt inte superonyttigt!

Nu börjar jag bli riktigt förtvivlad på mörkret och på min värdelösa kamera,

det som ser ut som en bajskorv på bilden är chokladmousse...bara för tydlighetens skull

Kvinnor kan: Gäddqueneller

När jag tänker på en del rätter så är dem typisk gubbiga för mig. Ofta är det rejäla, klassiska husmansrätter gärna med en rejäl skvätt grädde i. Kanske beror det på att den lilla erfarenheten jag har av den typen av mat kommer från boken "Husmanskonst" vars omslag pryds av Leif Mannerström som tryggt och bestämt spänner blicken i läsaren bakom sina glasögon. Kanske är det bilden av Mannerström jag omedvetet har i bakhuvudet när rätter av den typen kommer upp. Men ikväll blev det, trots att vi var två kvinnor som skulle äta, en typisk sån gubbrätt - Gäddqueneller. Totalt spontana sådana dessutom; min mor och jag stod där i fiskdisken när jag plötsligt får syn på gäddan och mumlade lite för mig själv varpå mamma utbrister "Vi gör gäddqueneller, det är ju rena festmaten!". Festmat var det sagt. Festmat blev det.

Väl hemma letade jag inspiration och var hittade jag den om inte i hos den tryggt blick-spännande mannen. Helt fritt (med betoning på fritt för det blev en del ändringar) efter Mannerströms parmesangratinerade gäddquenneller knåpade vi ihop en alledeles formidabel, inte alls gubbig, fredagsmiddag. som bilden tyvärr inte alls gör rättvisa.

Parmesangratinerade gäddqueneller à la femme 3 pers

350g filé av gädda

1 ägg

1dl vispgrädde

1dl mjölk

1.5dl riven parmesanost

salt

peppar

1dl vitt vin

Kör gäddan i en matberedare till en fin färs. Tillsätt ägget, grädden, mjölken, 0.5 dl av parmesanen, salt och peppar. Kör i matberedaren ytterliggare ca 1 minut tills du har en smidig, jämn smet.

Med hjälp av en stor sked och ena handflatan formar du ägg av färsen. Skölj skeden och handflatan med ljummet vatten mellan varje quenell.

Lägg quenellerna i en smörjd, ugnsfast form. Häll i en skvätt vitt vin och täck över formen med aluminiumfolie och sätt in i ugnen på 175 grader. Låt den stå där i 15 minuter.

Ta ut quenellerna och höj ugnsvärmen till 220. Ta bort folien och strö över den resterande parmesanosten på quenellerna. Här kan du hälla av vinet och göra en superb vittvinssås till gäddan. Sätt in ugnsformen ytterliggare 10 minuter på den högre ugnsvärmen.

Till det här åt vi smörfräst purjolök och gräddslungad spetskål. Behöver jag säga att det var gott?

Dolmar fyllda med hatkärlek.

Jag har tidigare skrivit om min, inte alltför kärleksfulla, reltion till svensk husmanskost. Men man är väl inte sämre att man kan vidga sina vyer och ändra sig en smula. Med Leif Mannerströms "Husmanskonst" ståendes på kokbokshyllan hemma så har jag börjat bli mer och mer intresserad. Hittils har mina små närmanden i alla fall inte fått mig att tycka sämre om vårt svenska matarv.

Somliga tycker kanske att det är en brist i min uppfostran, andra kanske inte alls höjer på ögonbrynen, men sanningen är den att jag aldrig tidigare har ätit kåldolmar. Men i början av veckan när vår lokala mataffär sålde vitkål för 2kr/kg så bestämde jag mig för att nu var de dags! Kåldolmar innhåller ju ändå smaker som jag vanligtvis gillar; soja, sirap, vitkål. Jag gjorde mina dolmar helt enligt Mannerströms recept och använde istället för ris - en kokt potatis och frästa kålrester.

Nu var det lite pilligare än jag hade trott, jag var själv i köket (och det kanske var tur annars hade jag väl klöst ur någons ögon) och jag var trött. Så lagom tills de ihoplappade dolmarna kom in i ugnen så hade jag utvecklat ett smått hatiskt förhållande till de gråbleka rullarna som bara inte ville forma sig eller hålla ihop som jag ville.

MEN, nu är det ju så att kåldolmar ska tillagas i ugn i ca 30 minuter så jag hade tillräckligt med tid att lugna ner mig lagom till det var dags att sätta kniven i dem. Tillsammans med kokt mandelpotatis och skysås så var det gott. Riktigt gott. Till och med så gott att jag kan tänka mig laga det igen trots den traumatiska tillagningen. Den där husmanskosten är inte så pjåkig han.

Hederlig Husman

Ja det var vad det blev för mig och fadern till middag ikväll. Riktig, svensk husmanskost är något som varken lagas eller äts särskilt ofta hemma hos oss. Det beror nog mest på att både jag och min mamma har lite svårt för den. Det är något som gör att jag associerar husman till stabbiga rätter, ofta kokta, fullproppade med kryddpeppar och lagerblad - några av de få smaker som inte roar mina smaklökar. Dock har jag blivit mer öppen till vårt svenska matarv det senaste året (är det ett tecken på att man börjar bli gammal?!) och provar mer och mer. Så när fadern nu kom hem med strömming inhandlad för en spottstyver så blev det alltså en klassisk strömmingslåda. För att riktigt sälja in den hos mig kryddades den med smaker som jag tycker om (nej, inte kryddpeppar och lagerblad); ansjovis och purjolök. Kanske är inte strömmingslåda inte den allra vildaste utsvävningen i husmanskostens värld. Men hallå, det är i alla fall en början på en kanske något bättre relation.

Strömmingslåda med Purjolök och Ansjovis en ganska liten en

400g strömmingsfile med ryggfenorna borttagna

1 purjolök

1 ask ansjovis

1.5 dl grädde

1.5 dl mjölk

1 msk kaviar (helst en variant med högre romhalt än Kalles)

Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en ganska liten ugnsform (jag tror att min är ungefär 19x19).

Skiva den sköljda purjolöken i tunna ringar och fräs mjuk i en klick smör.

Lägg strömmingsfiléerna med skinnsidan neråt på en skärbräda och salta och peppra. Lägg på 1/2 ansjovisfilé och några purjolöksringar på varje filé. Rullar ihop filéerna och lägg med skarven neråt i ugnsformen. Salta och peppra även ovanpå rullarna.

Blanda i en skål ihop grädde, mjölk och kaviar och en gnutta peppar, det behövs oftast inget salt eftersom kaviarn är salt.

Häll på gräddmjölken ovan på rullarna. Se till så att all strömming är täckt av gräddmjölk, om inte så får du tillsätta lite till.

Tillaga i ugnen ca. 25 minuter. För att verkligen köra husman all the way så åt vi lådan med kokt mandelpotatis.