Tips på kamera?

Jag kan meddela en god nyhet för alla dem som har för vana att se på bilderna i mina inlägg. Nu kan ni sluta förfasas över de tråkiga anrättningarna på grå tallrikar. Jag har nämligen beslutat mig för att införskaffa en redig kamera! Jag vill ha en digital systemkamera som är relativt lättanvänd och undrar nu om ni har några tips på bra sådana. Vilken kamera använder du eller vilken kamera skulle du vilja använda?

Ugnsbakad lax med knaprigt parmesantäcke

Ugnsbakad lax är bland det godaste jag vet. Tyvärr delar inte min käre far den åsikten därför passar jag och mamma på att äta det så fort han är borta. Vi har lite olika varianter av täcken som vi kör på. En av mina favoriter är detta parmesantäcke som innehåller de klassiska pesto-smakerna men i knaprigt tillstånd och med ett lyckat bidrag av citronskal.

Ugnsbakad lax med knaprigt parmesantäcke 2 portioner

300g laxfilé
1 dl riven parmesan
rivet skal från en halv citron
1 vitlöksklyfta
1 näve basilikablad
2 msk solrosfrön eller pumpakärnor
olivolja
havssalt
peppar

Lägg den rivna osten i en hög på en skärbräda. Riv vitlöksklyftan fint. Lägg zestat citronskal, vitlöksrivet, basilikablad och fröna ovanpå osten.

Strö salt och peppar på högen och kör sedan igen några gånger med en vass kniv så att det blir som ett grovt smul.

Häll några droppar olivolja i smulet och rör runt. Det ska inte vara så mkt olja att det blir en kräm utan det ska mer vara som ett fuktigt smul.

Salta och peppra lätt ovanpå laxen och strö sedan över ostsmulet. Ugnsbaka i 12-15 minuter på 190 grader.

Sanningen om den skamlige julbloggaren

Jag måste erkänna en sak. Under juletider blir jag en värdelös matbloggare. Det är nämligen så att jag och min familj varje år lämnar landet halvvägs in i julmånaden. Den 16 december så kliver vi på planet ner till vårt älskade Thailand, där vi är lyckliga nog att ha ett nybyggt hus väntande på oss. Det där flyget har vi klivit på sedan 2000 då vi för första gången förälskade oss i folket, maten och stränderna. Och nu har vi alltså byggt ett eget hus på den lilla ön Koh Lanta.

Därför blir det aldrig särskilt mycket julmat här i stugan. Ingen egeninlagd sill, ingen janssons, inga hemgjorda köttbullar och definitv ingen Ris ala Malta (det tycker nämligen ändå ingen av oss om). Så de som har gått och väntat på alla dessa recept får se sig svikna. Dessutom blir det ännu mer knapert i år eftersom vi brukar ha ett glöggmingel med massor av glögg-tapas och julgodis men detta år hölls den på annan ort. Och visst åt jag årets första lussebulle idag men jag måste generat erkänna att den togs från frysen och var en rest från förra årets julbak.....okej du som trodde att jag var en riktig matbloggare och nu får alla din illusioner raserade får sluta läsa nu det är ok. Men erkänn att det är lite coolt att lussebullar håller sig i ett år i frysen, efter några sekunder i mikron smakade den som nybakad!

MEN, vi har gjort en julskinka och inhandlat apotekets julsenap så nu äter vi vörtmackor med julskinka i tid och otid här hemma. Och kanske blir det liiiite julgodis i alla fall, vi är ju hemma i 2.5 veckor till faktiskt. Jag tänkte att det var bäst att förvarna, ni som väntar på ris ala malta kan sluta vänta. Men ni som vill ha lite mattips från en solig Thai-ö (vi har både eget kök och galet många bra restauranger i närheten) får gärna hålla ut.

Men fram tills dess ska jag jula så mycket det bara går, det vill jag lova!

Pontus!

Igårkväll var vi på restaurang Pontus! på Brunnsgatan i Stockholm. Pontus är just nu aktuell som en av de tre nominerade restaurangerna till DNs Gulddrake i lyxklassen. Det första man slås av när man kommer dit är den fantastiska lokalen; det känns som att det är massor av olika våningar och väggarna är tapetserade så att de ser ut som gigantiska bokhyllor. Dessutom så ligger restaurangen under jord så den har inga fönster vilket innebär att det bara är dem som har besökt restaurangen som vet hur den ser ut innuti. Jag tyckte i alla fall att det kändes spännande när jag satt där.

Väl där bestämde vi oss för att slå på stort och ta avsmakningsmenyn med fem rätter valda av köket "utifrån vad som är bäst för dagen" enligt menyn. Jag hade faktiskt med mig kameran men när vi väl satt där på restaurangen så kändes det bara fel att dra upp kameran och dra av en rejäl blixt så ni får tyvärr måla upp egna bilder i huvudet utifrån mina beskrivningar. Överlag så var det vackra uppläggningar i fantasifullt porslin.

Efter en fantastisk brödkorg och en amuse bestående av blomkål på tre olika vis; picklad, puré och rostad (amusen var mindre fantastisk men purén föll mig i smaken) fick vi första rätten so bestod av en gräddstinn jordärtskockssoppa med tartar på persika, gurka och hummer samt en liten klick krabbsmör. Jag älskar Jordärtskockssoppa och skulle vilja kunna göra den lika krämig och smakintensiv som Pontus. Tartaren fungerade som ett knaprigt, friskt komplement. Fantastiskt gott.

Rätt nr. 2 var en puré på gräddkokt majs toppad med röd chili och majs tllsammans med en bit kalv stekt till perfektion och en klick dragonmajjonäs. Kalvköttet var verkligen, ursäkta klyschan, to die for. Saftigt, mört och som en smakbomb. Dragonmajjonäsen till var genialiskt, majskrämen var god men ingen sensation.

Rätt nr. 3 bekräftade min tes att bästa kryddan till vit fisk är fläsk. Här fick vi en bit sotad sejrygg vilandes på en vit bönkräm i chorizobuljong med räkor, bläckfisk och edamamebönor. Enligt beskrivningen skulle sejen även vara ankleverbakad men detta kände jag inte det minsta spår av. Däremot chorizobuljongen. Åh chorizobuljongen. Sprakande av smak och vacker eldröd. Sejryggen, bönkrämen, och buljongen var tillsammans perfekta. Både smakmässigt och konsistensmässigt. Det skulle jag vilja kunna laga.

Rätt nr. 4 var rådjur. Rätten bestod egentligen av två rätter i en. Dels en bit rådjursstek perfekt rosastekt om än något seg och svårskuren. Till den polenta- och svampkräm samt en tranbärsketchup. Detta var för övrigt krämernas afton, de fanns i nästan alla rätterna. Inte mig emot, jag är en krämig person. Åter till rådjuret. Krämen var fantastiskt god och jag vill verkligen lära mig reducera krämer och puréer så att de blir så där fantastiskt koncentrerade i smaken. Tranbärsketchupen var ganska god i sig men den smakade lite för mycket lingonsylt och tog helt över rådjuret om man åt den i samma tugga. Den andra delen av rätten var en liten skål med en gryta på rådjursköttbullar. Här snackar vi smaksensation. I botten låg en klick av polenta/svampkrämen och själva grytan var en skummig, otroligt mäktig gräddmättad sak små miniminiköttbullar av rådjur. Huvudsmakerna var spiskummin och Cayenne. Så förbaskat gott men jag skulle aldrig kunnat äta en hel tallrik med grytan eftersom smakerna var så intensiva och den var så mäktig. Men den lilla smakportionen med köttbullar stora som större ärtor var bättre än bra.

Rätt nr. 5 var väl egentligen den enda besvikelsen under kvällen. Desserten "Äpple". Men så är det ju också vanskligt att servera något annat än choklad till sånda missbrukare som vi är. Efterrätten bestod av en kräm (återigen) på Åkeröäpple och äppelterrin med en kula gräddfilsglass och rågbrödskrokant. Det smakade absolut inte illa men kombinationen av att jag var rejält mätt och att krämen smakade förvillande likt Kiviks äppelmos (vilket i och för sig inte är illa) samt att den inte var gjord av kakaobönor gjorde att den helt enkelt inte riktigt föll mig på läppen. Det smakade helt enkelt äpple. Gräddfilsglassen smakade som yoghurtglass, och det gillar jag dessutom hade de lyckats riktigt bra med krokanten; den var liksom karamelliserad så den smakade knäck.

Summa sumarum så är Pontus! helt klart värt ett besök. Det är en sån där lyxkrog som man blir inspirerad av. Går jag och äter lyx och blir serverad knaperstek skinn från svart anka med benmärgsemulsion och rökt mjölkpulver så blir jag inte direkt lockad att springa hem och försöka återskapa det hela. Hos Pontus var det liksom inte så konstlat men ändå så gott! Som det ska va'. Menyn kostade 800 kronor per person och jämför man med a la carte-priserna så är det prisvärt, jämför man med vad man får så är det helt klart prisvärt. Dessutom är Pontus! sympatiskt eftersom man kan gå dit och äta fem-rätters men precis lika gärna gå dit för en burgare med sidfläsk för 190 spänn och jag betvivlar inte att man blir behandlad sämre av den vänliga personalen för det.

Vankas det restaurangbesök snart så kan jag rekommendera Pontus!

Slutligen vill jag ge en eloge till alla er som har orkat läsa ända ner hit, ni är tålmodigheten personifierad!

Biff Lindström 2.0

När vi gjorde vardagsbiffarna i onsdags så fick jag en ingivelse att blanda i en finriven rödbeta. Fetaost skulle i biffarna och fetaost + rödbeta = riktigt sant så jag tänkte det kan väl inte bli alltför osmakligt resultat. Rödbetan gjorde biffarna otroligt saftiga och vackert röda, jag tyckte mig kunna ana en viss sötma som balanserade ut den syrliga feta. Några större under för smaken gjorde den väl annars inte. Men saftiga, rubinröda färsbiffar är ínte fy skam! Man skulle kunna kalla dem Biff Lindström 2.0, även om dem kanske inte har så mycket mer gemensamt än köttfärs och den röda färgen. Eftersom jag inte är någon större fan av inlagda rödbetor så föredrar jag nog 2.0-versionen. Vi åt dem med klyftpotatis och guacamole (var tvungen att rädda en avokado som höll på att gå till spillo i grönsakskorgen).


Rubinbiffar med fetaost 4 portioner
Det är viktigt att du river rödbetan på den fina sidan av rivjärnet så att du inte får biffar med bitar av rå rödbeta.

500g köttfärs
1 liten gul lök eller 0.5 stor
1 vitlöksklyfta
1 stor rödbeta
100g fetaost
salt
peppar

Riv den gula löken på den grova sidan av rivjärnet och riv vitlöken och rödbetan på den fina sidan av rivjärnet.

Skär fetaosten i små kuber och blanda samman alla ingredienser. Forma till små biffar.

Salta och peppra lite extra på biffarnas ytor och stek dem i en klick smör.

Det vankas restaurangbesök

Imorgon har vi bokat bord på Pontus! som en försenad födelsedagsmiddag för mamma. Jag har såklart inte kunnat hålla mig utan spanat in menyn på hemsidan, mycket tyder på att jag kommer sitta med beslutsångest klockan 19 imorgon kväll.

Kvällens middag blev en gammal favorit som jag inte nog kan understryka hur god den är! På söndag är det första advent och jag har inte så mycket som närmat mig en endaste saffranspåse eller kanelstång. Däremot har jag tjuvstartat med Blossas årgångsglögg smaksatt med clementin. Smakar glögg och ger julkänsla. Ungefär så mycket som mina mindreåriga, icke-glöggälskande smaklökar kan drista sig till i omdöme. Inte äcklig i alla fall.

Sherry- och vaniljmarinerat ankbröst med portobellorisotto och sesam-balsamicosirap

Innan chokladorgien i tisdags åt jag och mamma denna goda anka. Sist jag lagade ankbröst blev det svamprisotto till även då. Men vad kan jag säga annat än att min familj gillar risotto, svamp och ankbröst? Lite variation blev det i alla fall. Marinaden var jag lite tveksam till först, vanilj i mat har en tendens att blir lite parfymig men jag tillsammans med sherryn blev den bra och gav bara en liten aning av vaniljsmak.

Balsamicosirapen med sesamolja låter vedervärdig men fungerar otroligt bra! Kan definivt tänka mig att använda den i någon mer asiatiskt klingande rätt. Den nötiga sesamoljan rundar fint av den spetsiga syran i vinägern.

Vanilj- och sherrymarinerat ankbröst med portobellorisotto och sesam-balsamicosirap 3 pers

1 ankbröst

0.5 vaniljstång

0.5 dl torr sherry

1 msk socker

2 vitlöksklyftor

risotton - följ detta receptet men byt ut kantarellerna mot två st portobellosvampar

sirapen

2 dl balsamvinäger, ju finare desto godare

några droppar sesamolja

1 tsk honung

1 tsk kalvfond

Skrapa ur fröna ur vaniljstången och blanda med sherryn och sockret. Finhacka vitlöken och blanda med sherryn. Häll marinaden i en plastpåse tillsammans med ankbröstet. Knyt påsen och lägg in i kylen över dagen.

Ta upp ankbröstet ur marinaden och torka av det. Salta och peppra runt om. Lägg bröstet med fettkappan neråt i en torr, het panna så att lite av fettet får smälta bort i några minuter. Vänd och stek i ytterliggare två minuter.

Lägg över bröstet i en ugnsfast form och låt bröstet steka klart i ugnen på 150 grader tills bröstet har en innertemperatur på 56 grader, använd stektermometer. Ta då ut det och linda in i alufolie och låt det vila en stund innan servering.

Gör risotton enligt detta recept

Reducera balsamvinägern tills ungefär halva mängden kvarstår. Rör då i honungen, fonden och sesamoljan. Smaka av om det behövs mer av någon ingrediens.

Servera gärna tillsammans med någon grönsak som typ sparris eller sockerärtor.

Födelsedagsdessert till en chocoholic: Fransk chokladtårta med dulce de leche och nötter

Idag fyller min älskade mamma år. Och efter diverse turer så slumpade det sig så att det bara bara var jag och mamma som satte oss ner för födelsedagsmiddag. Men det hindrar oss inte från att äta en gourmetmiddag. Mamma har oftast inte så starka åsikter kring vad hon gillar för mat. hon är väldigt bestämd med vad hon inte gillar men när man frågar vad hon önskar för mat eller om man ber henne välja mellan två olika kryddningar så blir oftast svaret ett flyktigt "Välj du, det spelar ingen roll för mig". Det finns däremot en del av måltiden som hon är rysligt bestämd kring och det är efterrätten. Då ska det vara choklad. Ingenting annat än choklad i olika former. Helst mörk. Eftersom jag älskar min mamma och vill se henne glad så kan jag inte göra annat än kapitulera inför chokladbegäret och dra till med drottningen bland mäktiga, tunga, chokladiga tårtor; Fransk chokladtårta. Jag ska väl inte sticka under stol med att jag inte direkt säger nej till choklad. Faktum är att det förmodligen är bland det bästa jag vet. Det märks att vi är släkt hon och jag.

Fransk Chokladtårta med dulche de leche och nötter
1 ganska liten kaka för 8-10 personer

125g smör
125g mörk choklad (Jag använde 90%-ig)
2 stora ägg eller 3 små
1 dl socker
2 msk mjöl
1 tsk havssalt

1 dl vispgrädde
0.5 dl mjölk
3 msk ljus sirap
100g mörk choklad

Till servering
Dulche de leche
Salta nötter, tex. cashew eller jordnötter

Smält smöret och chokladen i vattenbad.

Vispa äggulorna och sockret tills det är ljusgult och fluffigt. Vispa äggvitorna till ett styvt skum.

Rör ihop äggulorna med chokladsmöret. Vänd ner chokladsmeten i äggvitorna och rör till en jämn smet. Sikta ner mjölet och tillsätt saltet i hela flingor.

Klä en form med smörpapper. Jag använde en mindre form ca 20x20. Häll i smeten och grädda i 20-25 minuter på 175 grader. Ta ut kakan och låt den svalna och ställ sedan in den i kylen.

Koka upp grädden, mjölken, och sirapen. Hacka chokladen fint. Dra av kastrullen från plattan och tillsätt chokladen och låt den smälta i gräddmjölken.

Häll glasyren över kakan och ställ in i kylen igen. Låt den stå över natten så blir den godast.

Vid servering skär du portionsbitar och ringlar över dulche de leche och strör över hackade nötter.

Tillfredsställer även det värsta chokladbegäret!

Marinerad lammfilé med chorizoströssel. fetaost och fuskratatouille

Världens osmakligaste bild på en mycket god lördagsmiddag. Inspirations lampa blinkade till när jag stod hos Latinska i Hötorgshallen och precis hade köpt lammfilé, jag hörde mig själv även be om en chorizo. Framför mig såg jag någon typ av chorizoströssel, som bacontärningar fast med chorizons kryddighet. Sagt och senare även gjort. Till det blev det ett grönsaksfräs som fick lite samma smak som ratatatouille fast en snabbvariant och med betydligt mindre tomater än i orginalet. Aubergine är riktigt bra att ha i grönsaksfräs, tricket är att låta den steka ensam en stund innan man tillsätter de andra grönsakerna, då har auberginen nämligen en tendens att liksom smälta och bilda en krämig sås. Gott blev det, så ignorera klumpen på bilden och prova detta!

Marinerad lammfilé med chorizoströssel, fetaost och fuskratatouille. 3 portioner
400g lammfilé
2 vitlöksklyftor
0.5 röd chili¨
några kvistar färsk timjan
2 msk olivolja

1 aubergine
0.5 squash
2 klyftor vitlök
1 rödlök
1 paprika
10 körsbärstomater
olivolja

1 chorizokorv
50-100g fetaost

Börja med att marinera lammet. Riv vitlöken. Kärna ur och finhacka chilin. Blanda alla ingredienser till marinaden i en plastpåse och lägg i lammet. Knyt till påsen och massera in marinaden i köttet. Låt ligga i kylskåpet i minst 2 timmar.

Skala auberginen och skär i ca 1 cm tjocka skivor. Skär sedan varje skiva i fyra bitar. Lägg ut på hushållspapper och salta rikligt. Låt auberginen ligga och vattnas ur i en halvtimme.

Finhacka vitlöken, skala och skär squashen i halvmånar, skär paprikan i bitar ca 2x2 cm. Klyfta rödlöken.

Torka av auberigen med papper och hetta upp rikligt med olivolja i en stekpanna på medelvärme. Stek auberginen i oljan ca 10 minuter. Tillsätt sedan resten av grönsakerna och salta och peppra. Stek i några minuter och sänk sedan värmen och lägg på ett lock. Låt puttra medan du förbereder chorizon.

Skär upp skinnet på korven och ta ut innanmätet. Hacka innanmätet och stek i en torr panna tills korvsmulet är knaperstekt. Ta upp och låt rinnna av på hushållspapper.

Salta och peppra lammfilén rikligt runtom och stek i smör några minuter på varje sida. Den ska fortfarande vara lite röd i mitten.

Lägg upp en slev av grönsaksfräset på tallriken, lägg filén ovanpå och smula över fetaost. Toppa med chorizoströsslet.

Älgfärsjärpar med torkad svamp och ädelost

Jag och mamma var sugna på lammfärsbiffar till middag i torsdags men när lammfärsen var slut i affären så fastnade blicken på ett paket älgfärs. Det blev bara att åka hem med det lilla paketet vilt och improvisera ihop en kryddning. Eftersom jag, som ni kanske har märkt, är inne i en svampperiod så åkte en ansenlig mängd torkad karljohan i färsen. Enbär likaså för att det är ett självklart val när det gäller vilt. Dessuom så hade vi en liten bit ädelost i kylen och jag har hittils inte stött på många rätter som inte blir godare av en liten bit ost.

Vi åt rostade rotfrukter till järparna, allra helst skulle jag velat ha haft en potatispuré till, kanske även gräddig svampsås. Men nu behöver vi ju inte överdriva, det var faktiskt bara en torsdagsmiddag. Men jag kan tänka mig att en röra på crème fraice och lingon skulle passat till, även på en torsdag.

Älgfärsjärpar med torkad svamp och ädelost 3 portioner
400g älgfärs
0.5dl torkad svamp (de flesta sorter går bra men kantareller eller karljohan passar förmodligen allra bäst)
1 tsk enbär
0.5 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 ägg
50g ädelost
salt
peppar

Mortla svampen tillsammans med enbären till ett fint pulver.

Riv löken och vitlöken och smula ädelosten fint.

Blanda färsen, svamp- och enbärspulvret, de båda sorterna lök, ägg, ost, salt och peppar. Forma järpar och stek i smör.

Gittos Creamed Corn

Vad är detta för ett ufo med små svarta tentakler tänker du? Jo, det är ännu en rätt som jag har lagat med inspiration från en av våra duktiga matbloggare. Innan jag förvandlade hela vår trattkantarelldrös till soppa så användes några till Gittos creamed corn. Majs stuvad med grädde och vitt vin. Toppad med rökt sidfläsk och smörfrästa trattkantareller. Vi följde Gittos recept ganska precist utom att vi inte hade i någon rosmarin eftersom vi saknade färsk sådan hemma och jag var rädd att den torkade skulle ta över för mycket. Och så hade vi ungefär trippla mängden svamp mot Gittos angivelse, vi hade ju faktiskt 1 kilo att göra av med.

Det här är en rätt som liksom inte kan bli äcklig med sådana ingredienser. Det är dessutom genialiskt att låta löken till stuvningen först ta smak i lite utav fläsk-fettet. Det söta i majsen balanseras av det syrliga vinet och det hela lindas in i len grädde. Till och med mamma som egentligen är en majshatare skrapade tallriken. Som tillbehör - för det känns som att det var majsen som var huvudnumret här - åt vi parmalindad kycklinglårfilé. Kanske lite överdrivet med dubbelt fläsk i en rätt men ärligt talat så tyckte jag inte att det smakade det minsta överdrivet. Kika in hos Gitto och prova det här, ett lite annorlunda recept på comfort food.

Fiskfärsbiffar med thaibasilika och mangosalsa

Fiskfärsbiffar är tacksamma små krabater. Man kan använda i princip vilken fisk som helst, dem är otroligt kryddtåliga och går därmed att variera och dessutom så brukar de övertyga även den mest inbitne, inbillade fiskhataren att fisk faktiskt är fantastisk gott. Den här gången blev det små rara biffar med asiatiska inslag i form av thaibasilika och några små stänk av sesamolja. Jag stod länge och velade om jag skulle peta ner basilikan eller limeblad i biffarna. Tillslut blev det basilikan och jag blev mycket nöjd, nästa gång ska jag prova limebladen eller kanske en mix av de två?

Mangosalsan är en klassiker här hemma plus minus några ingredienser från gång till gång, idag fick salsa ett tillskott av en halv burk cannelinibönor för att salsan skulle bli matig nog som ensamt tillbehör till biffarna.

Fiskfärsbiffar med thaibasilika och mangosalsa 2 pers
200g vit fiskfilé (jag hade en bit hällefilé i frysen)
200g laxfilé
1 vitlöksklyfta
1 tsk urkärnad, finhackad röd chili
1 ägg
ca 4-5 blad thaibasilika
4-5 droppar sesamolja
saft från en halv lime
salt
svartpeppar

Salsan
1 mango
1 avokado
4 salladslökar
0.5 röd chili
200g cannelinibönor
1 lime
1 tsk socker
olivolja
salt

Tärna de båda fisksorterna och riv vitlöken. Lägg samtliga ingredienserna till biffarna i en mixer och kör till en fin smet. Smaka en liten klutt för att känna om kryddningen är bra. Forma till fyra biffar.

Tärna mangon och avokadon. Skiva salladslöken i tunna ringar, kärna ur chilin och hacka den fin. Blanda mango, avokado, lök, chili och bönor i en skål.

Blanda saften från limen, sockret, en liten skvätt olja och salt till en dressing. Här är det viktigt med balansen mellan sött, surt och salt så smaka av ordentligt. Häll sedan dressingen över salsan och låt den stå och dra medan du steker biffarna i en klick smör.

Servera biffarna med salsan och en klyfta lime att pressa över biffarna.

Bosses Trattkantarellsoppa med palsternacka och sherry

På sistone har jag lagat flera recept som jag har snappat upp på någon av alla de matbloggar jag läser. Detta beror som tur var inte på att den egna inspirationen tryter utan helt enkelt på att jag läser recept som låter alltför goda för att stå emot. När jag läser ett recept med en så fantastiskt lockande beskrivning som de recept jag har provat, och när man dessutom upptäcker att man har de flesta ingredienserna hemma i kylen så finns det liksom inga ursäkter att inte prova. Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag hade vi en drös trattisar här hemma som krävde matlagning. Jag säger hade för nu är de förvandlade till Bosses Trattkantarellsoppa. Jag kan inte annat än hålla med receptmakarens egna ord; han är himla bra den där Bosse.

Ska jag vara ärlig så väcktes intresset för receptet från början pga. att jag läste Bosses lite halvmalliga beskrivning av hur han lyckats pressa priset på trattkantareller på Hötorget från 199kr/kg till 80kr/kg....naturligtvis blev jag då övermallig eftersom jag i lördags köpte nära nog ett kilo av de svärtade svamparna för 30 riksdaler. Nå, tänkte jag, jag kan väl trösta den stackaren med att i alla fall laga hans soppa.

Just idag var det faktiskt mamma som stod vid spisen och fick ge liv åt soppan. Receptet får ni läsa hos Bosse och någon bild får ni inte för svampsoppa kan man lovorda så mycket man vill men estetiskt tilltalande är det inte. Den här soppan fick tummen upp av hela familjen, den har en kraftig smak av trattisarna, med en knorr av sherryn som tillsätts på slutet. Utöver detta innehåller soppan bla. parmesan och både stekpannesvettad och ugnsrostad palsternacka för att ge olika smakdimensioner. För att ge en lite annorlunda soppa kan jag tänka mig att byta ut parmesanosten mot en bit grönmögelost.

Tja, kort och gott rekommenderar jag härmed att torsdagssoppan blir en trattissoppa och Bosses version är definitivt inget dåligt val.

Lägesrapport och ett rop på hjälp

Just nu är det full rusch i skolan och följdaktligen mindre rusch på bloggen som ni kanske har märkt. Annars så sitter jag på drygt ett halvt kilo trattisar inhandlade till brakpris på Hötorget som jag funderar på vad jag ska göra av. Tips någon? De svärtade små skönheterna förgås snart och jag kan inte koncentrera mig på plugget när de ligger där ute i köket och skriker efter att bli tillagade.

Fredagspasta al frutti di mare

Mina fredagar är vanligtvis ganska så väldigt sköna dagar. Jag slutar skolan vid lunch. Tar en tur på stan eller åker hem och slappar eller förbereder middag. Sen möter jag upp min kära mamma för ett pass på Friskis Sen har man gjort det nyttiga för dagen och kan komma hem till en färdig middag tack vare min käre far. Sen kan hela kvällen ägnas åt frosseri i tv-soffan, jag har ju varit duktig på Friskis i en hel timme. Fredagsmys i ordets rätta bemärkning. Idag var ett skolexempel på en Frida-fredag och just idag kom jag och mamma hem till en skaldjurspasta (vi blev inte såå förvånade eftersom det var vad vi hade beställt) med en sås som pappa stolt meddelade hade fått puttra i över 40 minuter. Men stop nu. Det var ju faktiskt bara en fredagspasta, det får ju inte bli för extravagant. Nej, lugn. Vi använde till största del en färdig skaldjursmix i lake, någon måtta får det vara. Men vi strödde även lite färska räkor över pastan när den låg på tallrik för att undvika risken att de blir sega i den puttrande såsen.

Skaldjurspasta 3 portioner
250g färsk pasta
6 msk olivolja
2 vitlöksklyftor
1 dl vitt vin
1 burk krossade tomater, gärna Muttis
1 tsk råsocker
170g skaldjursmix
500g orensade räkor

1 lime i klyftor
Parmesanost

Finhacka löken och vitlöken och stek i olivoljan på medelvärme tills löken är mjuk.

Häll på vinet och låt det puttra tills ungefär hälften återstår. Häll på tomaterna och smaka av med socker, salt och peppar.

Koka upp och låt såsen sedan puttra i ca 45 minuter. Om du tycker att såsen ser för tjock ut spär du bara med lite vatten.

Koka pastan i saltat vatten.

Häll i skaldjursmixen och låt det bli genomvarmt i några minuter. Rensa räkorna.

Häll i den kokta, avrunna pastan i såsen och vänd runt. Servera pastan toppad med räkorna, en klyfta lime och rikligt med parmesanost (strunta i Italienarnas protester mot att skladjuro och parmesan inte går ihop).

Ät och övertyga dig själv om att du nog borde ta en portion till, du var ju faktiskt på jympa idag, musklerna riskerar ju att brytas ner utan tillräckligt med kolhydrater. Du riskerar ju att bli undernärd. Skynda fylla på tallriken!

Långkokt, sensationellt mör sydamerikan

Gott folk, jag har gjort det. Jag har lyckats. Jag har äntligen haft tålamod nog att få ett långkok sådär smältande mört att kniven blir totalt överflödig. Framgångsreceptet visade sig vara att göra grytan kvällen innan, när jag hade diverse favoritserier att distrahera mig med. Jag gav mig på att göra vad man brukar kalla en "äkta" chili con carne. Alltså en chili gjord på helt kött och inte på köttfärs. Om den är mer äkta än någon annan vet jag inte men jag tyckte att den slog sin köttfärskusin med hästlängder. Om ni inte redan har märkt det så är jag löjligt nöjd över resultatet. Så mustig, så sprakande av smaker - smaker som dessutom var perfekt balanserade. Jag velade lite över vad jag skulle servera till men valde tilllslut att gå den enkla vägen, och tydligen samtidigt bryta mot äktheten i grytan genom att tippa i några burkar bönor (dem äter man visst på sidan i sydamerika). En enkel avokadosalsa, tärnad tomat och gräddfil blev pricken över i:t till denna ljuva sydamerikan som jag kommer att laga igen så fort jag får en ursäkt (den här gången var det en öppnad burk chipotlechilis som behövde användas). Ta mitt råd och laga detta i helgen, med eller utan ursäkt.


Fantastisk Chili Con Carne På Högrev 5-6 portioner
Dag1
ca 1 kg högrev
salt
140g bacon
1 gul lök
4 vitlöksklyftor
1-2 chipotlechilis (jag använde 1.5 och tyckte det blev bra)
1 tsk chilipulver
1 msk spiskummin
2 tsk torkad oregano
1 msk honung
1 burk krossade tomater (gärna Muttis)
1 msk oxfond
4 dl mörkt öl
0.5 dl rödvinsvinäger

Dag 2
600-800g bönor, gärna en blandning av svart och vita.
1 lime

avokado
rödlök
tomat
gräddfil

Dag 1
Putsa högreven från senor och fett. Skär det i kuber ca. 2x2 cm. Salta.

Ta grytan du tänker använda, gärna en gutjärnsgryta, och fräs bacon i den tills det är precis lite mindre än knaperstekt. Ta upp och låt rinna av på hushållspapper.

Fräs sedan köttet i omgångar i baconfettet. Ta upp köttet och lägg i en skål.

Om det inte är tillräckligt med fett kvar i pannan tillsätter du lite olja och fräser hackad lök och vitlök. När löken är mjuk tillsätter du finhackad chipotle och låter fräsa någon minut till. Tillsätt köttet och baconet igen tillsammans medchilipulver, spiskummin, oregano och honung.

Häll sedan på krossade tomater, öl, fond och vinäger. Smaka av med mer salt.

Koka upp allt och låt det sedan puttra under lock i minst 2 timmar men gärna uppemot 3. Ställ in grytan i kylskåpet över natten.

Dag 2
Värm upp grytan på spisen. När den börjar puttra igen så tillsätter du bönorna och låter dem puttra i 10 minuter. Innan servering pressar du i saften från en halv lime.

Servera gärna med gräddfil, tärnad tomat och en salsa gjord på tärnad avokado, hackad rödlök, limejuice, lite råsocker salt och peppar. Något gott bröd eller varför inte majstortillas till skadar väl inte om man är hungrig.

Njut av att se skeden bara glida igenom det smakbombade köttet...det här är mat på riktigt. Det vill jag lova.

Päron- och kolapannacotta med karamelliserade nötter

Det här var en av desserterna som pappa fick toppa sin oxbringa med i söndags, fars dag. Jag blev riktigt stolt över mig själv hur kreativt jag lyckades rädda det ensamma lilla päronet i vår fruktskål från övermognad, med en dessert där smakerna ändå inte blev konstlade. Det är annars risken när man gör rensaskafferietrecept eller räddaingrediensenrecept, att man har i ingredienser bara för sakens skull snarare än för smakens skull. Men här blev det en bra kombo, jag menar lyssna bara: vanilj, kolakaramell, päron. Kärlek helt enkelt. Knäckiga nötter förhindrade dessutom att det hela blev alltför insmickrande lent, mjukt och jollmigt.

Päron- och kolapannacotta med karamelliserade nötter 2 portioner

1 päron av conferencetyp

1 msk smör

1msk muscovadosocker

2 krm ekologiskt vaniljpulver

1.5 dl vispgrädde

0.5 dl mjölk

1 gelatinblad

1 näve blandade nötter Jag använde cashew, pecan och mandel.

1 msk smör

1 msk socker

Blötlägg gelatinbladet i kallt vatten i ca 15 minuter.

Skala och tärna päronet. Smält smöret i en stekpanna och fräs pärontärningarna. Efter någon minut strör du över sockret och 1 krm vaniljpulver. Låt päronet fräsa ytterligare två minuter och häll sedan över tärningarna och eventuell päronsaft i en skål.

Mixa päronet till en slät puré och passera sedan purén genom en finmaskig sil ner i en liten kastrull. Tillsätt grädden och mjölken till päron purén tillsammans med det sista kryddmåttet vanilj.

Sjud gräddmjölken under lock i 5-10 minuter. Krama ur gelatinbladet och låt det sedan smälta ner i gräddmjölken. Fördela gräddmjölken i två vackra glas och låt dem sedan stelna i kylen några timmar.

Gör under tiden nötterna. Smält smöret i en stekpanna och strö över sockret. Låt det bildas karamell i panna, rör inte i sockret förrän det blir gyllenbrunt!!

Tillsätt nötterna i karamellen och blanda runt så att alla nötter täcks. Strö sedan ut nötterna på ett bakplåtspapper och låt svalna och stelna. Grovhacka sedan nötterna och innan servering strör du dem över pannacottan.

Ät och njut!

Kålrabbibakelser

Som jag skrev tidigare så åt vi i helgen lammlägg. Ofta blir tillbehören hemma hos oss skapade utifrån vad vi har för grönsaker och rotfrukter som ligger och skräpar i skafferiet. För av någon anledning så verkar vi alltid har några glömda stackare. Nu var det en fin liten kålrabbi som skulle utsättas för lite kreativ tortyr. Snabbt kom jag på att jag ville göra en gratäng. Sedan kom jag på att jag skulle göra individuella gratänger. När jag väl hade gjort dem så kunde jag konstatera att det var mer som bakelser, inte lika flödande i vit sås som en traditionell gratäng och med den runda rabbin så liknar det faktiskt en bakelse! Gott blev det i alla fall. Kålrabbin får en smak snarlik blomkålens och den passar bra med den lagrade osten.

Kålrabbibakelser 3 stycken
1 mellanstor kålrabbi
ca 2 dm purjolök
1 vitlöksklyfta
0.5 dl riven parmesanost
0.5 dl riven västerbottenost
1 dl vispgrädde
0.5 dl mjölk
salt
peppar

Skala kålrabbin och skiva den i ca. 0.5 cm tjocka skivor. Koka dem i lättsaltat vatten tills de är mjuka men fortfarande har lite motstånd.

Skiva purjolöken tunnt och finhacka vitlöksklyftan. Fräs purjon och vitlöken mjuka i lite olja, salta och peppra.

Ta 3 ugnståliga portionsformar som har ungefär samma storlek som kålrabbiskivorna. Lägg en kålrabbiskiva i varje form och lägg på lite av purjofräset och tillslut lite ost. Fortsätt så tills du har gjort slut på kålrabbin. Avsluta med ost och lite salt och peppar på toppen.

Blanda grädde och mjölk och fördela i formarna. Grädda i ugnen på 225 grader i ungefär 15 minuter. Passar bra som tillbehör till tex. lamm.

Det Goda Köket

Igår blev det alltså ett besök på Det Goda Köket-mässan. Helhetsintrycket var godkänt, varken mer eller mindre. Jag provsmakade nog det mesta som fanns att provsmaka. Jag kan nämligen inte tacka nej till ett smakprov. Många olika ostar och olivoljor blev det. Många olika viltkorvar och bröd blev det. Bland de bättre smakproven var en gudomlig brownie med den lite otippade kombinationen nötig olivolja och havssalt som Zeta bjöd på (jag såg naturligtvis till att få med mig receptet hem). För att demonstrera den nya tabascosåsen smaksatt med chipotle bjöds vi på bresaola med en pesto gjord på soltorkade tomater och nämnda chipotlesås. Peston var jättegod och det är en idé som jag kommer härma. Som många andra redan har skrivit på sina bloggar så var det nästan bara de stora producenterna som var representerade. Antagligen är hyran av monter för hög för småproducenterna men lite synd var det allt.

Vi köpte riktigt mycket. Vi upptäckte att det var en fördel att vara där sista dagen för många reade ut sina produkter för att bli av med dem. Bla. blev pappa helt salig över att ha kommit över en påse sprängfull av charketurier för en hundralapp. Ska försöka få upp lite fler bilder på det vi köpte senare. Här nedan syns en ost vi köpte, en getost lagrad i 1 år. Smakade som en parmesan fast med en tydlig smak av chèvre. Helt i min smak. Totalt sett så hade vi det riktigt trevligt på matmässan och vi var riktigt mätta när vi gick därifrån. Men det var knappast särskilt inspirerande och jag fick inte direkt någon känsla av matglädje. Tur då att jag är glad i smakprov (det är nästan en besatthet, jag kan verkligen inte säga nej till ett endaste prov).

Den här glade göteborgaren med grotesk snuspuckel var lite överallt på mässan; på scen, i signeringsbåset, på produkter...

Vivels bageri hade klart vackrast upplägg på sin monter, med bröd i alla möjliga former och färger, deras blåbärsbröd med valnötter och honung var topp!

En bringa värdig världens bästa pappa

Jag vet att det är väldigt många här i världen som har världens bästa pappa. Men jag undrar om min inte är liiite vassare än de andra. Åtminstone när han får mat han tycker om, då är han i sitt esse. Och bringa, det gillar han. Från oxe ska den komma och den ska vara rimmad och sedan bräckt. Till ska det serveras pytt på rotfrukter och en rejäl klick senapsgrädde. Då blir han lycklig, min pappa. Jag var inte heller så missnöjd, fast jag upptäckte att jag föredrar ren skånsk senap till framför senapsgrädden. Det känns lite onödigt att lägga ut recept på detta. Det är simpelt som en plätt och skulle du tveka så är det bara att slå upp Bonniers eller Vår Kokbok.

Såklart fick han lite efterrätt också. Det är ju det roligaste att göra ju! Ikväll blev det Päron-och kolapannacotta med karamelliserade nötter och en superenkel fransk chokladmousse med havssalt. Jag blev faktiskt nöjd med pannacottan trots att den skapades utifrån förutsättningen skafferirensning. Moussen är en gammal klassiker här hemma, simplaste simpla men godaste goda och faktiskt inte superonyttigt!

Nu börjar jag bli riktigt förtvivlad på mörkret och på min värdelösa kamera,

det som ser ut som en bajskorv på bilden är chokladmousse...bara för tydlighetens skull

Fördelarna med en matglad pappa

Ni har väl inte missat att det är Fars dag idag? Här hemma får pappa bestämma dagens planer, i alla fall så länge dem går ihop med mina och mammas planer ;) Nej, skämt å sido, nu är det ju så att jag har en fader som delar mitt intresse för mat så istället för att gå och kolla på golfutrustning eller fiskespön så bär det idag av till matmässan "Det Goda Köket". Jag har inte läst så värst positiva rapporter därifrån och egentligen gillar jag inte att gå på sista dagen av mässor. Men what the heck, jag har en svaghet för provsmak så förhoppningsvis blir jag nöjd i alla fall.


I enighet med pappabestämmer-principen så blir det rimmad, bräckt oxbringa till middag som jag passade på att inhandla i Hötorgshallen när jag var där igår. Jag knorrar lite över husmanskosten som vanligt. Och som vanligt kommer jag säkert tycka att det är okej när jag väl äter det.



Återkommer med rapport både från mässan och bringan!

Rödvinsbräserat lammlägg med kålrabbibakelser

Idag vaknade jag bombsäker. Min vanliga velighet var som bortblåst, idag skulle jag helt enkelt åka till Hötorgshallen och köpa Lammlägg. Sen skulle jag bräsera dem i rödvin. Så var det bara. Och så blev det. Hos La Gazelle inhandlade jag tre stora lammläggsklubbor sen var det bara att åka hem och bräsera på.

Det här är restaurangmat för mig. Jag har serverats grymma lammlägg vid några tillfällen detta år. Det var dem jag hade i åtanke när jag satt på bussen hem från stan idag. Sådär sönderfallande möra köttklubbor med shockerande djupa smaker. Resultatet? Gott, verkligen gott. Men jag skulle allt bra gärna gå på praktik hos någon av stans bistros och se hur de får till det där perfekta köttet med sirapsliknande rödvinssås. Antar att en stor del av gåtan stavas tid, jag karaktäriseras tyvärr inte av tålmodighet. Men två timmar höll jag ut och för ett första försök är jag mer än nöjd och rekommenderar verkligen att ni provar, det är verkligen inte svårt!

Rödvinsbräserat Lammlägg med timjan för 3 hungriga personer
3 st lammlägg
salt
peppar
3dl rödvin
3dl vatten
1msk oxfond
2msk honung
2 vitlöksklyftor
3 kvistar timjan
2 morötter

Glaze

2msk mörk soja
1msk honung

Salta och peppra lammläggen runtom. Ta en stor, ugnstålig gryta och bryn läggen i smör på båda sidorna tills de fått fin färg. Du får nog bryna lite omgångar eftersom alla läggen inte får plats samtidigt.

Häll på vinet, vattnet, fonden, honungen, timjan, morötterna i slantar och pressa över vitlöksklyftorna. Sätt in grytan i ugnen på 150 grader. Det är nu det gäller att ha tålamod. Helst ska grytan stå inne runt 3 timmar, men 2 funkar också du får bara använda kniven för att ta loss köttet från benet (den blir nämligen överflödig vid längre tillagning).

Ta sedan ut grytan och lyft över läggen till en ugnsfast plåt eller form. Höj ugnsvärmen till 225 grader. Blanda glazen och pensla läggen. Sätt in läggen på den högre ugnsvärmen och låt de få fin yta i ca 15 minuter.

Under tiden silar du såsen ner i en kastrull. Koka upp såsen och red av med lite maizena.

Vi åt läggen med improviserade kålrabbibakelser som blev riktigt goda. Så goda att de förtjänar ett eget inlägg så mer om dem senare.

En härmad hit!

Så kan jag då äntligen sälla mig till den lyckliga skara som har upptäckt hästbiffen hos Latinamerikanska livsmedel i Hötorgshallen. Och jag måste direkt erkänna att jag körde lite safe så här första gången. Dels så härmade jag ett recept från en person som jag med säkerhet vet är bra på sin sak. Dessutom så blev det ett recept med kraftiga kryddor så det är väl egentligen inte det ultimata receptet för att verkligen känna köttets smak. Men strunt i det, för det blev riktigt gott och jag inbillar mig att det var ganska autentiskt mexikanskt.

Hästköttet hade en djupt mörkröd vacker färg och kniven gled igenom det lätt som en plätt. Med ett kilopris på 129kr så är det otroligt prisvärt och jag kommer definitivt köpa det igen, dessutom måste jag prova entrecoten som är ännu billigare!

För en bättre beskrivning av Tacosarna och en långt mycket vackrare bild rekommenderar jag er att följa länken till Gitto. Annars kommer här i korthet hur jag gjorde, jag ändrade lite från ursprungsreceptet;

Blanda en hackad chipotlechili, 2 vitlöksklyftor, 1 tsk spiskummin, 2 tsk malen koriander, 1 msk muscovadosocker, 2 tsk cacao chili (Santa Maria), 2 msk tomatpuré och 2 msk olja till en jämn smet. Tärna ca 400g hästbiff i små kuber och blanda med marinaden i en plastpåse. Jag lät påsen stå i kylen 3 timmar.

Gör en guacamole. Tärna tomat och hacka rödlök. Värm äkta majstortillas (finns även dem hos Latinamerikanska, byt inte ut dem, det blir INTE samma sak med vetetortillas) och klyfta en lime eller citron.

Fräs hästkuberna snabbt i en grillpanna och servera i tortillas med tillbehören och lite färsk koriander på toppen.

Det smakar inte svennetacos (spiskummin blandat med E-nummer och riven hushållost). Det smakar Mexico. Mycket godare, tro mig.

Jag är lite pirrig...

Efter skolan idag har jag nämligen planerat att knata till min favorithall och äntligen inhandla den omtalade hästbiffen från Latinamerikanska. En fantastisk blandning av äckel och pirrig förväntan samsas inom mig inför att sätta gaffeln i Lilla Gubben. Wish me luck!

Back on Track

Nu är jag tillbaka! Efter två omtumlande veckor i Tanzania. Min resa tillsammans med 19 klasskamrater går inte att beskriva. Vi satt allihopa på planet hem och suckade över att ingen av oss kommer att kunna besvara den ständigt återkommande frågan; Hur var resan?? Vi har sett så många olika djur, lärt känna så många nya människor och varit med om så många nya uppleveleser. En del fantastiska, en del mindre fantastiska. Man kan väl sammanfatta resan med ett ord; Oförglömlig.

Så. Åter till matbloggandet. Resan har väl inte varit någon höjdare på den kulinariska fronten med undantag av enstaka guldklimpar. Jag har svurit på att det kommer dröja lång, lång tid tills jag äter vitt bröd eller ris igen.

Ha överseende med att jag kanske är lite trögstartad i början nu efter uppehållet, jag känner mig lätt utmattad. Men till att börja kan jag ju börja med att bjuda på en av de ovan nämnda guldklimparna som jag åt på Zanzibar.

Nämligen en fantastisk tomatbaserad gryta med scampi och hummer. Den var grymt smakrik och serverades i ett stort snäckskal (dem vet hur dem ska charma turisterna) tillsammans med det för Zanzibar typiska Pilau-riset, fräst spenat och chapatibröd. På Zanzibar gör dem chapatin på annat sätt än i Indien, jag har ingen riktigt koll på hur men här är det mer pannkaksliknande med en segare, fuktigare konsistens. Gott var det vill jag lova. Nu sitter jag här i en tjock, stickad kofta och längtar tillbaka till värmen...men det är skönt att vara hemma också. Lite i alla fall.