Studentbuffé del 6: Passionsfruktpaj

Jag har fortfarande några guldklimpar kvar att lägga upp från min studentbuffé. Desserterna har jag ju inte nämnt ännu. De var nog faktiskt mina favoriter på buffén....men så är jag också något av en gottegris. Jaag gjorde två olika bakverk: mörktryffeltårta med salta jordnötter och passionsfruktpaj. Passionsfruktpajen gjorde jag efter ett recept av Jens Linder som jag snappade upp veckan innan studenten som jag bara var tvungen att pröva. Och tänk sicken tur att jag gjorde det också. Resultatet blev en krämig paj med vansinnigt koncentrerad passionsfruktsmak utan att bli föör mycket. Konsistensen blir nästan som en crème brûlée i pajskal (utan det brända täcket, så inte särskilt brûlée kanske). Faktum är att pajen gick åt i ett nafs, jag hann inte ta en bit själv. Tur då att jag tjuvsmakade lite under själva pajmakeriet. Men ännu en passionsfruktpaj kommer att göras inom en snar framtid och då ska jag ta en stor fet bit åt mig själv. Så det så.

Jens Linders Passionsfruktspaj

Deg

150g smör

3 dl vetemjöl

2 äggulor

1 dl socker

Fyllningen

5 dl vispgrädde

2 dl socker

8 passionsfrukter

2 msk pressad citron

8 äggulor

Kör alla ingredienser till degen i en mixer tills dem precis har gått ihop till en deg. Kör inte för länge, då blir degen smulig. Ta upp degklumpen, slå in i plastfilm och låt vila i kylen minst 1 timme. Tryck ut degen i en pajform och grädda 10-12 minuter på 200 grader.

Koka upp grädde och socker och låt sjuda under omrörning några minuter. Låt svalna något innan du gröper i passionsfruktsköttet ner i grädden. Pressa också i citronen. Vispa äggulorna och tillsätt till gräddblandningen. Blanda om noga. Häll fyllningen i det svalnade pajskalet och grädda färdigt på 175 grader i ungefär 1 timme.

Jag grämer mig fortfarande över att jag inte knäppte några bilder av buffén, ni får hålla till godo med mig

Studentbuffé del 5: Sparris- och parmesanpaj (och matbloggarens dödssynd)

Paj är jag egentligen ingen fan av, tycker oftast att det blir för mycket pajskal och antingen är skalet alldeles för degigt och undergräddat eller så smular det bara sönder och blir en enda oreda på tallriken. Ja, det är nog just pajskalet som är det stora abret i min relation till pajen. Men det går inte att komma ifrån att det är en fantastiskt tacksam bufférätt. När jag så kom över detta pajrecept i en bok här hemma "odlarens kokbok" så lät det ju så gott, sparris och parmesan låter betydligt lyxigare än vad jag associerar med paj. Men, det där med pajdegsabret kvarstod ju. Nu måste jag erkänna en synd, i matbloggskretsar kanske till och med en dödssynd. Jag köpte färdig mördeg. Förlåt men den låg där i affären så lockande färdigkavlad. Det pinsammaste av allt är att jag gillade den. Den blev inte alls som klassisk pajbotten, den blåstes liksom upp längskanterna och blev spröd men ändå inte smulig och precis lagom tjock. Lite som en hybrid av mördeg och filodeg. Ni får sluta läsa min blogg nu om ni tycker att jag är förkastlig som inte bakar egen mördeg. Men, jag drog en lättnadens suck när jag plockade på mig mördegsrullarna i affären och en klump i magen försvann, en klump av okavelbar mördeg. Pajen då? Den blev riktigt god, inte bäst på buffén men fantastisk för att vara paj.

Sparris- och parmesanpaj

En sats mördeg

250g sparris
1 knippe salladslök
3 ägg
2 dl grädde
75g riven parmesanost
salt
peppar

Tryck ut degen i en pajform och förgrädda på 200 grader i 10 minuter. Skär av det grövsta på sparrisen längst ner. Skär sparrisen och salladslöken i 5 cmbitar och förväll i en minut. Fördela sparris och lök i pajformen. Blanda samman äggen, grädden, osten och kryddorna. Häll över stanningen i formen och grädda i ugnen ca 20 minuter eller till pajen har stannat och fått fin färg.

Och förresten, jag ändrade mig, sluta inte läsa min blogg är ni snälla. Jag ska bättra mig, snart kommer en passionsfruktspaj som jag faktiskt vågade mig på att göra pajskalet till, helt själv. Så hang in there.