Serranolindad kycklingfilé fylld med dijon- och citronkräm

Kycklingfilé brukar jag oftast fylla med någon typ av ost, linda in i skinka eller bacon, bryna och sedan skicka in i ugnen. Som här. Men ibland kan man ju vilja göra lite utsvävningar från rutinen. De här kycklingfiléerna fylldes med en kräm som får smak av framförallt dijonsenap, vitlök och citron. För att det inte skulle bli alltför spännande nytt smög jag ner lite ost i krämen och lindade till sist in paketet i skinka. Men krämen kan definitivt få ersätta ost fler gånger framöver. Just det, ugnsmomentet fick jag hoppa över eftersom jag saknar ugn för tillfället, resultatet blev bra även i stekpanna med lock men för dig med ugn rekommenderar jag att använda den. Ugnen är oslagbar för saftiga kycklingfiléer.

Serranolindad kycklingfilé fylld med dijon- och citronkräm 2 personer

2 kycklingfiléer
4 msk crème fraiche (fullfet)
2 tsk dijonsenap
0.5 citron
1 vitlöksklyfta
0.5 dl finriven parmesanost
1 krm timjan
1 tsk honung
salt
peppar
2 skivor serranoskinka (går att byta ut mot valfri lufttorkad skinka)

Finriv vitlöken och skalet från citronhalvan. Blanda samman vitlöken, citronskal, parmesan, dijon, crème fraiche, timjan och honung till en kräm. Pressa i saften från citronen och smaka av med salt och peppar.

Salta och peppra varje kycklingfilé. Skär sedan en ficka i varje filé och fyll med krämen. Linda en skiva skinka runt filén så att fickan med fyllning täcks av skinkan.

Bryn kycklingen i lite olja och lite smör, börja steka med skinkskarven neråt så att den fäster litegrann. Bryn filéerna runtom tills de har fin färg och låt dem sedan gå färdigt i ugn på 185 grader.

Vi åt kycklingen med latmanstillbehöret bönsallad, absolut skönast när man saknar spis och ugn. Dagen till ära dressad med en dressing på olivolja, dijon och citron för att matcha kycklingen.

Hängmörad oxfilé och franska ostar

Där har ni anledningen till den senaste tystnaden här på bloggen. Jag har skaffat extrajobb, naturligtvis ett matrelaterat sådant. Numer jobbar jag, framförallt helger, i en mataffär. 9 timmar igår och 9 timmar idag, nu är jag rätt mör. Idag slängde dem in mig som bambie på hal is bakom den manuella charkdisken. Tur att jag har ialla fall hygglig koll på diverse ostsorter, fiskar och kött. Så jag har ägnat dagen åt langa ut svenskt hängmörat kött, ostar i alla dess former och lax i mängder. Från att aldrig ha stått bakom en charkdisk tidigare har jag idag hanterat skärmaskiner, köttkvarnar och skurit kallrökt lax i lövtunna skivor (det är för övrigt skitsvårt!). Utmattande men otroligt roligt. Det bästa av allt är att jag får smaka a l l t i n g. Blev förälskad i en bläckfisksallad med ingefära, chili och sesamolja som vi säljer i lösvikt så den köpte jag med mig hem. Den passade bra som aptitretare innan den halv hummern som mamma hade på lut när jag kom hem. Bläckfisksallad och hummer var jag faktiskt värd, hårt arbetande kvinna som jag är.

Pytt i en panna

När man bara har en ynka liten kokplatta att skapa matos med så är pytt en utmärkt vardagslösning. Allt görs i samma panna och råvaror och kryddning kan varieras inom ett ganska brett register. För att göra det ännu roligare kan man ju toppa med någon form av kräm eller liknande. Igår fräste vi ihop palsternackor (förkokade), morötter (även dessa förkokade), champinjoner, paprika, lök, vitkål och rostbiff och toppade det hela med en chevrekräm (crème fraich, chevre, honung, svartpeppar och en gnutta salt). Men var för inte sno biff rydbergs senapsgrädde eller göra den på crème fraiche så slipper du vispa grädde (elvispen ligger i botten av en flyttlåda). Indisk pytt med lammfärs är en annan enpanne-rätt jag tror på. Jag har fortfarande några veckor med kokplattan på mig att testa möjligheterna.

Tonfiskbiffar med lime och sesam

Här kommer de utlovade tonfiskbiffarna som vi åt till gårdagens lyckade avokado- och blodapelsinsallad. Smaken på biffarna blev fantastisk, utseendet blev inte därefter kan man lugnt säga. Därför har jag i receptet reviderat äggmängden mot den jag hade eftersom jag hade lite problem med att få biffarna att hålla ihop. Om du struntar i äggen och stekmomentet har du en eminent tonfiskröra att fylla mackor med, göra sallad på eller toppa en bruschetta med!

Tonfiskbiffar med lime och sesam 6 biffar

2 burkar tonfisk i vatten

1 lime

1 krm sesamolja

0.5 liten rödlök

1 vitlöksklyfta

2 ägg

2 msk crème fraiche (fullfet)

salt

peppar

Häll av vattnet från tonfisken och krama ur den ordentligt. Riv skalet från limen och pressa ur saften. Blanda med tonfisken.

Finhacka rödlöken och riv vitlöksklyftan. Blanda i tonfisken tillsammans med sesamoljan. Rör i äggen och crème fraichen, salt och peppar.

Forma till biffar och stek några minuter på varje sida i lite smör och olja. Passar utmärkt till avokadosallad och de flesta sorters färska salsor.

Lyckat experiment: Bönsallad med avokado och blodapelsin

Ibland uppstår osedvanligt lyckade kombinationer. Hemma hos mig uppstår dessa ofta pga. att det ligger ensamma råvaror på gränsen till att förgås och skräpar i skafferiet. Råvaror som snarast måste räddas. När man har två eller kanske till och med tre sådana råvaror/ingredienser så kan man kombinera smaker som aldrig hade tänkt på aldrig. Idag var det precis så. Jag använder mig inte särskilt ofta av frukt i maten och jag inbillar mig att jag inte gillar det med några få undantag. Därför var det med viss skepsis jag gjorde det till min uppgift att rädda en liten blodapelsin i fruktkorgen. Dessuom fanns det en avokado som var i det perfekta mognadsstadiet. Ärligt talat så var det färgerna som gjorde att jag kopplade ihop de två från första början. Det intensivt blodröda med det bleka avokadogröna tilltalade mig så pass att jag beslutade mig för att slänga ner de två i en sallad. Och vilken tur att jag gjorde det! Inte bara vackert utan riktigt, riktigt gott. I med en burk vita bönor för att göra salladen lite matigare (och för att det är så gott med bönor) och lite tärnad gurka för att ge salladen lite knaprighet. För att jag inte skulle utmana min frukt-i-mat-skepsis alltför mycket så skar jag blodapelsinen i mycket små bitar för att man inte ska få en stor fruktbomb i munnen mitt i maten. Ett lyckat experiment, helt klart. Vi åt salladen till lime och tonfiskbiffar som får ett eget inlägg lite senare eftersom även dem blev riktigt goda.

Bönsallad med avokado och blodapelsin

1 blodapelsin

0.5 gurka

0.5 liten rödlök

1 mogen avokado

1 burk bönor (gärna stora vita eller cannellini)

1 krm socker

olivolja

flingsalt

svartpeppar

Skär av skalet och den vita hinnan innanför skalet med en vass kniv. Skär ut filéer ur apelsinen och skär sedan filéerna i små bitar.

Skär bort kärnhuset ur gurkan och skär den sedan i tärningar. Kärna ur avokadon och tärna sedan även den.

Finhacka rödlöken och skölj bönorna. Blanda samman alla ingredienser i en skål och ringla över en god olivolja. Smaka av med socker, salt och peppar.

Brunchtips: Rue de Pont Nouveau

Vi går hyfsat ofta ut och äter brunch på söndagar. När man har ätit sig igenom några bufféer så blir man kräsnare och kräsnare. Nu räcker det inte med att bli förundrad över utbudet -"Wow, jag får äta huuur mycket jag vill av allt det här" - nu måste det finnas en viss kvalitet och jag tar hellre ett mindre utbud där allt smakar bra än en halvmedioker kavalkad av stekflott och burkmajonäs. Idag hittade vi en ny favorit: Rue De Pont Nouveau på Nybrogatan i Stockholm.

I den ljusa, fräscha lokalen finns den inte särskilt stora buffén men här smakar det mesta riktigt bra. Ett stort utbud av goda sallader; en rödbets- och chevresallad där rödbetorna är kokta till perfektion, smörstekt toast med kallrökt lax, pocherat ägg och hollandaisessås som var riktigt god. När ägget skars itu rann äggulan lydigt ut över laxen. En glasnudelsallad med handpillade räkor och jordnötter. En skagenröra som höjde sig över standardskagen med rejält med räkor, även dem handpillade, och ingen majjoöverdos. Det varma var väl den svagaste delen av buffén med kycklingvingar, ribs, äggröra och skivad korv (korven var godast!). Men å andra sidan hade man klokt nog valt att göra den delen relativt liten.

MEN. Nu är det ju så att Rue de Pont Nouveau har samma eminenta ägare som Tössebageriet och är en bistro kombinerad med bageri. Naturligtvis är det för efterrättsbuffén man ska äta brunch här. Tårtbuffén är himmelrike. Även orsaken bakom det magknipet jag har i skrivande stund.

För att upprätthålla en hälsosam illusion så inledde jag frossan med en liten skål fruktsallad som visade sig vara en av de godaste fruktsalladerna jag ätit. Granatäpplekärnor i fruktsallad is the shit.

Ja, ni ser själva...närmast i bild passionsfruktspaj toppad med chokladmousse

Bärcheesecake i tre lager, olika bär i varje lager.

Lemon Meringue pie som var fantastisk och en prinsesstårta som smakade som en riktig prinsesstårta ska smaka, det vill säga barnsligt gott och sjukt mäktig.

Ja helt fantastiskt gott var det faktiskt. 235 kronor kostade hela kalaset det tycker jag är riktigt prisvärt. Har man någon beställt en tårtbit på Tössebageriet så är man nog beredd att skriva under på studs (för er som inte har gjort det så kan jag meddela att tårtbiten ofta ger upphov till en obehaglig överraskning i kassan). För den som struntar maten och vill gå direkt på sockret så kan man käka endast tårtbuffén för 85:- om jag inte totalt missminner mig. Det, mina damer och herrar är ett fynd.

Vad jag skulle äta ikäll om jag hade en ugn

Så hopplöst mycket jag längtar efter mitt nya kök när jag ser sådana här recept. Jag önskar att en amerikansk hemmafru kunde plinga på min dörr nu med en liten gryta, bara till mig. Aldrig förr har bönor varit så tilldragande.