Tips på kamera?

Jag kan meddela en god nyhet för alla dem som har för vana att se på bilderna i mina inlägg. Nu kan ni sluta förfasas över de tråkiga anrättningarna på grå tallrikar. Jag har nämligen beslutat mig för att införskaffa en redig kamera! Jag vill ha en digital systemkamera som är relativt lättanvänd och undrar nu om ni har några tips på bra sådana. Vilken kamera använder du eller vilken kamera skulle du vilja använda?

Ugnsbakad lax med knaprigt parmesantäcke

Ugnsbakad lax är bland det godaste jag vet. Tyvärr delar inte min käre far den åsikten därför passar jag och mamma på att äta det så fort han är borta. Vi har lite olika varianter av täcken som vi kör på. En av mina favoriter är detta parmesantäcke som innehåller de klassiska pesto-smakerna men i knaprigt tillstånd och med ett lyckat bidrag av citronskal.

Ugnsbakad lax med knaprigt parmesantäcke 2 portioner

300g laxfilé
1 dl riven parmesan
rivet skal från en halv citron
1 vitlöksklyfta
1 näve basilikablad
2 msk solrosfrön eller pumpakärnor
olivolja
havssalt
peppar

Lägg den rivna osten i en hög på en skärbräda. Riv vitlöksklyftan fint. Lägg zestat citronskal, vitlöksrivet, basilikablad och fröna ovanpå osten.

Strö salt och peppar på högen och kör sedan igen några gånger med en vass kniv så att det blir som ett grovt smul.

Häll några droppar olivolja i smulet och rör runt. Det ska inte vara så mkt olja att det blir en kräm utan det ska mer vara som ett fuktigt smul.

Salta och peppra lätt ovanpå laxen och strö sedan över ostsmulet. Ugnsbaka i 12-15 minuter på 190 grader.

Sanningen om den skamlige julbloggaren

Jag måste erkänna en sak. Under juletider blir jag en värdelös matbloggare. Det är nämligen så att jag och min familj varje år lämnar landet halvvägs in i julmånaden. Den 16 december så kliver vi på planet ner till vårt älskade Thailand, där vi är lyckliga nog att ha ett nybyggt hus väntande på oss. Det där flyget har vi klivit på sedan 2000 då vi för första gången förälskade oss i folket, maten och stränderna. Och nu har vi alltså byggt ett eget hus på den lilla ön Koh Lanta.

Därför blir det aldrig särskilt mycket julmat här i stugan. Ingen egeninlagd sill, ingen janssons, inga hemgjorda köttbullar och definitv ingen Ris ala Malta (det tycker nämligen ändå ingen av oss om). Så de som har gått och väntat på alla dessa recept får se sig svikna. Dessutom blir det ännu mer knapert i år eftersom vi brukar ha ett glöggmingel med massor av glögg-tapas och julgodis men detta år hölls den på annan ort. Och visst åt jag årets första lussebulle idag men jag måste generat erkänna att den togs från frysen och var en rest från förra årets julbak.....okej du som trodde att jag var en riktig matbloggare och nu får alla din illusioner raserade får sluta läsa nu det är ok. Men erkänn att det är lite coolt att lussebullar håller sig i ett år i frysen, efter några sekunder i mikron smakade den som nybakad!

MEN, vi har gjort en julskinka och inhandlat apotekets julsenap så nu äter vi vörtmackor med julskinka i tid och otid här hemma. Och kanske blir det liiiite julgodis i alla fall, vi är ju hemma i 2.5 veckor till faktiskt. Jag tänkte att det var bäst att förvarna, ni som väntar på ris ala malta kan sluta vänta. Men ni som vill ha lite mattips från en solig Thai-ö (vi har både eget kök och galet många bra restauranger i närheten) får gärna hålla ut.

Men fram tills dess ska jag jula så mycket det bara går, det vill jag lova!

Pontus!

Igårkväll var vi på restaurang Pontus! på Brunnsgatan i Stockholm. Pontus är just nu aktuell som en av de tre nominerade restaurangerna till DNs Gulddrake i lyxklassen. Det första man slås av när man kommer dit är den fantastiska lokalen; det känns som att det är massor av olika våningar och väggarna är tapetserade så att de ser ut som gigantiska bokhyllor. Dessutom så ligger restaurangen under jord så den har inga fönster vilket innebär att det bara är dem som har besökt restaurangen som vet hur den ser ut innuti. Jag tyckte i alla fall att det kändes spännande när jag satt där.

Väl där bestämde vi oss för att slå på stort och ta avsmakningsmenyn med fem rätter valda av köket "utifrån vad som är bäst för dagen" enligt menyn. Jag hade faktiskt med mig kameran men när vi väl satt där på restaurangen så kändes det bara fel att dra upp kameran och dra av en rejäl blixt så ni får tyvärr måla upp egna bilder i huvudet utifrån mina beskrivningar. Överlag så var det vackra uppläggningar i fantasifullt porslin.

Efter en fantastisk brödkorg och en amuse bestående av blomkål på tre olika vis; picklad, puré och rostad (amusen var mindre fantastisk men purén föll mig i smaken) fick vi första rätten so bestod av en gräddstinn jordärtskockssoppa med tartar på persika, gurka och hummer samt en liten klick krabbsmör. Jag älskar Jordärtskockssoppa och skulle vilja kunna göra den lika krämig och smakintensiv som Pontus. Tartaren fungerade som ett knaprigt, friskt komplement. Fantastiskt gott.

Rätt nr. 2 var en puré på gräddkokt majs toppad med röd chili och majs tllsammans med en bit kalv stekt till perfektion och en klick dragonmajjonäs. Kalvköttet var verkligen, ursäkta klyschan, to die for. Saftigt, mört och som en smakbomb. Dragonmajjonäsen till var genialiskt, majskrämen var god men ingen sensation.

Rätt nr. 3 bekräftade min tes att bästa kryddan till vit fisk är fläsk. Här fick vi en bit sotad sejrygg vilandes på en vit bönkräm i chorizobuljong med räkor, bläckfisk och edamamebönor. Enligt beskrivningen skulle sejen även vara ankleverbakad men detta kände jag inte det minsta spår av. Däremot chorizobuljongen. Åh chorizobuljongen. Sprakande av smak och vacker eldröd. Sejryggen, bönkrämen, och buljongen var tillsammans perfekta. Både smakmässigt och konsistensmässigt. Det skulle jag vilja kunna laga.

Rätt nr. 4 var rådjur. Rätten bestod egentligen av två rätter i en. Dels en bit rådjursstek perfekt rosastekt om än något seg och svårskuren. Till den polenta- och svampkräm samt en tranbärsketchup. Detta var för övrigt krämernas afton, de fanns i nästan alla rätterna. Inte mig emot, jag är en krämig person. Åter till rådjuret. Krämen var fantastiskt god och jag vill verkligen lära mig reducera krämer och puréer så att de blir så där fantastiskt koncentrerade i smaken. Tranbärsketchupen var ganska god i sig men den smakade lite för mycket lingonsylt och tog helt över rådjuret om man åt den i samma tugga. Den andra delen av rätten var en liten skål med en gryta på rådjursköttbullar. Här snackar vi smaksensation. I botten låg en klick av polenta/svampkrämen och själva grytan var en skummig, otroligt mäktig gräddmättad sak små miniminiköttbullar av rådjur. Huvudsmakerna var spiskummin och Cayenne. Så förbaskat gott men jag skulle aldrig kunnat äta en hel tallrik med grytan eftersom smakerna var så intensiva och den var så mäktig. Men den lilla smakportionen med köttbullar stora som större ärtor var bättre än bra.

Rätt nr. 5 var väl egentligen den enda besvikelsen under kvällen. Desserten "Äpple". Men så är det ju också vanskligt att servera något annat än choklad till sånda missbrukare som vi är. Efterrätten bestod av en kräm (återigen) på Åkeröäpple och äppelterrin med en kula gräddfilsglass och rågbrödskrokant. Det smakade absolut inte illa men kombinationen av att jag var rejält mätt och att krämen smakade förvillande likt Kiviks äppelmos (vilket i och för sig inte är illa) samt att den inte var gjord av kakaobönor gjorde att den helt enkelt inte riktigt föll mig på läppen. Det smakade helt enkelt äpple. Gräddfilsglassen smakade som yoghurtglass, och det gillar jag dessutom hade de lyckats riktigt bra med krokanten; den var liksom karamelliserad så den smakade knäck.

Summa sumarum så är Pontus! helt klart värt ett besök. Det är en sån där lyxkrog som man blir inspirerad av. Går jag och äter lyx och blir serverad knaperstek skinn från svart anka med benmärgsemulsion och rökt mjölkpulver så blir jag inte direkt lockad att springa hem och försöka återskapa det hela. Hos Pontus var det liksom inte så konstlat men ändå så gott! Som det ska va'. Menyn kostade 800 kronor per person och jämför man med a la carte-priserna så är det prisvärt, jämför man med vad man får så är det helt klart prisvärt. Dessutom är Pontus! sympatiskt eftersom man kan gå dit och äta fem-rätters men precis lika gärna gå dit för en burgare med sidfläsk för 190 spänn och jag betvivlar inte att man blir behandlad sämre av den vänliga personalen för det.

Vankas det restaurangbesök snart så kan jag rekommendera Pontus!

Slutligen vill jag ge en eloge till alla er som har orkat läsa ända ner hit, ni är tålmodigheten personifierad!

Biff Lindström 2.0

När vi gjorde vardagsbiffarna i onsdags så fick jag en ingivelse att blanda i en finriven rödbeta. Fetaost skulle i biffarna och fetaost + rödbeta = riktigt sant så jag tänkte det kan väl inte bli alltför osmakligt resultat. Rödbetan gjorde biffarna otroligt saftiga och vackert röda, jag tyckte mig kunna ana en viss sötma som balanserade ut den syrliga feta. Några större under för smaken gjorde den väl annars inte. Men saftiga, rubinröda färsbiffar är ínte fy skam! Man skulle kunna kalla dem Biff Lindström 2.0, även om dem kanske inte har så mycket mer gemensamt än köttfärs och den röda färgen. Eftersom jag inte är någon större fan av inlagda rödbetor så föredrar jag nog 2.0-versionen. Vi åt dem med klyftpotatis och guacamole (var tvungen att rädda en avokado som höll på att gå till spillo i grönsakskorgen).


Rubinbiffar med fetaost 4 portioner
Det är viktigt att du river rödbetan på den fina sidan av rivjärnet så att du inte får biffar med bitar av rå rödbeta.

500g köttfärs
1 liten gul lök eller 0.5 stor
1 vitlöksklyfta
1 stor rödbeta
100g fetaost
salt
peppar

Riv den gula löken på den grova sidan av rivjärnet och riv vitlöken och rödbetan på den fina sidan av rivjärnet.

Skär fetaosten i små kuber och blanda samman alla ingredienser. Forma till små biffar.

Salta och peppra lite extra på biffarnas ytor och stek dem i en klick smör.

Det vankas restaurangbesök

Imorgon har vi bokat bord på Pontus! som en försenad födelsedagsmiddag för mamma. Jag har såklart inte kunnat hålla mig utan spanat in menyn på hemsidan, mycket tyder på att jag kommer sitta med beslutsångest klockan 19 imorgon kväll.

Kvällens middag blev en gammal favorit som jag inte nog kan understryka hur god den är! På söndag är det första advent och jag har inte så mycket som närmat mig en endaste saffranspåse eller kanelstång. Däremot har jag tjuvstartat med Blossas årgångsglögg smaksatt med clementin. Smakar glögg och ger julkänsla. Ungefär så mycket som mina mindreåriga, icke-glöggälskande smaklökar kan drista sig till i omdöme. Inte äcklig i alla fall.

Sherry- och vaniljmarinerat ankbröst med portobellorisotto och sesam-balsamicosirap

Innan chokladorgien i tisdags åt jag och mamma denna goda anka. Sist jag lagade ankbröst blev det svamprisotto till även då. Men vad kan jag säga annat än att min familj gillar risotto, svamp och ankbröst? Lite variation blev det i alla fall. Marinaden var jag lite tveksam till först, vanilj i mat har en tendens att blir lite parfymig men jag tillsammans med sherryn blev den bra och gav bara en liten aning av vaniljsmak.

Balsamicosirapen med sesamolja låter vedervärdig men fungerar otroligt bra! Kan definivt tänka mig att använda den i någon mer asiatiskt klingande rätt. Den nötiga sesamoljan rundar fint av den spetsiga syran i vinägern.

Vanilj- och sherrymarinerat ankbröst med portobellorisotto och sesam-balsamicosirap 3 pers

1 ankbröst

0.5 vaniljstång

0.5 dl torr sherry

1 msk socker

2 vitlöksklyftor

risotton - följ detta receptet men byt ut kantarellerna mot två st portobellosvampar

sirapen

2 dl balsamvinäger, ju finare desto godare

några droppar sesamolja

1 tsk honung

1 tsk kalvfond

Skrapa ur fröna ur vaniljstången och blanda med sherryn och sockret. Finhacka vitlöken och blanda med sherryn. Häll marinaden i en plastpåse tillsammans med ankbröstet. Knyt påsen och lägg in i kylen över dagen.

Ta upp ankbröstet ur marinaden och torka av det. Salta och peppra runt om. Lägg bröstet med fettkappan neråt i en torr, het panna så att lite av fettet får smälta bort i några minuter. Vänd och stek i ytterliggare två minuter.

Lägg över bröstet i en ugnsfast form och låt bröstet steka klart i ugnen på 150 grader tills bröstet har en innertemperatur på 56 grader, använd stektermometer. Ta då ut det och linda in i alufolie och låt det vila en stund innan servering.

Gör risotton enligt detta recept

Reducera balsamvinägern tills ungefär halva mängden kvarstår. Rör då i honungen, fonden och sesamoljan. Smaka av om det behövs mer av någon ingrediens.

Servera gärna tillsammans med någon grönsak som typ sparris eller sockerärtor.