Så har vi kommit till den sista (pannacottan får ni inte förrän jag har ett bättre recept) rätten i fredagens smårättsmiddag. Det är dessutom den rätt som jag blev absolut nöjdast med, för det här blev riktigt bra. Även denna lilla rätt är en förrätt som går att antingen servera som en liten aptitretare i ett glas som här eller som en mer normalstor förrätt på tallrik. Jag misstänker starkt att receptet skulle bli ännu godare med jordärtskockspuré, smakerna lax, äpple och jordärtskocka känns på något sätt klockren men nu var jag sugen på palsternacka och som jag sa tidigare så blev det riktigt bra med det också. Om du skulle ha lust att pröva hypotesen med jordärtskockan så är det bara att följa receptet men byta ut palsternackan mot jordärtskocka.
Det här var precis vad jag behövde efter en dag då termometern visar på -20, tunnelbanan är inställd och halsen känns oroväckande krasslig. En gryta proppad med så mycket gott att det inte kan bli annat än fulländad comfort food. Vill man kan man med gott resultat servera grytan till pasta. Är man lat som jag så skiter man i tillbehör och kör rakt på grytan, möjligtvis kan jag drista mig till att skära upp en skiva gott levainbröd till, mer behövs inte. Jag nära nog slickade ur kastrullen.Kärna ur och skala butternuten. Tärna den i centimeterstora tärningar och låt den sedan fräsa med löken och baconet i några minuter. Häll över vinet och låt alkoholen puttra bort en stund.
Tippa i tomater, kalvfond och vatten. Börja med 1 dl vatten och se sedan efterhand om du behöver spä mera beroende på hur tjock du vill ha grytan. Skär korvan i slantar, oftast har salsiccia så tunnt skinn att det åker av men det gör inget, korven håller ihop i munsbitar i alla fall. Tillsätt korven till grytan tillsammans med kryddor och socker. Lägg på ett lock och låt puttra i ca 30 minuter.
Skölj bönorna och tillsätt till grytan. Låt dem bli genomvarma och servera sedan grytan toppad med parmesanost.
Grytan kan med fördel förberedas några timmar eller tom. ett dygn innan den ska ätas. Den blir bara godare och godare av att få stå ett tag.
Vi börjar väl från början med rätt nummer ett i gårdagens kavalkad. Det här är verkligen inget avancerat och jag har bloggat om liknande tidigare. Men jag tycker ändå att denna lilla sallad förtjänar ett till inblogg för kombinationen päron, grönmögelost och nötter är verkligen ett lyckat triangeldrama. Den passar dessutom bra som här: i ett litet glas som aptitretare. Tricket är att låta alla ingredienserna vara ganska smått skuret så att man kan få in alla smaker i en sked.Tärna päronet ganska smått, smula ädelosten och grovhacka nötterna. Blanda en skvätt god olivolja med lite flytande honung till en dressing. Blanda päron, ost, sallad och nötter med dressingen och en nypa havssalt och svartpeppar.
Fördela i glas (jo, det går bra att äta den ur små skålar eller tom. på tallrikar också men då behöver man inte skära allt så smått) och avsluta eventuellt med att ringla över lite balsamicosirap.
Sallad på päron, wiskeyädel, pecannötter och honnung.
Ankleverterrine på surdegstoast med hemkokt fikonmarmelad. Terrinen var inte hemgjord, däremot inhandlad till pangpriset 99kr/kg, en stor fet bit för 16 riksdaler. Budgetmat när den är som allra, allra godast för det här var verkligen perverst gott.
Toast Skagen 2.0 - Wilmas dill&lökknäcke med röra på räkor, citronskal, vitlök och crème fraiche
Kvällens höjdare enligt mig: Sammetslen palsternackspuré med tartar på lax och äpple med kavringkrutonger. Nästa gång kommer jag nog att göra den med jordärtskockspuré för att höja den ännu ett snäpp.
Ingen lär väl ha missat att det är fettisdagen idag? Konditorierna och mataffärerna har påmint oss sedan december eftersom det numera är då man börjar sälja de småt gräddburgarna. Jag själv är en principmänniska och äter endast en semla om året och den äter jag på fettisdagen. Basta. Därför gäller det att verkligen välja denna enda semla med omsorg. I år var valet självklart, så fort jag såg på mitt favoritbageris blogg att de till sist hade bestämt sig för att baka semlor i år så var valet gjort. Jag mailade direkt och beställde. Det blev Petite France som bakade min semla. Och det gjorde de med bravur må jag säga. Bullen är gjord på surdeg med nymald kardemumma. Den smakade väldigt annorlunda från standardsemlan, inte alls sådär söt utan en väldigt aromatisk brödbulle med kraftig kardemummasmak. Rikligt med mandelmass som är smaksatt med madagaskisk vanilj och hade precis lagom lös konsistens. Grädden var också perfekt, inte den där smörliknande massan som man ibland råkar ut för utan riktig äkta grädde vispad till perfektion. Till sist har semlan den perfekta storleken. Inte sådär stor så att man känner att man aldrig mer vill äta en kardemummabulle med grädde och mandelmassa igen. Utan sådär att man utan spykänslor kan luta sig nöjt tillbaka och konstatera att nu klarar man sig till nästa år också, men visst längtar man liiite tills dess?
Det här receptet kanske inte ser så speciellt ut vid en första titt på ingredienslistan, inget som står ut särskilt mycket. Men det här receptet hänger på kvaliteten av dina ingredienser, det är genom dem den här rätten kan lyfta från ett medioker baksidanavSantaMariaprodukter-recept till en fantastiskt aromatisk, gräddig anrättning som får en att drömma sig till en Thai-strand. Därför, använd INTE kokosmjölk från Santa Maria eller Blue Dragon, bemöda dig en tur till närmsta asiatiska butik och köp kokosmjölk antingen av märket Savoy eller Aroy-D. Köp inte färdig currypasta, gör egen! Det är inte så svårt som man kan tro, world wide web är fyllt av massvis med bra currypasterecept (jag vet att jag nu gör det enkelt för mig). Nu känner jag mig lite dubbelmoralisk eftersom jag själv denna gången inte gjorde min egen utan det var en thailändsk liten dam som gjorde den åt mig (köpte med mig den från en marknad på Koh Lanta). Om du verkligen inte orkar göra egen så rekommenderar jag att du när du ändå är i asiatbutiken för att köpa kokosmjölk kollar in deras färska currypastor i färskvarukylen. Pastan på burk smakar bara chili och glutamat. Tro mig, det gör skillnad. Förresten, har sett att det är många matbloggare som har inlett året med att lägga om till GI, här är en rätt till er! Dessutom är det riktig snabbmat.Börja med att göra nudlar av zucchini med hjälp av en potatisskalare. Skiva zucchinin på längden men undvik det svampiga kärnhuset i mitten. Lägg nudlarna i ett durkslag och salta, låt de vätska ur medan du förbereder resten.
Skär laxen i kuber, finhacka vitlöken och klyfta rödlöken. Ta bort mittnerven på limebladen och strimla dem så fint du bara kan.
Hetta upp en kastrull eller wok med lite rapsolja. Fräs currypastan någon minut och tillsätt sedan vitlöken och rödlöken. Fräs en minut till och tippa sedan i laxen. Låt laxen bara snabbt få lite stekyta och blandas med curryn och löken.
Halleluja vilken upptäckt jag gjorde idag. Jag strövade omkring i NK Saluhall på jakt efter mellanmål när jag fick syn på de små glasburkarna med söta etiketter. Yoghurt från Franska Laiterie de Vichy helt fri från tillsatser. Jag blev genast nyfiken och var bara tvungen att köpa en, om än bara för den söta förpackningen. Yoghurten fanns i smakerna naturell, körsbär, aprikos, jordgubb och vanilj. Jag valde vanilj, och himmel vad gott. Så här såg det ut i botten av burken när jag hade ätit upp:
Idag kom jag hem från stan efter en hemfärd som tog alldeles för lång tid (alla som skulle ta sig hem med hjälp av röda linjen mellan kl 17 och 18 vet vad jag pratar om) med en kurrande mage och ett alledeles för lågt blodsocker. Jag hade bestämt mig för att laga soppa till middag och hade planlöst plockat ihop några råvaror i affären. I dessa situationer brukar jag kunna skapa mina mest misslyckade anrättningar. Jag blir hungrigt otålig, sliter till mig allt jag tycker ser gott ut i kylskåpet, och sen står jag där med en schizofren maträtt med både en, två och tre ingredienser för mycket. Kvällens soppa höll på att bli en av dessa smärre katastrofer men i sista stund besinnade jag mig och det blev tillslut en riktigt trevlig liten soppa med en tyvärr inte riktigt lika trevlig färg. Förresten om ni undrar vad det är jag har använt för att få till den skrikiga bakgrunden så är det min kära fars allmänna pensionsbrev.
Grovhacka rödlöken och hetta upp en skvätt neutral olja i en panna på medelvärme. Fräs löken långsamt tills den börjar mjukna. Strö över sockret och låt det karamelliseras, rör inte om så mycket under tiden. Häll sedan över vinägern och låt den puttra in, strö över en liten nypa salt. Smaka av löken om det behövs mer socker eller vinäger. Låt löken vila i pannan medan du gör resten av salsan.
Skölj bönorna. Tärna avokadon. Grovhacka pecannötterna. Blanda bönor, avokado, nötter och den ljumna löken. Smaksätt med en skvätt god olivolja och salt och peppar. Some Gordon Ramsey skulle ha sagt (om han hade kunnat uttala det): Svart bönsalsa med avokado, karamelliserad lök och pecannötter - done!
Jag har lite dåligt samvete för att jag skrev ner matkaravanen så häromdan. När jag stod med ett paket billig lax som behövdes ätas upp i tisdagskväll så tänkte jag därför på vår självcentrerade, välmenande guide och tänkte att det minsta jag kan göra är att i alla fall laga mat efter ett av tipsen han gav. Visserligen är det ingredienser jag hat använt tillsammans flertalet gånger tidigare, men ändå, jag hade kanske inte påmints om deras storhet utan vår guides påminnelse?Igår gick jag så äntligen en mataravan, något som jag har velat göra minst sagt länge. Temat var sydostasien trots detta gjorde vi en avstickare till Hötorgshallen för att smaka turkisk meze, grekiska oliver och sydafrikanska russin. Vandringen inleddes dock inne på OMI Foods på olofsgatan där vi fick smaka tofu med samma konsistens som bryllépudding smaksatt med sesamolja, hoisinsås och två sorters vårlök. Mycket gott , men jag hade föredragit en fastare konsistens på tofun. Vandringen avslutades ett stenkast därifrån på Asia Maret på Olof Palmes gata, så nog vi fick vår slev av sydostasien också. Tyvärr så blev jag rätt besviken på vandringen. Det var absolut inte dåligt men jag tyckte att nivån var lägre än vad de flesta av deltagarna verkade vara på. Vår kunniga guide var desvärre allt annat än lyhörd och en stor del av vandringen gick åt till att berätt om hans egna middagsbjudningar och vilka han är bäst kompis med av handlarna i Hötorgshallen. Det hade varit lätt att ta reda på lite mer om vilken nivå vi deltagare låg på matlagningsmässigt bara genom att ställa en så enkel fråga som "har ni varit i de här affärerna tidigare?". Jag vet redan att det är skillnad på italiensk basilika och thaibasilika och jag hade väl hoppats på att istället för att få tipset "när ni ska bjuda era italienska vänner på en caprese, gör för guds skull då inte misstaget att ta fel på thaibasilika och den italienska versionen" snarare få höra något i stil med "pröva att byta ut den traditionella italienska basilika mot den thailändska versionen i din caprese så får du en helt ny smakupplevelse" (jag serverades nämligen på en thailändsk restaurang en bruschetta med thaibasilika och visserligen smakade det inte klassisk bruschetta men synnerligen angenämnt, och det är väl det man vill åt?).
Missförstå mig inte, det här är definitvt inte en sågning, men med mina höga förväntningar så blev jag smått besviken. Framförallt för att jag gick därifrån och inte kände att jag hade lärt mig särskilt mycket. Jag hade ju hoppats ha full koll på alla guldklimpar i Stockholms Lilla Asien efter karavanen. Den största behållningen var nästan den fina lilla boken man fick med sig därifrån som till stor del liknar ingrediensregistret som inleder Lisa FWs Ditt nya skafferi. Precis sådant som jag hade hoppats få under vandringen, ingredienser som jag knappt har hört namnet på tidigare och korta, enkla tips hur jag använder dem och bra märken på alla dessa asiatiska såser osv. En del tips fick jag dock från karavanen och jag kommer nog springa lite mer på OMI Foods i fortsättningen, hittils har jag Asia Market varit min favvo men Loy som äger OMI verkade otroligt kunnig.
För dem som är nybörjare i det asiatiska köket så är det här förmodligen en ganska bra upplevelse, dock en ganska dyr sådan. Jag tyckte inte riktigt att de 350 kronorna motiverades. Men det är ju alltid trevligt att knalla runt i Stockholm med matintresserade entusiaster. Dessutom så fick vi lite kändisspotting genom vår danske medvandrare.
