Nej jag har varken avlidit eller gått under jord. Jag är helt enkelt mitt uppe i en period av konstant ångest över hur jag ska få allting att gå ihop. En dryg månad kvar till studenten och allting, precis allting ska hinnas med. Det drar ner på både orken i köket och tiden till att blogga, med andra ord - det som jag tycker är bland det roligaste här i livet. Men jag ser ljuset, snart är sommaren här.
Det lagas trots allt fortfarande mat här hemma och då och då riktigt god sådan. I helgen gjorde jag en stor sats långlagad fläskkarré i Mutti-tomater, vitt vin, vitlök och örter. Karrén fick gå på 100 grader i ungefär 8 timmar tills den gick att dra sönder. Det serverades tillsammans med pappardelle och riven parmesan. Gudagott men det visade sig att karrén var lite överproportionerad mot tomatsåsen så en rejäl bit karré blev över. Den utnyttjades ikväll till att bli en rip-off på mexikanska carnitas genom att jag kryddade om köttet, lagade en (mycket) förenklad variant av refried beans genom att fräsa på hackad lök och tärnat, varmrökt sidfläsk, tillsätta en burk svarta bönor och lite kalvfond, krydda med chilipulver, spiskummin, kakao och salt och sedan låta det hela puttra några minuter. Serverade sedan rubbet i små majstortillas från Latinska i Hötorgshallen tillsammans med avokado, lök och tärnad tomat.
Det här fick mig genast att fundera på vad jag kan byta ut tomaterna, vinet och örterna mot. Det blir ju som en variant av pulled-pork. Och det är verkligen snuskigt gott. Och lite perverst fascinerande att få stå och slita sönder karrén med fingrarna. Idag kryddade jag köttet med 1 msk mörkt muscovadosocker, 1 msk chipotlepaste och en nypa röksalt.
Ni får ursäkta att orken och tiden bara räckte till en receptskiss men håll ut, snart kommer både orken, tiden, teskedarna och decilitrarna tillbaka!
Härligt att pulled pork sprider sig som löpeld över matbloggarna! Jag måste komma över min fläskofobi och göra ett eget försök, för det låter verkligen väldigt gott.
SvaraRaderaTycker fröken Dill